Citat:
Ursprungligen postat av
countdown
Och där har du fel, eftersom du antar att barn är små och mjuka och inte har en enda droppe ont blod eller kallt beräknande.
När jag var i den åldern ljög jag otroligt mycket för att kunna glida på bananskal, speciellt bland vuxna som inte var mina föräldrar (och speciellt vuxna som lät andra barn mobba mig). Jag har slagit en jämnårig blodig när jag var 8 år, och jag kände bara mig stolt över att äntligen ha gjort det. Jag drömde inte mardrömmar, utan jag gick med rak rygg och har aldrig känt en sådan inre frid som då.
Barn är otroligt manipulerande, ej sällan överlistar de vuxna som just tänker som du. Ett yngre barn är en produkt av sin omgivning och den eventuella desperation den framkallar och som barnet måste anpassa sig till.
Jag beklagar att din barndom var sådan att du ständigt måste ljuga och manipulera och att du var stolt när du slagit ett annat barn blodigt. Naturligtvis finns många barn av din sort, det är mycket tragiskt.
Men de här pojkarna ger inte signaler om att de var känslomässigt skadade.
Själv ljög jag aldrig som barn, varför skulle jag göra det? och jag har aldrig slagit någon blodig.
En seriös fråga till dig som verkar vara insatt i barns grymheter : Ville du skada dina kamraters genitalier? Om du blev arg på någon annan pojke för något dumt han gjort, ville du angripa hans underliv så att det blev synliga skador där?
Min fråga är allvarligt ställd.