Citat:
Ursprungligen postat av
dwe
Skriv gärna några ord efteråt. Den är t.o.m. bättre än Jeanne Dielman i mitt tycke.
Såg precis färdigt den så det här blir det allra första intrycket och jag får börja med att säga att jag tyckte den var fantastisk bra. Jag vet inte om jag kan säga att jag gillade den mer än Jeanne Dielman som är en av mina favoritfilmer men långt ifrån är den potentiellt inte. Även utan uppläsningen av breven så hade det varit ett spännande tidsdokument över New Yorks gator på 70-talet och bara av den delen fick jag ut mycket men med de så skapas ett väldigt engagerande narrativ. Tycker inte mamman var så manipulerande som beskrivningen av filmen fick mig att tro utan det är mer ett övertygande porträtt av hur det är att vara separerad från sin familj och hur en förälder ofta kan känna i den situationen. Troligtvis lite mindre så idag med all teknologi för att behålla kontakten. Det är uppenbart att det är någon som är i konflikt mellan att hon saknar sin dotter samtidigt som hon vill att hon ska få leva det liv som gör henne lycklig.
Michael Snows influens är tydlig som i allt från hennes 70-tal och det är kul att se hans strukturalistiska experiment appliceras på så effektiva sätt.
Har lite svårt att sätta i ord så här direkt exakt varför jag kände att den var så fängslande men ja, en riktig succé.
Vad är det som gör att du tycker den är så bra förresten? Hade gärna fått någon annans perspektiv om den.