Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Ja det är helt obegripligt, när den person som behöver hjälp och stöd inte vill ta emot något utan ljuger och slingrar sig konstant just för att kunna fortsätta att träffa den person som är skadlig, vad förväntas av samhället egentligen?
Enda lösningen tycks ju att vara att omyndighetsförklara dessa personer och ta total kontroll över deras liv och den vägen är inte framkomlig av flera skäl.
Om det rörde sig om en trotsig tonåring så kunde man ju trots allt känna någon form av förståelse och skylla på omognad och brist på erfarenhet, men en kvinna som passerat 40?
Där går fan min gräns i alla fall, förvuxna tonåringar har ingen charm.
Helt enig med dig!
Totalt ocharmigt med en 40+ kvinna med tonårdfasoner som ljuger och luras och gör tvärt emot sunt förnuft och sina egna utsagor. Tyvärr straffades hon hårt för sitt beteende.
Jag förstår bara inte varför det ska inrättas en LexLotta (Silbersky och Alhem förstod inte heller).
Vad skulle en sådan regel/lag göra som kunde räddat Lotta från sitt öde?
Eller att ta upp fallet i Europadomstolen???
Om vi tvärtom hade sytt in Lotta och förhindrat hennes umgänge med Martin - ja då behövde antagligen Europadomstolen se över det hela och en lag mot att göra så kunde införas - men den finns ju redan.
Skulle vi låtit polisen övervaka Lotta, avlyssna hennes telefon för att se att hon inte ljög om kontakterna med Martin? Och om hon nu ljög - vad skulle polisen göra? Det var ju inte förbjudet att träffa Martin, varken för Lotta eller för någon annan.
Jag förstår inte vad personer som förespråkar LexLotta och Europadomstolen menar att samhället skulle gjort mer. Vari låg samhällets felaktiga handlande?
Rent semantiskt kan man ju också undra över när individens ansvar upphör och samhällets skyldigheter tar vid. Tycker inte att Lotta ens var nära den gränsen. Hon hade ansvaret och mandat att bestämma vad hon ville - och hon ville ha Martin. Endast hon själv kunde ha satt stopp.