Det är inte ovanligt, men det är inte heller det vanligaste. 9-10-10 är vanligast (-1 på första för hudfärg då många bebisar är lite blå eller avviker på annat sätt i huden precis efter födseln). Vid igångsättning av en förstagångsföderska så är det ovanligt med ett såpass smidigt förlopp som EA hade - en snabb, komplikationsfri förlossning. Min bebis hade betydligt lägre apgar, något som oftast beror på förlossningskomplikationer och mer sällan på medfödda sjukdomar.
Ja. Båda har rätt psykologisk profil för att ha livet av ett barn på diverse olika sätt, medvetet såväl som omedvetet. Det sjukaste i allt det här är att människor stått och sett på medan de här, helt uppenbart olämpliga människorna, skaffat barn och vanvårdat det till döds. Båda föräldrarna är psykiskt sjuka och skulle må bäst i slutenvården.
Citat:
Barnet mådde bra vid förlossningen. Däremot förekom tarmbakterier i magen (tror jag det var) vid obduktion och dessa antogs vara från själva obduktionen.Har suttit och lusläst både förhören samt vad ni skriver här på fb. Detta med en skräckblandad känsla av sorg, vrede och förbryllelse. I ena sekunden tror jag mig vara fullständigt övertygad om än den ena, än den andra av dessa uppenbart lågbegåvade människor är den som varit drivande i detta vidriga föräldraskap.
Och hela tiden finner jag nya saker att fundera kring.
När jag nyss kollade igenom journalen där E blir utskriven från BB (sid: 259 i rapporten). Längst ner står en notering:
"OBS! Lab ringer och säger att man funnit GBS i mammans senaste urinodling."
GBS är en grupp B streptokocker. Bakterie i underlivet/tarmen som kan överföras sexuellt samt genom förlossning.
Jag ser inte att E eller H får behandling för detta någonstans? Eller står det på läkarspråk?
På www.folkhälsomyndigheten.se står följande:
"Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta."-
"För att barnet skall kunna räddas är det viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Dödligheten är ändå ganska hög, 10-20 procent, och risken finns att barn som överlever får bestående neurologiskt handikapp."
Vad tänker ni om detta? Kan H ha varit sjuk på riktigt ända från början? Blev besvikelsen över att där inte fanns en rosenkindad fotomodellsbebis för mycket?
Och hela tiden finner jag nya saker att fundera kring.
När jag nyss kollade igenom journalen där E blir utskriven från BB (sid: 259 i rapporten). Längst ner står en notering:
"OBS! Lab ringer och säger att man funnit GBS i mammans senaste urinodling."
GBS är en grupp B streptokocker. Bakterie i underlivet/tarmen som kan överföras sexuellt samt genom förlossning.
Jag ser inte att E eller H får behandling för detta någonstans? Eller står det på läkarspråk?
På www.folkhälsomyndigheten.se står följande:
"Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta."-
"För att barnet skall kunna räddas är det viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Dödligheten är ändå ganska hög, 10-20 procent, och risken finns att barn som överlever får bestående neurologiskt handikapp."
Vad tänker ni om detta? Kan H ha varit sjuk på riktigt ända från början? Blev besvikelsen över att där inte fanns en rosenkindad fotomodellsbebis för mycket?
Ja. Båda har rätt psykologisk profil för att ha livet av ett barn på diverse olika sätt, medvetet såväl som omedvetet. Det sjukaste i allt det här är att människor stått och sett på medan de här, helt uppenbart olämpliga människorna, skaffat barn och vanvårdat det till döds. Båda föräldrarna är psykiskt sjuka och skulle må bäst i slutenvården.
Tänk så många vettiga, barnlösa par i rätt ålder och livssituation för att ta emot ett barn, som hade varit så glada över att få henne i stället! 