Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jimmie kommer pressa henne på besked i debatter.

Det är egentligen väldigt enkelt. Om M och SD får egen majoritet så måste AKB välja mellan att regera med S eller med SD.

Man kan inte vägra och gå i opposition, för då kan ingen regering bildas. M och SD kan tillsammans fälla vilken statsministerkandidat som helst. Då blir det extraval som M får skulden för.

För AKB är detta ett val mellan pest och kolera, men något tredje alternativ finns helt enkelt inte.

I det stora håller jag med: att försöka att bara landa i repatriering "för godhetens skull" kommer bara besvaras med "vi måste kunna göra båda delarna, och dubbelt upp!" och så var det bra med det. Det är ingen som vinner på det. Att godhetsmäklarna har rätt att definiera folkets moral är det krig som måste vinnas, inte vem som bäst förvaltar godheten.

Om godhet är grenen -- vem vänder du dig till, SD eller kyrkan+facket+rädda barnen+röda korset bla bla bla etc etc etc?
Om "skicka hem dem" är grenen -- vem vänder du dig till då?


En Gandhi kunde bara vinna mot någon som respekterade honom. En svensk Gandhi som blottade strupen inför identitetsvänstern skulle få den snabbt och prydligt avskuren utan ursäkt eller eftertanke. Gandhi-approachen fungerar hjälpligt mot väljarna, men mot politiska motståndare som vill ens död (p.g.a. ONDSKA) står den sig slätt. Högerns kräftgång beror på att högern respekterar vänsterns rätt att ha åsikter, medan vänstern inte gör det omvända. Vänstern har istället en nolltolerans för åsikter. Den konservativa högern har, obegripligt nog, inte insett detta på typ 40 år och sitter kvar på sina höga hästar och ser samhället förfalla runtomkring dem.


Precis. Personligen kunde jag inte bry mig mindre om miljöpartister, randianer, gamla veliga såssar, Bergakungen och slikt boss. Deras "råd" skall snarare ses som anti-råd: gör man precis tvärtemot så blir det antagligen bra. Jag är inte intresserad av deras röst och det ska inte heller SD, eller "annat högerparti", vara. "Åååh om ni bara var lite mer så här så skulle jag kunna rösta på er" "åååh nästan framme, nu mååååste ni göra så här ocksåååå"... fuck you! Det är en (ffa kvinnlig) manipulationsteknik.

Man kan inte ge sig in på motståndarens planhalva och börja skuffas lite försiktigt. Antingen går man in med full kraft och kör över dem, eller så flyttar man målstolparna.

Ett av de bättre inläggen.

Kan tillägga att SD gjort exakt samma som Republikanerna. Ständigt tjatar de om Sossarnas rasforskar-institut och Centerns rasidiologi.

De tror de är smarta. Att folk ska tänka att alla partier har en smutsig historia. Men den enda effekten är att SD är med och etablerad dagens sjuka uppfattning att det är mer relevant att Sossarna var "rasister" för 70 år sen än att muslimer massvåldtar vita flickor idag.

Ett parti som SD borde kunna anklaga sossarna för betydligt värre och aktuellare saker än ett rasbiologiskt institut för 70 år sen.

Sådär.... nu kan SD-svansen rycka ut och svara god dag yxskaft att SD skulle förlora väljare om de började marschera med hakkors-flaggor i riksdagen.

Tredje alternativet finns naturligtvis - utan pest och kolera!

Egendomligt om inte ansvariga inom M inser det akuta behovet av att byta ut AKB.

Och möjliggör en naturlig och solid samverkan mellan SD och M - som Sverige behöver...

Precis. Moderaterna kommer att vara desperata. AKB måste bilda regering om hon får möjlighet efter valet, hon har inte råd att frivilligt sätta sig på avbytarbänken ytterligare en mandatperiod. Då lär dom förlora merparten av sina väljare. För vem vill rösta på ett parti som inte vill.

Å andra sidan skulle dom välja S så lär dom även då tappa många väljare så det enda realistiska alternativet för M är att bilda regering med SD, antingen att SD ingår i regering eller med aktivt stöd.

För SDs del gäller följande: 1. att bli så stora som möjligt. 2. Att SD+M får egen majoritet.

Det finns en "risk" för SD att bli för stora eftersom det skulle krångla till den utstakade vägen till att långsamt bli legitima. Deras retorik är pinsam, men taktiskt vet de vad de gör och hela partiets karriär från inträder i riksdagen tycks följa en uppgjord manual.

Ett av delmålen är att andra ska föra samtal med dem, därefter anpassa sina förslag för deras stöd, därefter allianser i vissa frågor till ett regelrätt samarbete. Med slutmål att SD ska kunna bilda regering med Åkesson som statsminster.

SD förstår att sånt måste få ta tid. Förnedrat utsträckta händer år efter år. Till slut ett informellt samtal med en moderatgubbe i någon skitkommun. Ett steg framåt. Avslöjas, avståndstagande, nya utsträckta händer. Och så vidare.

I den här delen ÄR partiet skickliga. Det känns avlägset nu, men det var inte länge sen andra partiledare vägrade sitta i samma sminkrum som Åkeson och politiker anmälde det som ett arbetsmiljöproblem att det stod sverigedemokrater i samma kö som andra i riksdagens lunchsal!

SD har förstått att deras vandring från paria till regeringsbildare kräver en gudalik förmåga att tåla spottloskor och ett tålamod bortom denna värld. Men nu riskerar en alltför snabb tillväxt röra till alltsammans.

För vad händer om SD får 30% och M 20,1%. Tillsammans kan de bilda majoritetsregering. Men det skulle bli märkligt om SD vore stödparti i en sådan konstellation. Svårt att motivera något annat än att Åkesson är statsminster och M är kronprinsessa.

Men samtidigt är tiden inte mogen ännu. SD behöver passera ett antal steg i legitimitetstrappan innan någon vill bilda regering med dem.

Det skulle vara en allt för stor prestigeförlust för M att redan 8 år efter Reinfeldts "vi straffar SD-väljarna med fler invandrare" bli en lydhund under samma parti. Fortfarande är självbilden i M att de är det stora partiet, regeringskandidaten.

M är reda att låta SD vara ett lydigt stödparti som man baktalar samtidigt som man förväntar sig deras uppassning under mandatperioden. SD har inga problem att inta den rollen, det vore ett steg uppåt i legitimitetstrappan. Men om SD blir markant större än M blir rollerna märkliga. Och M har långt kvar till att acceptera några andra roller.

Om SD får 30% och M 20% är det därför mer sannolikt att M börjar tala om principer och bildar samregering med S. Då är SD kvar i karantän. Visserligen större än idag men kvar i samma parlamentariska frysbox.

Därför tror jag att SD någonstans hoppas på att stanna under 25% nästa val och att M blir starka. Hellre något mindre men med chans att få bjudas in till samarbete. Efter en mandatperiod med samarbete mellan SD och M, kommer skammen inte vara lika stor för M att rollerna byts och de blir stödparti.

Jag känner att det är osäkert och stillastående i opinionen för SD. Det var en liten uppgång i början av året. Den uppgången är inte förlorad den är konserverad. Det dom oseriösa instituten tycks träffa är bara den hårda kärnan, som jag tidigare har sagt är 16% men jag kan gå upp till 17%. Detta är ingen dålig bas för framtiden. Jag bedömer att SD har 21-22% eftersom vissa tvekar.

Det håller inte att angripa Hakan, låt henne vara ifred. Inse att det är det verkliga Rymdimperiet dvs Batongsossarna som nu har en uppvisning i propaganda och jag hoppas att till slut folket genomskådar bluffen. "Rymdimperiet slår tillbaka" men det kan förvandlas till "Dödsstjärnan". Oj så många som går på bluffen jag tror att SD måste försöka påvisa allt som är fel. Låt Björklund och Hakan mopsa mot Batongsossarnas luftslott och det gäller att få över dom lättrörliga för det finns säkert minst 10% som kan gå över från dom lättrörliga även om det ser svårt ut när man målar upp Sverige som både ekonomisk och humanitär stormakt... ...

Skall detta elände fortsätta i all evighet skaffar jag mig en brun skjorta...

Du bygger upp en konservativ halmgubbe som du sedan angriper för att per definition förlora i längden mot en progressiv motståndare. Om en situation så kräver så är en reaktionär politik förstås svaret. Att rulla tillbaka förlorad mark med verklig politik i sinnevärlden - något jag aldrig sett exempel på att Pung eller bergsturk försöker formulera.

Det ingen av er verkar förstå är att det är ANSPRÅKET som är det politiska målet och det enda som ska vara oprutat radikalt. FORMEN är sekundär och styrs av sammanhang och målgrupp. Gandhi var - uppenbarligen - en stone cold OG VINNARE i slutänden. Visst, hans metod hade inte funkat mot invaderande mongoler eller Stalin - men de var framgångsrika i hans historiska sammanhang, i konflikt med altruistiska britter och är relevanta även i dagens Europa.

På samma gång välkomnar jag om någon av er blir en svensk based stick man och kopplar upp er mot den sortens tribalistiska energier, som också kan ha sin plats i den subversiva verktygslådan. Det var ju det jag var inne på först av allt, att t o m den självhatande SD-svansen uppskattar det tydliga, radikala som de samtidigt skäms för hos sig själva. Att man måste resa på sig för att fungera som åskledare och inte ha åsikter nära balanspunkten om man vill påverka.

Det krävs polarisering för politisk magnetism - det tror jag ni håller med. Men det ni med er självbegränsande utblick inte greppar är att det är lika värdefullt att motsidan tappar laddning genom att kortslutas av sina egna ideologier och berättelser, om de så är feministiska, liberala, miljövänliga eller socialistiska. Att all kommunikation inte har samma målgrupp.

Menar någon av er t ex att det hade varit att "förstärka motståndarens narrativ", att kontra Björklunds Hibo med döda barn i Syrien och Indien?

Eller inte tillräckligt stark medicin att koppla samman den förtvivlat kallsvettiga svenskheten (etnisk, kulturell, exkluderande, vad ni vill) med judiskhet eller kurdiskhet och stillsamt fråga vari skillnaden ligger?

Strategin, ANSPRÅKET, ska vara radikalt. SPRÅKET och politiken kan anpassas taktiskt, like water - där det tydligt kommunicerade gärna kan, men inte måste vara kontroversiellt.

Visst, så kan det bli, och det är ju vad flera tongivande moderater har krävt (Odenberg t.ex.) men i så fall har AKB verkligen sålt smöret och tappat pengarna. Allt tal om att föra samtal med SD har varit helt bortkastat när M nu investerat så mycket i denna kappvändning. Man har förlorat samtliga väljare som inte kunde tänka sig ett samarbete med SD och nu tänker man alltså svika de tappra själar som stannat kvar.

Om man sätter sig in i vilken rävsax AKB sitter i så inser man att det finns inga enkla lösningar.

Den otvivelaktigaste enklaste lösningen för alla parter och Sverige är om ledningen för M inser behovet av att byta ut AKB mot någon som kan anpassa sig till de politiska realiteterna som gäller!

Jag fattar vad du menar med din mäklarteori, men inte vart den ska leda? Om det finns en klass av präster som på något sätt armbågat sig till en roll som förmedlare av frälsning, som de missbrukar å det grövsta, så.... vad?

Vad tänker du göra åt det sakernas tillstånd?

Jag har ju en mall, som vi diskuterat tidigare - Luther. Han försökte inte övertyga någon om att tro mindre eller ifrågasätta Gud. Tvärtom gav han sig på kärnan i påvens makt genom att höja insatserna och degradera honom inom en fortsatt kristen kontext.

Han gjorde precis det ni menar är förfelat och approprierade ett befintligt paradigm som gjorde större anspråk på godhet än t o m dagens sittande maktordning.

Allas lika värde är skitbra, folkrätt likaså - det är bara att applicera läran på rätt sätt, fullt ut.

Och återigen det här med den manliga autistnationalismen som lyckas hitta en motsägelse mellan att "hjälpa till repatriering" och "rädda fosterlandet" - eller för den delen mellan "kvinnliga härskartekniker" och "vinnande taktik"!

Var finns motsättningen?

Det finns väl en ganska enkel lösning på det. SD på 30% och M på 16% med egen majoritet så låt Moderaterna ta statsministerposten om det är deras krav. Det viktigaste för SD blir att få igenom så mycket SD politik som möjlig och dessutom visa att man är regeringsdugliga.