Enormt glättig 80-talskomedi om tonårskillen Bobby som måste fixa sina franska betyg över sommaren för att komma in på Yale, så hans rike far hyr in en sexig fransklärarinna vid namn Terry för att hjälpa honom. Givetvis blir Bobby förälskad och inleder ett förhållande med sin lärarinna. Även Bobbys far har ett lite för gott öga till henne.
MYCKET bröst här vilket var nice samt en väldigt erotiskt sexscen mellan Bobby och Terry men också en lövtunn och cheesy handling som inte gav mig så mycket. Trevligt att se Crispin Glover i en biroll dock.
Betyg: 2/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2017-05-07 kl. 03:41.
Paris, Texas (IMDB) 1984, Streamingtjänst, 147 min
Kortrecension:
Det var ett tag sedan jag fick känna total eufori över en filmupplevelse. Paris, Texas är verkligen nära på att ta mig dit - kanske är det filmens lågmäldhet som gör att jag inte brister ut i överväldigande känslor vid filmens slut, utan det är först på lite sikt, med tid för reflektioner, som jag verkligen inser det geniala som filmen har att erbjuda.
Paris, Texas har blivit hyllad för att blanda det europeiska filmberättandet med den amerikanska. Att ställa européernas ärlighet och närhet gentemot sina känslor, mot den amerikanska cowboyens inåtvändhet är i sig onekligen väldigt intressant. Ett drag som gör denna film smått unik och som med tiden säkerligen satte många spår i många människor.
Det tillsammans med ett sagolikt skådespel, ett oerhört fint planerat foto och scenografi leder till att Paris, Texas verkligen är en film jag vill tipsa om. Det lilla varningstecken som jag bör nämna är att den nog inte passar alla sinnestillstånd. Man bör både känna ro och inspiration för att fullkomligt låta sig sugas in i Travis bottenlösa tomhet.
Betyg: 4 (Skönt att äntligen få se en rakt igenom kompetent film som engagerar).
LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN ICKE-KOMERSIELLA BLOGG:the Shinbone Post
Uppföljare på Hungergames, men nu är det någonting större i bakgrunden.
Synd att man inte lät sig nöjas med den första filmen, som var rätt bra, tyckte jag.
Här har man krämat på med effekter till tusen, det hjälps inte dåmanuset haltar.
för säkerhets skull pågår även en liten revolution
Hemsk. Positivt med filmen? Scarlett Johansson är sexig, Michael Pitt är cool.
Det asiatiska är väll också ett plus i kanten. Annars var det ren skit.
Manusförfattarna borde efterlysas och åtalas. Önskar inte denna filmen på min värsta fiende.
Death in Holy Orders (2003). Filmatisering av en Kommissarie Dagliesh-deckare av P.D. James. Handlar om mord och intriger på ett litet, elitistiskt prästseminarium (anglikanska kyrkan).
Som vanligt med P.D. James så tycker jag att intrigen blir lite FÖR invecklad. När slutet kommer orkar jag inte bry mig längre... Dessutom hade de ändrat på den springande punkten, ifrån boken alltså, och det tycker jag var synd:
I boken var mannen och kvinnan, som en gång haft en affär som resulterat i en son, tvungna att gifta sig för att sonen ville bli präst. Anglikanska kyrkan tillät nämligen vid denna tid inte "oäkta" att bli präster. Men p.g.a. lagändringen 1978 räckte det med att föräldrarna gifte sig efter barnets födsel, och genom detta "skenäktenskap" gav de nu medelålders föräldrarna alltså sin gemensamma son möjlighet att följa sin kallelse. I filmen har de ändrat det till det mycket mera prosaiska, att sonen har ett arv att vänta om han betraktas som äkta enligt brittisk lag, och att det är därför föräldrarna gifter sig efter lagändringen. Sedan försöker de röra ihop arvsfrågan med prästseminariet, och det blev mycket sämre och mindre brännande tycker jag än när det gällde pojkens hela rätt att bli präst.
Vidare var huvudrollsinnehavaren helt fel för rollen. Visst Kommissarie Dagliesh skulle ha en känslig sida, men han skulle ÄVEN vara en kraftfull, rådig, manlig polisman. Här är han tillbakadragen, nästan nördig, och han ser ut som vilken farbror som helst i övre medelåldern. Inte bra.
Men visst gick det att se: prästseminariet som ligger i en gammal, pampig stenbyggnad, är en spännande och fascinerande miljö. Väldigt mycket drömmen om det gamla England, före massinvandring och utbredning av White Trash.
Kör två filmer i ett, fast den första såg jag för några månader sen och den andra igår. Men dom hänger ihop så mycket att jag vill säga att det är en film i två delar.
Jean de Florette / Manons Källa (1986)
Den här filmen faller i nån slags kategori som jag inte trodde jag skulle gilla alls. Nånting åt hållet episk släktkrönika som utspelar sig i Provence. Man målar upp bilder av fisförnäma vinkännare från överklassen som fjompar omkring i en överdriven idyll och massa långsökta kärleksintriger. Men nu är det inte alls så för den utspelar sig på 30-talet bland mer eller mindre fattiga bönder.
En ung man och hans farbror sliter på sin gård och har svårt att få ihop det. En gång var deras släkt den rikaste och mest inflytelserika i trakten men eftersom de överdrivet beskyddade sina tillgångar genom att bara idka kusingifte i flera generationer blev det för många självmördare och idioter. Nu har dom därför inte mycket kvar av släktens forna förmögenhet och är de sista som lever kvar. Det plågar dom. Om de bara hade mer vatten på det torra berget där deras gård ligger skulle de kunna odla mer. Granngården har en källa med tillräckligt mycket vatten. Så de börjar smida planer för att ta över den. Fula planer, huvudpersonerna är inte alltid så trevliga typer i den här filmen.
Intrigerna kring detta utgör första filmen. Den slutar ganska otillfredsställande. Man känner liksom att det ska komma en fortsättning, och många trådar lämnas hängande i luften. Så jag blev glad när jag på loppis i helgen äntligen hittade uppföljaren. Jag tänker inte säga så mycket om handlingen i den eftersom jag måste berätta hur första filmen slutar om jag ska göra det. Säger bara att den utspelar sig ca 10 år efter första filmen och behandlar konsekvenserna av det som hände i den.
Jag är glad att jag slapp vinodlingar, överklass och en hel del kärlek fast det finns ett par kärlekshistorier också men de är inte så framträdande. Intriger och ränker på landsbygden är mycket mer spännande. Det är väldigt snyggt foto och naturligtvis fantastiska miljöer. Klippiga berg, blommande ängar, gamla bondgårdar och stenhus, den gamla byn med sitt torg och så vidare. Det är överlag bra skådespelare. Lite småhumoristiskt på ett sätt som inte stör ibland. Intrigerna tar lite oväntade vändningar. I sista akten tyckte jag att det blev lite långsamt och ointressant i vissa partier, men om mitt största klagomål på filmerna var att jag inte satt som absorberad och sög in både det visuella och handlingen den sista halvtimmen av två filmer som tillsammans är 3,5-4h långa så är det ju ett mycket gott betyg.
Roligt att bli så positivt överraskad av en sorts film jag inte brukar titta på.
En film med så många kända ansikten att jag inte ens orkar rada upp hälften. Det här är en parodi/udda vinkel på Hollywood. Två parallella historier som sammanflätas på ett ganska snyggt sätt.
Man följer en producent som parallellt gör sitt vardagliga jobb, men även hamnar i en helt annan situation. Båda delarna har sina poänger. Tittar man på mycket film är Hollywood-delen lite skoj.. Om inte annat bara för att se alla skådisar. Den andra delen gör det hela mer till en "riktig film". Jag trodde först det bara skulle vara en nonsens komedi som slängt in kända ansikten för att tjäna snabba pengar. Det är som tur långtifrån allt.
Filmen är inte särskilt förutsägbar, vilket är positivt, men den innehåller också en handfull scener som varken passar in eller är bra. Bara konstiga. Detta drog ner helhetsbetyget för mig. Den är även relativt lång och vissa saker kan känns som utfyllnad.
Det är långtifrån någon snuskfilm, men slänger in en del naket som kändes väldigt "naturligt" med tanke på vilken, delvis, mainstream-rulle det ändå är. Blev lite överraskad av det.
Det finns det flera bra scener och en hel del genomtänkta detaljer som gör filmen unik. Betyget på IMDB är 7,6 / 10. En riktigt bra en alltså. Jag är inte lika positiv, men tycker den ändå är sevärd.
Butch cassidy and the sundance kid
En överraskande western film må jag säga.
Jag väntade mig en seriös western som t.ex dollar trilogin men denna filmen hade en betydligt mer lättsam och komisk ton över sig.
Vilket man smälte väldigt bra när jag väl lät filmen föra mig in till den stämningen.
Den började dock svagt och var rätt så konstigt klippt på några ställen. Värst var nog filmens montage segment vilket jag tyckte var rätt så lamt gjort och drog därmed ned filmen i sin helhet.
Men utöver det så är det en bra film och ångrar inte att jag har sett den i huvudtaget!
En tydlig 7/10
Hustle and flow
I denna filmen får man följa en hallick som strävar efter att bli en rap stjärna.
Dessvärre kunde jag inte bry mig ett dugg om någon av karaktärerna. Så intresset av vad som står på spel försvinner helt.
Jag tror att det enda som ibland glänser är skådespeleriet men även det är ofta svårt att gilla då dialogerna är tillräckligt dryga för göra det svårt för skådespelarna att leverera dom någorlunda bra.
Tre skådespelare som repetativt säger om liknade dialoger i en evighet. Säger inte en samma sak, säger den andra. En parodi på maffia. Hela filmen kändes som en lååååång Gilmore Girls/Tarantino/Sopranos dialog. Det händer väldligt lite i filmen så 95 % är baserat på den repetativa dialogen. På ett sätt är det bra jobbat, men då dialogen är mestadels nonsens som bara återkommer blir det jobbigt att titta på.
Introscenen är lovande, den lilla musik som finns är skön, Dustin Hoffman är en "bad guy" vilket är lite kul att se, men dom skulle kunna gjort mycket mer med denna film. Underhållningsnivån är låg.
