Abort-vägran gjorde att kvinna fick inte jobbet som barnmorska - stämmer Landstinget

Europarådets resolution om samvetsklausuler i vården 2010 togs emot med skepsis i Sverige och riksdagen beslutade 2011 att inte införa samvetsklausuler. Beslutet grundades på hänsyn till patienters intressen, behov och säkerhet, då samvetsklausuler uppfattades som en risk för patienters tillgång till god vård, rätt till självbestämmande och integritet i vården. Sedan dess har Europeiska kommittén för sociala rättigheter avgjort ett så kallat kollektivt klagomål mot Sverige om avsaknad av samvetsklausuler i svensk abortlagstiftning 2013. Detta ärende avser den svenska barnmorska som beskrivits tidigare. Klagomålet avsåg bestämmelsen om rätten till skydd för hälsa i relation till diskrimineringsförbudet i Europarådets sociala stadga. Den klagande organisationen var Federation of Catholic Family Associations in Europe (FAFCE), som hävdade att Sverige inte uppfyllt sina åtaganden enligt artikel 11 i den sociala stadgan om skyddet för hälsa. Man hänvisade till en resolution av Europarådet, som uppmanat medlemsländer att införa nationella regler som ger vårdpersonal rätt att av samvetsskäl avstå från att medverka vid eller utföra abort; avsaknad av sådana regler innebär diskriminering av yrkesutövare som inte vill delta i sådana åtgärder av religiösa skäl. I klagomålet uttrycktes också oro över den höga abortfrekvensen bland unga kvinnor i Sverige, och åsikten att Sverige misslyckats med att begränsa antalet aborter – något som betecknades som en skyldighet när det gäller skydd för folkhälsan. Beslutet från Europeiska kommittén för sociala rättigheter uttryckte emellertid att artikel 11 inte innebär någon skyldighet för medlemsstater att införa samvetsklausuler i sin hälso- och sjukvårdslagstiftning.


Lägg känslorna åt sidan och fokusera på verkligheten.

Ta medicin mot din fascistiska ådra att vi ska lyda och hålla käften.

Mycket konkret som sagt.

Har du något konkret att säga som inte är klippt och klistrat från internet då? Du förstår väl att citerade domstol och yttrande från EU-kommittéer kan komma att ändras. Lagar har en tendens att göra det då och då. Att EU:s medlemsstater inte har någon skyldighet på nationell nivå betyder inte att arbetsgivare MÅSTE implementera regelverket ner på medarbetarnivå.

I den text som du glömmer hänvisa till kan man även läsa om våra grannländers lösningar i frågan.

http://signum.se/ingen-samvetsfrihet...nal-i-sverige/

"I Danmark ansåg lagstiftaren att det inte är rimligt att gynekologer och barnmorskor känner sig tvungna att delta i abortverksamhet, eller att personer inte skulle kunna utbilda sig till dessa yrken på grund av religiös övertygelse. Detta kom också att gälla all personal som medverkar i abortverksamhet. [Det ska påpekas att denna vårdvägran inte gäller abort på medicinsk indikation, det vill säga när graviditeten innebär risk för kvinnans liv eller hälsa.] Samtidigt gäller att förekomst av vårdvägran inte får påverka kvinnors rätt till information om och tillgång till abort. I Danmark gäller rätten att vårdvägra även medverkan i fosterreduktion (avlägsnande av ett foster när det finns fler än ett) och behandling med blodprodukter.

I Norge avser rätten till vårdvägran abortverksamhet. För att undvika att kvinnor får sämre tillgång till information och utförande av abort på grund av vårdvägran har vården omorganiserats genom att remisstvånget avskaffats; liksom i Sverige och Danmark kan kvinnor söka sig direkt till en abortmottagning. När det gäller assisterad befruktning ska personal ha möjlighet till vårdvägran, med inte i form av lagreglerad rätt. I stället råder hälso- och omsorgsdepartementen vårdgivare att organisera vården så att personal ska kunna befrias från medverkan."

Låter betydligt mer genomtänkt än den stelbenta svenska inställningen: gilla läget eller byt jobb.

Det hårdnackade motståndet från svenskt håll har nog inte så mycket med de fina pratet om patientsäkerhet att göra i första hand. Det är nog mer ideologisk prestige och att man är livrädd för att aborter ska problematiseras det minsta. Man är rädd för det åkevadvillni är inne på då han/hon skriver glidande plan. Jag har dock svårt att se varför samvetsfrihet då det kommer till planerade ingrepp skulle leda till att folk skulle börja kräva samvetsfrihet från mörkhyade, judar och clowner på mottagningarna. Man vill inte att abortfrågan ska ifrågasättas det minsta för då kan den sedan ifrågasättas ännu mer är man rädd för. I Norge och Danmark har man dessutom haft samvetsfrihets lagarna sedan 1970-talet. Hade man inte haft det och börjat diskutera det i dag. Ja då skulle det bli ett jävla liv där borta också.

Det är så svensk lagstiftning ser ut och passar det inte så är det bara flytta eller byta jobb som sagt.

Att jämföra med Norge och Danmark hela tiden verkar vara väldigt viktigt i den här frågan men inte när det gäller invandring och integration m.m. Antar att den religiösa övertygelsen är viktigare än allt annat här i livet.

Hon förlorade i Arbetsdomstolen som väl var.

Man har verkligen inte råd att ge löjliga religiösa företeelser som denna utrymme, hade hon vunnit så hade det varit ett alldeles ett för stort steg emot ett religiöst samhälle.

Mycket bra av AD även om domen var väntad och nu får vi hoppas att hon brinner i helvetet så vi slipper fanskapet.

Ytterligare en bidragsparasit är skapad. Ingen utbildning och massor av miljoner i rättegångskostnad.

Rättegångarna i Sverige har hela tiden bara varit ett spel för galleriet - siktet har alltid varit inställt på att ta det vidare till Europadomstolen, vilket de mycket riktigt redan aviserat att de tänker göra. Får väl hoppas domarna där också har lite vett i skallen.


Hon kommer inte behöva betala en spänn av rättegångskostnaderna då fanatikerna i ADF betalar rubbet, garanterat.

Jag tycker ni diskuterar ganska knasigt en del av er.
När man läser till barnmorska ingår det att även hjälpa till med en abort.
En barnmorska gör bara en medicinsk abort, ingen skrapning/operation.

Nu vägrade även denna kvinna att sätta in preventivmedel. Hon vägrar även att hjälpa en kvinna som kan dö eller skulle dö att utföra denna abort. Med andra ord väljer hon att döda.

Jag kan inte gå till ett arbete och säga att dom här och dom här arbetsuppgifterna vägrar jag att göra för det strider emot mina principer eller min religion. Ska vi alltså rätta oss efter vad vi tycker och tänker hädanefter?

Jag vill inte amputera kroppsdelar. Det strider mot allt av vad jag känner och tycker. Gör jag inte det, så kommer den personen att avlida. Om jag är kristen, eller muslim eller vad som, ska jag inte operera en av annan religion för att deras tankesätt strider mot mitt? Om jag får in en dömd mördare, ska jag inte operera denna då, för att den har tagit ett liv. Är det ett liv mot ett liv?

Kan jag inte utföra dom sysslor som förekommer i det yrke jag väljer, ja då får jag välja ett annat yrke. Hon kunde ha blivit vad som helst utom barnmorska. Vilken syrra som helst utom barnmorska. Ingen annan syrra utför aborter.

Hur kan man dessutom neka preventivmedel? Alla ska alltså bli gravida vare sig man vill, överlever eller inte.

Helt rätt att inte kunna arbetsvägra. Hur skulle jag som läkare kunna arbeta med någon som vägrar utföra min ordination? Då behövs inga barnmorskor snart.