[USA] Den ENDA tråden om Apollo / Månlandningarna / Bemannade rymdresor

Hemligheten är vektor, hastighet är nämligen en vektor till skillnad mot fart som alltså inte är en vektor.

Det saknas bevis, men du inser att det är ett möjligt scenario, ok.

Nej det är inte möjligt eftersom det skulle märkts direkt.
Tidsfördöjningen för kommunikation med astronauterna var cirka 1,25 sekunder - skulle signalen gått ett extra varv till jorden och tillbaka hade det inneburit en total fördröjning på 3,75 sekunder istället... det skulle givetvis vara extremt lätt att avslöja.

Nej, jag vet inte om det var tekniskt möjligt att fejka sändningarna med en sond.

Måste vara skönt att bara kunna acceptera alla sagor vi blir matade med utan att behöva reflektera eller tänka själv och sen kasta glåpord på dom som inte gör det.
Fundera istället själv som omväxling över den ”förklaring” du googlat dig fram till. Föreställ dig en aluminiumburk formad som en Apollokapsel skjuten ur en anordning över en spegelblank sjö. Vad tror du händer när burken dalar och kommer i kontakt med vattnet? Om inte den redan börjat tumla okontrollerat så gör den det garanterat nu och den lär också deformeras. Det här är en rimlig liknelse över vad som skulle hända med en rymdfarkost som försöker göra återinträde från omloppsbana. Men vatten har mycket högre densitet kan man invända. Jo, men här pratar vi om en hastighet på 30000 km/h. Varenda liten luftmolekyl kommer utöva en oerhörd kraft på farkosten och kasta den i spinn. Roder fungerar inte på den höjden och raketmotorer skulle inte heller vara till någon hjälp. Det fanns förövrigt inga på Apollokapslarnas kommandomodul. Se tex vad som händer när man hoppar fallskärm från extremt hög höjd. Det två personer som gjort det i historien hamnade båda i okontrollerbar spinn och duktiga fallskärmshoppare är skickliga på att häva spinn. https://youtu.be/k6uuINIQxZY

Och ovanpå all den omöjliga fysiken så har vi de uppenbart hopdiktade historierna kring rymfärderna/månlandningarna. Här är en gällande återinträde: http://www.aulis.com/apollo_fake_reentry.htm

Rymdfärder och återinträde är sagor och fantasier vi blivit hjärntvättade med. End of story.

Jämförelsen med vattenytan är helt irrelevant eftersom atmosfären inte kommer plötsligt som en yta - du får i sånt fall kasta burken genom typ fuktig luft som övergår i dimma till duggregn, regn, osv för att jämföra.. Det blir ingen sådan plötslig förändring när du träder in i atmosfären utan en mycket gradvis övergång..

Att roder inte fungerar på sådan höjd motbevisar det du försöker påstå - skälet att det inte fungerar med roder i tunn atmosfär är för att det är så tunt att det inte finns någon som kan påverka farkosten - alltså börjar den inte heller tumla om det inte går att använda roder..

Fallskärmshoppning är en fullständigt irrelevant jämförelse - Baumgartner hoppade från 4 mils höjd - det är i Stratosfären på samma höjd som moln kan förekomma.. Där ovanför finns även Mesosfären och Termosfären som kan sträcka sig upp mot 60 mil över marken - det blir ganska lång inbromsning(95% av sträckan) innan man talar fallskärmshopparhöjder...

Antingen är det ett ett möjligt scenario, eller inte ett möjligt scenario. Hur ska du ha det? Vilket av dem är det som gäller anser du?

Det problemet är enkelt löst, genom att ställa sonden närmare jorden. Du halverar bara sträckan och vips så är fördröjningen precis så stor som den borde vara.

Nu börjar det bli riktigt konstigt..
Istället för att skicka astronauter till månen så skickade man alltså en sond halvvägs till månen och låtsades att man på månen? Hur kunde man då simulera rätt position för sändningarna till olika platser på jorden samtidigt? Hade man en sond för varje mottagare? Hur fick man upp reflektorerna och hur fick man hem proverna från månens yta?

Det beror ju på de (för mig okända) tekniska förutsättningarna.

Du menar att de mottagare som tog in signalen, redan från början misstänkte något och genomförde ett test. Där man triangulerar signalen, med totalt tre andra mottagare? Är det vad du menar? Eller vad menar du med "rätt position"?
Om det ens finns några reflektorer. Då månen inte har någon atmosfär, så är avkylningen extremt dålig på marken. Vilket gör att temperaturen lokalt kan bli extremt hög.
Detta i kombination med ingen vind, menar vissa forskare gör att vissa berg, kan få en glaserad yta av temperaturen. Är ytan tillräckligt stor, fungerar den som en stor spegel. Och reflekterar då laserstrålar tillbaka. Ja, bara sanden, är ju sådant att det reflekterar ganska bra. Och det ser man på natten, då månen lyser stark. Väldigt starkt, med tanke på att den bara reflekterar solljuset.
Det finns de som säger att proverna, inte alls kommer från månen. Ja, skulle tex kunna ta lite nedfallna stenar från rymden och mala dem. Och kalla det för månsten.

Du vågar inte välja något av alternativen. Är det rätt uppfattat?