Kärleksmanifestationen på Sergels Torg 9/4 2017

Fast det är inte det frågan handlar om.

Det hela handlar om hur bortom ord smaklöst det var av Damon Rasti och Nisha Beshara att exploatera ett annat folks tragedi och nationella trauma för att förstärka sina egna varumärken. Hur allt igenom ovärdig manifestationen var med rappare som hasade runt scenen och flåsade fram "lyft era händer för Syrien" under denna opolitiska manifestation som anlitade en artist som timmarna innan likställt SD med IS.

Det enda rätta hade varit om Stockholms stad hade anordnat en manifestation. Det hade också behövt gå ett par dagar, för hur desperat än etablissemanget söker sätta bilden att vårt svar mot terrorismen präglas av "kärlek och öppenhet" samt att vi "inte tänker vara rädda" så ÄR mänga människor rädda. OCH arga. Att i det läget - innan offren ens är identifierade börja gapa om en "kärleksmanifestation" är så osmakligt att jag saknar ord.

Damon Rasti ser inte detta. För honom handlar det om "jag". Det jag som "gråter på toaletten" över det oerhörda som hänt. Det "jag" som inte kan sova. Det "jag" som vill att alla gör HONOM stolt genom att visa sig på manifestationen. Det jag som gjorde att han ville vara först - ville vara den som fick sitt namn på manifestationen. Allt medan Nisha Besara skriver en krönika på temat "De kommer att utnyttja tragedin för politiska poänger" utan att se det ironiska i att det är EXAKT vad hon själv gjorde.

... och i efterförloppet dyker EXPO upp för att tala om att alla som inte tycker att kärleksmanifestationen var det bästa som kunde hända är högerextemister.
https://www.svd.se/hogerextrema-frustrerade-over-karlek-och-sammanhallning/om/reaktioner-efter-terrordadet-i-stockholm

Fast det är inte det frågan handlar om.

Det hela handlar om hur bortom ord smaklöst det var av Damon Rasti och Nisha Beshara att exploatera ett annat folks tragedi och nationella trauma för att förstärka sina egna varumärken. Hur allt igenom ovärdig manifestationen var med rappare som hasade runt scenen och flåsade fram "lyft era händer för Syrien" under denna opolitiska manifestation som anlitade en artist som timmarna innan likställt SD med IS.

Det enda rätta hade varit om Stockholms stad hade anordnat en manifestation. Det hade också behövt gå ett par dagar, för hur desperat än etablissemanget söker sätta bilden att vårt svar mot terrorismen präglas av "kärlek och öppenhet" samt att vi "inte tänker vara rädda" så ÄR mänga människor rädda. OCH arga. Att i det läget - innan offren ens är identifierade börja gapa om en "kärleksmanifestation" är så osmakligt att jag saknar ord.

Damon Rasti ser inte detta. För honom handlar det om "jag". Det jag som "gråter på toaletten" över det oerhörda som hänt. Det "jag" som inte kan sova. Det "jag" som vill att alla gör HONOM stolt genom att visa sig på manifestationen. Det jag som gjorde att han ville vara först - ville vara den som fick sitt namn på manifestationen. Allt medan Nisha Besara skriver en krönika på temat "De kommer att utnyttja tragedin för politiska poänger" utan att se det ironiska i att det är EXAKT vad hon själv gjorde.

... och i efterförloppet dyker EXPO upp för att tala om att alla som inte tycker att kärleksmanifestationen var det bästa som kunde hända är högerextemister.
https://www.svd.se/hogerextrema-frustrerade-over-karlek-och-sammanhallning/om/reaktioner-efter-terrordadet-i-stockholm

Gick drottninggatan sträckan som satan körde lastbilen & att se bilder på eländet på nätet var inte alls samma sak som att se det på riktigt. Drottninggatan som jag gått hundratals gånger om inte mer.
jag vet precis hur allt ska se ut, det är helt förändrat nu.
en ny äcklig skadad olycksbådande tyshet.
Jag är en rätt känslolös drake men jävlar vad jag blev illa berörd av skadorna på husen, butikerna, de skadade betonglejonen, se de fläckiga försök att skrubba bort blod. Blodstänk på väggar & andra föremål de missat. Se platserna där man vet att tanten dog, övergångsstället där lillflickan låg i tre delar, se var hunden dog.
Se folk som grät, kramades och alla jävla kameror, alla jävla mobiler.
Det gjorde mig skogstokigt rabiat hatisk.

Jag HATADE så innerligt alla dessa satans jävlar som gjorde detta möjligt.
Jag hatade politikerna.
Jag hatade de bölande kramarna som snart öppnar sina hjärtan för nästa IS terrorist att göra om det, för det kommer att ske & det kommer att bli värre nästa gång.
Jag hatade alla jävla äckliga invandrare som bara mördar, våldtar, rånar och är en satans landsplåga.

Jag kände ingen jävla kärlek. Bara hat.
Jag hatar er som är medskyldiga till detta.

Instämmer. Det är oerhört smaklöst.

Den überförsiktiga Sanna Rayman skriver:



http://www.dagenssamhalle.se/blogg/2017/04/lagom-aer-baest-lat-oss-nu-debattera-32991

Det kanske ska läsas som inlindad kritik mot tillställningen.

-----

När småbarnspappan Tommy Lundén oprovocerat hade misshandlats till döds av fyra (för honom helt obekanta) afrikaner en vecka före jul 2011 på öppen gata i Ludvika, så ordnade en annan vänsterpartist Daniel Riazat en demonstration under parollen: Jalla, jalla Sverige åt alla!

(Det skedde dock inte i omedelbar anslutning utan ca en månad senare, men parollen var extremt provocerande, då den uppenbarligen inte inkluderade den dräpte.)

http://sv.metapedia.org/wiki/Tommy_Lund%C3%A9n

För det första så hyllar jag ej nazismen även om det fanns ljusglimtar även i denna totalitära regim. Jag vet att det finns skötsamma och produktiva invandrare, men det finns så många som ej är det och som dessutom inte har en tanke på att anamma det svenska (säg nu inte att detta inte finns, för då djävlar...). Dessutom har brottsligheten skjutit i höjden inom viss, grov brottslighet. Och jag anser att det är inom den egna gruppen som förändring måste till och då menar jag att de skötsamma måste ex. ta tag i och återta förorterna. Föräldrar och släkt måste ta telningarna i öronen, för någon är det ju som tillåter dessa vara ute på kvällar och nätter då sten och raketer skjuts mot blåljuspersonal.

Att vara Sverigevän innebär att värna Sverige och då går det inte att ha massinvandring där, bland annat, utplånandet utav det svenska står i främsta rummet. Vi ger upp vårt RIKE (det är DU som läser in för mycket i själva ordet) alldeles för enkelt, utan att kämpa för det. Vi låter en minoritetsregering utarma landet utan strid. Svenskarna har blivit för veka och har inget sammanhållande ok, såsom våra grannländer har - detta då i form utav deltagandet och umbäranden under andra världskriget. Krig skapar sammanhållning och vi har inte krigat på 200 år, därav blir det allt för lätt för många att ge upp landet. Hade vi stått upp mot tyskarna under andra världskriget så hade detta skapat en sammanhållande punkt - det har Danmark, Norge och Finland. Vi lät tyskarna rövknulla vårt framtida sinne. Vi skördar frukterna utav detta svek dagligdags. Detta sammantaget med feminiserandet utav Sverige genom att låta HBTQ-rörelsen få för mycket utrymme. Finns flera pusselbitar som gör att Sverige ser ut som det gör idag. Men, många vill inte anamma detta faktum (som jag ser det).

Svenska drägg och improduktiva element har alla länder att slita med, det imponerar då ej att importera fler från länder från MENA, där klansamhället står i centrum och är allenarådande. Sverige står ej rustad av en inströmning från klantänkande kaosländer. Finns inte ett land i världen som klarat en för stor andel av ex. muslimsk invandring. Nämn ett, om du kan. Vidare är det INTE högerextrem extremism som skapat och försatt Sverige i detta dilemma, nej det är vänstern och dess multikulturella agenda som förstört vårt försvar gentemot bidragsinvasionen. Lägg skulden där den hör hemma! Vi är överens om att de som ej vill assimileras sig är av ondo och skall omedelbart återföras till sin ökenvandring. Det vi inte är överens om är att Sverige har fallit offer för massinvandringens nycker. Tror du vi kan återställa ex. vår demografiska profil, ens till en liten del utav hur det såg ut för endast ett par, tre decennier sedan? Vi är dömda att gå under och kommer inom en snar framtid vara en minoritet i vårt egna land. Detta är såklart ytterst sorgligt och något jag ej varit allt för medverkande i.

Jag behöver inte ha läst historia . jag har levt i den! Jag levde som ungdom under åttiotalet och vad än andra säger så var det faktiskt så att man kunde lämna cykeln och ytterdörren olåst, samt lämna saker i sin trädgård, utan uppsyn, utan att dessa blev stulna. Jag skulle här kunna räkna upp MINST 50 ord och företeelser som ej fanns då och som förstört och omvandlat Sverige i grunden. Sådana icke-monetära värden såsom otrygghet och framtidstro är i kraftig recession. Detta är otroligt ledsamt och återfås ej i en handvändning. Sverige har totalt tappat i levnadsstandard - vi har det fortsatt bra, men varför jämföra sig med andra länder som har det värre, när vi förr var ett av de tryggaste och underbaraste, samt mest homogena länder som fanns. Ja, risken att jag skönmålar ting finns där, men är försumbar. För du påstår väl inte, på fullaste allvar, att vi inte tappat på mången områden, bland annat de jag nämnt ovan?

Sverige är fortfarande värt att kämpa för, även om jag stundom vacklar. Varför kämpa för värden och patrask som man ej finner godtagbara? Sverige kan fortfarande återhämta sig, men blir aldrig vad det varit. Kalla min önskan om det förgångna för konservatism, om du så vill, jag vet själv att Sverige var bra mycket bättre förr, men att denna tid är förbi, och aldrig kommer åter.

Länge leve det forna Sverige!

Bra skrivet, håller med i allt. Själv upplevde man sverige 1994 och framåt. Var ett annat land då, inte minst rent något som man reagerade på i början när man bodde här.

Sverige på 90-talet var inte heller någon ren och fin idyll konstant, pinsamt osann beskrivning du håller med om.

Tror ni på alvar att alla som var på denna manifestation var där för att man är för dagens politik, nej de flesta var där för att vissa sin respekt för dem som blev mördade i detta avskyvärda terror brott och hedra dom.

De flesta vet vad som på gott i Sverige länge och har nog i sin tysthet förstått konsekvenserna av den förda politiken och agerar därefter i tysthet.

Så jag minns det iaf, känner inte till några samhällsproblem vid den tiden. Iofs var jag ganska liten då, men det fanns då ingen stenkastning, hav av bråkiga araber och otrygghet.