Har suttit och lusläst både förhören samt vad ni skriver här på fb. Detta med en skräckblandad känsla av sorg, vrede och förbryllelse. I ena sekunden tror jag mig vara fullständigt övertygad om än den ena, än den andra av dessa uppenbart lågbegåvade människor är den som varit drivande i detta vidriga föräldraskap.
Och hela tiden finner jag nya saker att fundera kring.
När jag nyss kollade igenom journalen där E blir utskriven från BB (sid: 259 i rapporten). Längst ner står en notering:
"OBS! Lab ringer och säger att man funnit GBS i mammans senaste urinodling."
GBS är en grupp B streptokocker. Bakterie i underlivet/tarmen som kan överföras sexuellt samt genom förlossning.
Jag ser inte att E eller H får behandling för detta någonstans? Eller står det på läkarspråk?
På
www.folkhälsomyndigheten.se står följande:
"Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta."-
"För att barnet skall kunna räddas är det viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Dödligheten är ändå ganska hög, 10-20 procent, och risken finns att barn som överlever får bestående neurologiskt handikapp."
Vad tänker ni om detta? Kan H ha varit sjuk på riktigt ända från början? Blev besvikelsen över att där inte fanns en rosenkindad fotomodellsbebis för mycket?