Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Så gör min brorson ständigt, vad jag vet har inte han sett nått mord.

Spontant minns jag två tragiska historier där barn bevisligen ljög:

1. För många år sedan försvann en flicka, och flickans kompis påstod att hon sett flickan bli bortförd av en främmande man. Några dagar senare hittades flickan död hemma, mördad av sin storebror som gömt henne under sin säng.

2. En liten bebis försvann under tsunamin, men mamman trodde länge att bebisen fortfarande levde eftersom ett lite äldre barn påstod sig ha sett hur bebisen räddades. Senare hittades dock bebisen död.

I båda fallen ljög alltså barnen, men inte för att skydda sig själv utan det var helt enkelt barnsliga fantasier, sådant som barn fantiserar ihop för att vara till lags, för att hjälpa polisen eller trösta en ledsen mamma. De förstår inte riktigt skillnaden mellan verklighet och fantasi.

Instämmer - det finns inget som tyder på det...

Däremot ville han lösa fallet utan att utlösa "hatbrott" och var redan från starten styrd av sin vilja att det inte skulle leda till fler brott .. samt sin vilja att vara "banbrytande" och kunna leda i senare mordutredningar när det gällde att "tänka fritt" ...

Vi kan konstatera att det enda mordet vi (han) läst om innan när det gällde barnmord i norden inte någonstans stämde med utredningen av pojkarna ..

Den norska erfarenheten var att barn i den åldern snabbt gick hem och berättade (Silje-mordet) och jag gissar att det också är det som lett honom till att sluta prata om "lek som gick överstyr" till "onda barn" .. se "Ondskan"

Som barn "erkände dom. Jag menar att de,som vuxna,borde ta ansvar för för de dom gjort.

Med din sarkastiska ton förstår jag din ståndpunkt.

Obducenten sa att det var ett pedofilmord, det var den sortens skador, här talar statistiken i det hela för det, men obducentens uttalande har fallit bort eftersom polisen valde att gå åt ett annat håll, pedofiler fanns det inte brist på i Dottevik.

Frågan var inte till mig och jag vet inte heller svaret men jag konstaterar att det förutsätter att de utredande poliserna faktiskt låter sig luras. Jag antar att man ofta tar barns vittnesmål med stora nypor salt just för att minimera den risken.

Trodde först att denna dokumentärserie skulle vara något i "Making a murderer"-stuk, att man utelämnar bevis och viktig information.

Jag kände så till det att förhöret med Robin kom upp, hur fan kan detta ens ha fått ske? I USA, ja, då hade jag inte blivit förvånad men i Sverige, i Sverige mot två väldigt unga barn?

Det är så tydligt att Robin inte har den blekaste aning om vad han pratar om, han har fel gällande allting, han hittar på namn, "god jul-sekvensen", pekar på fel människor, pekar på fel plats och han pekar ut ett felaktigt hem. Redan där borde polisen ha förstått att det bara är ett litet barn som har för mycket fantasi.

Sedan vred det sig i magen när Rolf Sandberg började sitt förhör med Robin. Ja, jag har förståelse att en en individ kan vara så absurd som Rolf, det jag har noll förståelse för är hur han fick fortsätta med sitt idiotiska förhör och att ingen avbröt skiten.

Din övertygelse är häpnadsväckande med tanke på att du inte läst förundersökningen. Hur kan det komma sig att du är så övertygad?

Nej, och det fanns folk som hade sett Kevin med pedofiler.. men redan på tredje dagen så börjar mister POLIS fundera på vad ett sådant scenario kunde ge för konsekvenser för pedofilerna på orten ...

Han kunde till och med på dag tre säga att sekret i Kevins tarm inte var sperma ... inte ens idag får sker de proverna så snabbt ...

Var han synsk? Kollades det ens upp efter att han som förundersökningsledare bestämt sig?

Sarkastiskt uppfattat eller ej - jag vill minnas att bägge har uttryckt tvivel åt bägge hållen. "Det kanske var jag" eller något liknande sa de i del 1. De har ju inte på något sätt slagit fast att de är oskyldiga ännu, så jag förstår inte alls ditt resonemang.

Ordet "mörda" för en 5-åring är nästan obegripligt. Det,påmminer på sin höjd,betyder kniv och blod.
(om man sett skräckfilmer i den åldern)

<till 5åringens försvar>

Okej, så exakt vilka ledande frågor ställde man då?