[quote=Andeljus|60488467]
Citat:
Jo. Mognad är essentiellt.
Generellt är mognad i generella termer , något som både förväntas , sker, och ju ligger latent i människans intellekt, vare sig sociala evenemang ger utrymme för den barnsliga förtjusningen i tomtens ankomst eller att inte längre orka julspexet. Jag tycker inte det sekulära el. sociala julfirandet riktigt är det som du skrev från början : andligheten och religiositeten skulle vara två skilda fenomen i människan sa du och för andlighet.. behövde människan mogna, ifrån.. religion dvs religiositet och då menar jag att andlighet och religiositet ju är ytterst samspelande i samma begreppsvärld : a/ gud finns b/ gudskänslan utspelar sig dels enskilt dels i gemenskap, i liten samling/sittning/session eller i stor samling, dvs kollektivt och där ofta därför mer utspädd.. men fortfarande glorifierande lovsjungande och ärande.
Citat:
Jag drar ett exempel: ett barn kan tro på tomten tills barnet växer upp och mognar, och ser verkligheten som den är. Detsamma kan gälla för den religiösa människan då den religiösa människan kan ses som barnet som ännu inte växt upp och mognat, och tror därför fortfarande på religion och ser ännu inte verkligheten som den är.
Håller med om att där religiositeten liksom andligheten börjar separera verkligheten ifrån illusionen drömmen eller den HÄRLIGHET som ju både relioiositet och andlighet faktiskt om inte övertydligt driver för att idealisera, för att sedan kunna rota som sanning men för att kunna rota något som sanning behövs manifesta utlevelser, om du menar att andligheten INTE? är en manifest utlevd suggestiv verklighetsflykt medan religiositet är, så förstår jag dig som att inte riktigt vilja förstå den typ av andlighet som krävs för att sätta sig ner "fritt ifrån den religiösa kontexten i bl.a kyrkor el tempel, moskéer också" och istället frambringa tro på gud/änglar/ ande/andar/rymdviljeflöde/ryumdstoffets *speciella.. bnudskap med lyhördhet eller /kosmos planeters budskapsflöde elller stjärnornas viljor. Det brukar sortera under newage eller en slags ockultism, ockultismen är mysticistisk.. och kan sällan förklaras, att mysticismens mystifierande av allt det som människan redan har mogen uppfattning om, ser jag som att du bland flera försöker ge myticismen en heligare status men samtidigt är mystificsm mystiskt utifrån att vända på begrepp.. att något är andligt för att man kallar en växtsom växer för något t.ex : #%¤&/&((==55nngyewgut4()"¤#&kbsh----8938/¤ .. alltså bl.a kodat...
... ja det kan vara moget, för dig om du känner starkare gudsnärvaro eller nåt, utifrån att du vill ha den s.k personliga gudskontakten, men då handlar det om att du vill ha personlig exklusiv gudskontakt, inte att religiositet och andlighet är två olika betydelser el innebörder. Där din personliga sökning mot kosmos i sökandet efter gud el jesus eller vad du nu söker... för dig KÄNNS mogen, men om det är moget att vilja sanningsgöra guds existens som konsistent men i behov av , mognad.. jaa.. det är ju det som är spänningarna mellan tron på jorden, som utmynnar i så många konflikter. För att gudstesen inte är en förankrad tes, gudshävden är en hypo-tes befinnande sig på tankestadie och kommer inte längre än till konsoliderade illusioner. Det har aldrig någonsin funnits "en gud" som anmält sin närvaro klart och tydligt... det är människan själv som maler impotenta tankefragment och sår tankefrön däremot, att tycka det är moget är helt legitimt, så din tro är legitim.. men den är ditt tyckande, betyder inte att dina utsagor som du gör när du vill förandliga t.ex ett bord ett djur eller din känsla, är moget. Men det kan vara attraktivt att vilja betona andlighet framför religiositet, jag tycker du vill säga att andlighet är stämning, mer än moget.. att känna stämning och uppnå stämningslägen är ju absolut mer möjligt i liten session än i samling där hundratals men redan 20-tal befinner sig i lokalen/bubblan.
