Citat:
Ursprungligen postat av
Stefan S
Dokumentet Kevin-fallet som många här refererar till är också skrivet av en journalist, Nina Hjelmgren. Skillnaden är att de granskningar DJ och DN gjort av samma material är betydligt mer kritiska och tar upp information som tidigare inte varit känd för allmänheten.
Rolf Sandberg har hävdat att pojkarna erkänt och levererat en detaljerad och sammanhängande berättelse för hur mordet gick till. Nu visar det sig att det inte finns något erkännande och att den "detaljerade" berättelsen består av fragment som framkommit efter ledande frågor under långa förhör.
Det är mer skrämmande att folk tror så okritiskt på Sandberg. Mot bakgrund av hur en handfull här inne resonerar och obstinat förbiser fakta som inte stödjer deras tes är jag dock alls inte förvånad över att pojkarnas bedömdes skyldiga för snart 20 år sedan.
Dra inte alla över en kam. Jag tycker inte Hjälmgrens rapport är bra, framför allt är den väldigt konstigt skriven och innehåller massa saker som är helt irrelevanta.
Jag tror inte okritiskt på polisen eller åklagaren heller. Men det är just fakta som man behöver för att kunna dra slutsatser, och det går helt enkelt inte nu. Bara för att det finns ett vittne betyder ju inte det att bröderna inte har befunnit sig där, precis som att den yngre brodern var vittne till mordet så behöver han ju inte haft något med Kevins död att göra. Vad är det som säger att en beskrivning av en gärning/erkännande inte får vara utdragen? I dag och i domstol finns vissa krav på hur berättelserna ska vara, men detta skulle inte leda till åtal. Det är väldigt svårt att få sammanhängande, klara och koncisa berättelser av barn. Det är mycket möjligt stt polisen utifrån dagens kunskap satte för stor tilltro till barnens berättelser.
