Citat:
Ursprungligen postat av
Jof
Jag undrar om inte religiositet skulle klassas sim mentalsjukdom OM bedömaren var helt obekant med företeelsen religion och bara gick efter sina psykiatriska klassifikationssystem.
Jag har i alla fall svårt att förstå hur man skulle kunna skilja det från andra former av vanföreställningar.
Nej det är fullt legitimt att vara religiös, dock inte givet att vara aktivt religiös som t.ex i tjänst.
En t.ex kurator, läkare eller andra yrkeskompetenser som behöver agera rådgivande i låt oss sägaa, abortfråga, begår tjänstefel av att t.ex yttra sig i religiösa termer mot den rådsökande, får t.ex inte använda sin religiösa övertygelse som argument , i tjänst. En lärare får inte heller sprid sina egenupplevda gudsbudskap att tjäna som någon slags allmänkunskap. Poli får inte heller,f, försäkringsbranchen får inte.. jaa jag tror du behöver åka utomlands för att ges fritt spelrum och direkt utnyttja din egen tolkning i
a. att det var gud som informerade dig o den livskunskap du har
b. att det därför, förväntas vara helt normalt att hänvisa till gud/bibel , annat reliigiöst underlag i mänsklig interaktion
c. att utgå ifrån att det är normalt, "lika normalt" att vilja vägleda andra så som man sjölv upplever sig vägledd av Gud,lika normalt som när människa bägleder/hjälper/stödjer eller servar annan människa.
Nej det ses inte som adekvat i utveecklade länder, dock finns nog fler gråzoner för hur det är försvrbaart i andra länder än vad det är i Sverige, å andra sidan är sverige också uppbyggt kring social ingenjörsvetenskap och därmed oedvanligt byråkratiskt, vilket i sig gömmer rätt mnga utrymmen för insmugen gudsmoralism, säkert omedvetet, och inte enbart uträknande - men jag håller med om att det inte är mentalt föredömligt utan tyder på bristaande människokunskap, man kan också överrationalisera och mässa utan att behöva uttala nament gud eller öppet avslöja sig ha religiös agenda.
då föredrar jag samhällsklimat där det yttras öppet, och ges den kanal för diskussion dialog eller naturligt efterföljande samtal, än att föra folk bakom ljus.
samtidigt, finns en hel del luthersk katekes-duktighet kvar.. tar sin tid att odla upp självkänsla och tillit oh skickligre interaaktioner, men inte så lätt när industriell rationalism ges prioritet heller.. därför är det så lätt att taa sig bakvägen in istället och det är där paraagrafrytteri ges en mening.. och blir så otroligt känsligt att öht ta upp, konflikträdslor ansamlar sig och plötsligt kan många bli blockerade (fast de nog helst påstår sig vara plötsligt blyga..)
men inte blyga i att fördöma oc hvåga sig på social ingenjörsexcess, där vad som helst sla värderas lika-mycket och lika bra och hela tiden nåpgonting lite mittemellan och inte klaga för då förhäver man sig, om något så bär konflikträdslan på tydliga spår att inte vilaj stöta sig med underliggande religiositet.. men svårt att diskuteras här, tycker jag. - dock tiger man ovanligt mycket här, för att kallas sekulariserat samhälle med påstådd utveckling 2ifrån vidskepelse" , jag köper inte det riktigt, men statistiker älskar sina staatitiskt "säkerställda" konklusioner ochnhvevar det i vått o torrt, fr att övertyga sig... kanske för att statistik blir så kompakt.. och överskuggar de riktiga sanningarna om vad som är vad, i den egentliga meningen.
Att ocksp fördolda mekanismer, fortfarande är efterblivna/mentalt ofriska, fast de försigkommer i rationalismens namn.
