tråden om löpning

Jo speciellt nu när man ligger i influensa också. Då känns det inte så skoj.
Så just när det gäller vilket mål är svårt då uppladdningen än inte är den bästa.
O andra sidan tappar man inte all kondition på 2 veckor.
Men ändå kasst att inte kunna hålla igång när man skall springa varvet för första gången.

Jag sprang på 1.33 förra året efter att ha sprungit milen under 41. Jag säger inte att 1.35 är omöjligt alls med miltid på 43, men det är värt att tänka på att sista tredjedelen är ganska tung och iaf jag upplever det svårt att öka på slutet. Många säger ju att ta det lugnt i början och öka på slutet, men mitt upplägg är snarare att ligga några sekunder snabbare än planerat tempo första 14 fram till bron och sen koppla in pannbenet och försöka att inte tappa tempo sista biten.

Frustrerande nära att hamna i startgrupp 2, men det är inget att göra något åt. Ska tänka på att lägga mig långt fram när skottet går bara.

Fast uppladdningen har varit katastrof. Jag har varit tvingad till 6 veckors vila efter att ha känt mig i mitt livs bästa form. Med fyra veckor kvar har jag vågat mig på två pass denna vecka och känner det som att jag får starta om från början. Det sista jag vill är att i panik försöka toppa mig igen, men det kommer att bli svårt att låta bli. Under 1.30 känns långt borta just nu, även om jag är rätt säker på att jag hade fixat det om jag inte blivit sjuk. Det värsta är att svågern verkar ha haft precis tvärtom och nu riskerar att jag att han springer snabbare än mig

Det fetade blir nog också min taktik för i år. Men vad tråkigt att du blev så sjuk, det låter som om du hade chansen att göra ett riktigt bra lopp. Men vila brukar göra kroppen gott och jag upplever att man tappar mindre än man tror så länge man har tränat flitigt innan.

Jag hamnade i startgrupp 3, så långt fram har jag aldrig startat. Hoppas slippa den värsta trängseln med Volvo-gubbar som lufsar fram i bredd i alla fall. Jag satsar på under 1,35 i år. Sprang milen strax under 41 i mars men har egentligen tränat mer specifikt för halvmaran. Långpass på ca 20 km varje helg sedan i vintras och många distanspass på 12-14 km, så 21,1 km känns inte särskilt långt rent mentalt.

Det brukar passa bra att ligga snäppet snabbare än loppets snittempo på Hisingen, för det är flackt och ofta medvind. Götaälvbron ställer till det, man blir trött när det är rätt mycket av loppet kvar och då gäller det bara att kriga på uppför Avenyn och Vasagatan. Efter Handelshögskolan har jag nästan aldrig haft problem att kötta vidare, då är man så slutkörd att man inte ens känner av benen längre.

Vad kul att folk som ska springa Göteborgsvarvet har hittat in i tråden, det är grymt vad taggad man blir bara av att skriva om det! Helt klart en av årets höjdpunkter.

Då ses vi i samma startgrupp då Sprang där förra året också men upplevde det likförbannat som trångt i början. Innan har jag tyckt det är lite fånigt med alla som ställer sig först och ruschar första 500 meterna, men nu har jag fattat poängen med det... Under 1.35 låter som att du absolut är kapabel till.

Jag har alltid tyckt att det är underskattat att vila sig i form, pass efter tio dagars uppehåll kan gå helt fantastiskt. Sex veckor märker jag däremot är alldeles för långt uppehåll, visst att jag har rätt god grund och tränat relativt regelbundet rätt långt innan, men det tajmade precis när jag skulle börja toppa mig och nu är jag tillbaka på en nivå liknande den som under en väldigt lågintensiv nivå.

Har haft lite otur med göteborgsvarvet innan också, för två år sen var jag också i bra form men blev magsjuk en vecka innan och kunde inte behålla någon mat alls. Beslutade några timmar innan att ändå springa och lyckades hålla ett bra tempo fram till bron när jag fick uppleva hur det var att träffa väggen. Det var nog min värsta löparupplevelse någonsin, med en bra tid så långt och 7 km kvar när kroppen bara lägger av. Kom i mål på 1.37 så jag är inte på något sätt missnöjd med tiden men bara känslan av att veta hur bra det kunde blivit om jag INTE varit sjuk precis innan är lite knäckande. Upplever att jag går en liknande upplevelse till mötes även om det snarare är otränade ben än tomma energidepåer som kommer att spöka.

Första tredjedelen flyger men ju fram av bara stämningen och peppen, andra tredjedelen flyger man ju fram ännu snabbare bara för att det är så jävla lättlöpt, sista tredjedelen är fruktansvärd Det är sjukt hur långt sex kilometer kan vara när man börjar ta sig upp för avenyn. Det blir liksom hela tiden "nu är det inte så långt kvar" men hela vasagatan känns så mycket längre än vad man tror, samma upp till psykologen. När man väl tänkt att man nåt linneplatsen så är känslan att "nu kan jag nästan se målet", men nej, det är också mycket längre än vad man tror. Jag både hatar och älskar känslan av att enbart springa på pannben och helt stumma ben.

Även om varvet är årets löparhöjdpunkt så tänkte jag köra på göteborg HM i höst för att pröva tiderna på en snabbare bana. Nu spritter det lite i benen av att läsa här, men jag ska fan inte överkompensera för bristande träning och dra på mig onda knän så det får bli att stanna inne och göra mentala förberedelser istället

Väger 10 kg för mycket å får ont i knäna fotleder och höfter av att jogga, dålig springstil/skor elelr ska jag vänta tills jag gått ner lite?

Var lite osäker på hur lång vila man "bör" ha vid 1000m intervaller så började läsa lite efter förra intervallpasset. Vad jag förstår så finns det två "skolor", den ena menar att man bör köra 10-15 s snabbare per km än sitt tänkta tävlingstempo och sen 90-120 s vila. Medan de andra menar att man istället bör ligga 5-10 s över sitt tävlingstempo men köra 30 s vila för att inte låta pulsen sjunka. Den andra varianten sägs också ha fördelen att det är mindre belastande och kräver färre vilodagar.

Jag har nog kört något mellanting med 5-10 s under tänkt km-tempo men med runt 60s vila. Vilket funkar bra. Men ska testa variant två nu i veckan och se hur det känns.

Hur brukar ni köra?

Brukar ligga ca 10 sek under tävlingstempo och vila 60-90 sek.

Jag brukar försöka köra så snabbt jag pallar (vilket blir typ 10 sek under tävlingsmiltempo) och fortfarande orka med 6-8 intervaller med 60 sek gåvila + 30 sek lätt jogg mellan intervallerna. Ibland blir de sista intervallerna lite långsammare, men jag gissar att det är för att det blir för många. Vad tror ni, är det bättre att köra färre intervaller och verkligen ha samma tempo varje eller köra till fail med lite tempotapp på sista intervallen? Jag gillar ändå känslan av att verkligen vara helt slut när jag kommer hem efter såna pass

Jag brukar variera lite, vissa veckor kör jag intervallerna lite lugnare om jag känner mig sliten eller har en tävling som väntar. Och andra intervallpass blir verkligen till fail, snudd på medvetslös efter sista. Men då ser jag till att ta lite extra vila och kanske köra nån lugn terrägrunda som nästa pass.

Ok, ska väl erkänna att det inte blir intervallpass varje vecka så det kanske är ok att ta ut sig ordentligt på dem

Hade precis ett riktigt mjölksyrapass i backarna. Skyller på för lång vila men känns ändå bra att det gick hyfsat att ta i lite. Enstaka syrepass bör väl inte göra varken till eller från? Läser lite olika kring just mjölksyra om det ska undvikas eller är skitsamma ibland

Nä för fan, kör in i väggen då och då. Bra att lära sig känna hur det känns, och var gränsen går.

10kg övervikt är inte speciellt mycket, inte så det ska vara ett hinder. Men satsa på bra skor, det är värt att lägga någon extra hundring för den utprovning du kan få på exempelvis runners store, löplabbet eller liknande. De kollar hur din isättning i steget ser ut, dina fotvalv etc så du kan få bra skor med rätt stötdämpning och som ev kompenserar för om du har tendens att sätta i "trampet" med lite vinkel (pronering eller supinering).

Och kanske att du inledningsvis får tänka överdrivet på hur du springer, så att du nöter in en bra hållning. och inte säckar ihop och eller flaxar i sidled när du springer?

Och ta det lungt i början bygg upp längden på pass gradvis. Du kan växelvis springa och gå till att börja med. Då kommer du snart också att möjligtvis gå ner i vikt (eller så står du still på vågen men om du blir mer muskulös blir det inte till ddt sämre i vart fall).

För hållningen är det vettigt att träna lite bålstyrka. Det gör enorm skillnad när du börjar kunna springa längre.