Hur ser möjligheterna till anställning ut för nyexaminerade jurister med synliga tatueringar på händer och hals? Förpassas man bort från offentlig sektor lika ofta som privat sådan? Alla vet att dessa tabun håller på att luckras upp, men inom vissa branscher verkar det leva kvar - särskilt inom s.k. högstatusbranscher, även om det tycks vara lättare för t.ex. ingenjörer (även om antalet ingenjörer med synliga tatueringar är få); kan det bero på att tekniska branscher oftare fokuserar på kunskap än (bl.a.) ett polerat yttre?
Nej, det här är ingen provokation, utan en med ärligt uppsåt frågad fundering. Det finns viss möjlighet att jag väljer att söka till juristprogrammet i höst - mitt utseende till trots. Om det är branschen i gemen främmande så kanske jag behövs för att sätta mänsklig prägel på den