Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Nej, åklagaren ledde Fu och LUL 31 från det att LUL-utredningen inleddes och var den som fattade beslut om när den skulle avslutas.

Det verkar lite rörigt, men lagstiftningen var ju inte lika tydlig på den tiden, och inte konstruerad utifrån att barn skulle kunna vara "gärningsmän".

Det intressanta är att någon kan ha bragt en annan människa om livet utan att juridiskt kunna fällas för det. Det räcker inte med att någon gjort det och att allt pekar på det eftersom att det måste kunna bevisas. Dessutom innebär inte att en människa är död att det begåtts ett mord även om en annan person kan bindas till händelsen. Det kan även vara:

- självförsvar

- vållande till annans död

- dråp

Det är anledningen till att jag inte skrev mord eller uppsåtligt.

Jag roade mig med att läsa polisens egen "redogörelse" (från 2000) mer noggrannt. Jag kan rekommendera alla att göra detsamma. Den säger egentligen ganska lite om fallets teknikaliteter, men desto mer om enhetens arbetssätt och stämning:

http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Ett genomgående intryck är att Hjelmgren redovisar en väldigt "kramig" stämning i utredningen. Polisen samarbetade exemplariskt med soc, psykologin, KUT och andra myndigheter och man tar t.o.m upp hur fallet utvecklat och skärpt de medverkande. Samtidigt sägs det att undersökningen ofta kom på kant med den övriga polismyndigheten. Alltså ett genomlyckligt kollektiv, som upplever att alla omkring dem är oförstående idioter.

Jag funderar på om denna miljö kan ha bidragit till ett "groupthink" i utredningslaget. Det verkar ha funnits en fantastisk konsensus bland alla inblandade från olika instanser. Kanske var det t.o.m en reaktion på hur vidrigt brottet faktiskt var: man får nästan känslan att Hjelmgrens rapport i sig är ett slags terapeutisk behandling av något som rimligen måste ha skakat alla inblandade utredare i grunden. "Det var vidrigt, men vi står starka och höll ihop", typ. Jag spekulerar vilt, men det är intressant att fundera om den här typen av gruppsykologiska fenomen varit relevanta för utgången.

FU-ledaren Sandberg beskrivs som en mycket ödmjuk man. Jag uppfattar honom inte som särskilt äregirig, så jag köper inte riktigt anklagelserna (bla i Expressen) om att han skulle ha offrat barnen för att "skriva kriminalhistoria". Dock sägs han ha varit extremt öppen med att bejaka och ta in andra kompetenser. Hjelmgren återkommer till hur Sandberg agerat som en "dammsugare" och samlat in kunskap och assistans från skilda håll. Kan det därmed ha funnits en naivitet inför SÅC-s tvärsäkra utpekanden? Hade en mer garvad polisutredare kanske kunnat förhålla sig mer sunt skeptisk?

SÅC-s medverkan har redan avhandlats på andra ställen, men visst svindlar det lite när rapporten beskriver hur denne "snabbt kunde se" att barnen var inblandade i morden... tydligen bara baserat på vad han läste i förhörsprotokoll! Hjelmberg hänvisar också till hans roll i "utredningen av seriemördaren Thomas Quick"

Food for thought...

Vet man med säkerhet att det förhåller sig så? Kan inte misstankarna ha stärkts innan beslutet?

Och en fet lallare inte att förglömma, hans följa strömmen krönikor är bara att förpassa till runda arkivet.

Det vill säga: du har inte en jävla aning om var den andra strumpan påträffades.

Du svamlar igen. Förundersökningar startas med beviskravet anledning anta. För att ålägga någon misstanke krävs skälig misstanke. Det gäller för såväl vuxna som unga.
I detta sammanhang är beviskrav o misstankegrad synonymt. Men tackar ödmjukast för påpekandet.

Ja man landade i slutsatsen att killarna var delaktiga i dödandet av Kevin. Kritiken tar ju sikte på just det. Var det en korrekt slutsats och tog man därefter rätt följdbeslut.

Det var också anledningen till att jag påpekade att alla inte alls vet hur det förhåller sig i målet med Linda Chen. Bra. Då fick vi det klarlagt. Alla vet inte alls hur det förhöll sig.

Enligt mina egna efterforskningar så är han visst professor.
Leif GW Persson utnämndes 1991 till professor i "kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem" vid Rikspolisstyrelsen.

moget. verkligen.
___

väldigt invecklat och man kan egentligen inte komma fram till något. sålänge det inte är killarna som gjort det, och dom erkänner "igen".
eller att "den riktiga" mördaren kliver fram och berättar.
klart slut.

Att du lärt dig stava till svamlar gör inte det du skriver bättre. Det enda intressanta är att när misstankegraden skäligen misstänkt uppnås då inleds också en utredning med stöd av 31 § LUL.


De landade i den slutsatsen och inte i att de fortsatt var skäligen misstänkta. Det och endast det är vad jag konstaterar. Det finns hos ett antal debattörer, däribland du, en benägenhet att hålla utredarna till last för att bröderna skulle vara utpekade, men bara skäligen misstänkta.

De är utpekade i utredningen, inte »misstänkta«. Om utredningen landat i rätt slutsats är en annan sak. Den diskussionen handlar inte om huruvida de var/är »skäligen misstänkta«.

Det är korrekt. Han är pensionerad professor. Man behåller inte sin tjänstetitel efter pensionering.