Citat:
Att vara opåläst samt ologisk i sitt tänkande leder aldrig till något bra.
Inte rädsla heller.
Själv anser jag mig vara både logisk, realistisk och välpåläst i frågan.
Min ståndpunkt ser ut så här:
Ja, vi ska hjälpa människor i nöd så långt det är möjligt.
Att vi förlorar endel kostnadsmässigt, såsom ekonomiskt och offrade människoliv är försvarsbart till en viss gräns. Självklart önskar man som medmänniska att ingen oskyldig ska fara illa på något vis, men nu är jag realistisk vilket innebär att jag ställer allt i perspektiv.
Vi räddar fler (många fler) människoliv än vi förlorar, framförallt barn som alltid är oskyldiga under alla omständigheter.
De som flyr förlorar ofattbart mycket mer än någon annan, dels i krig, dels i flykt (människoliv, hem, trygghet osv).
Om vi är rädda och gråter över det som hände i Stockholm (oerhört tragiskt och hemskt) så kan vi bara föreställa oss hur de som flytt från krig och terror dagligen mår och vad de upplevt och förlorat.
Jämförelsen blir såklart absurd, det vi råkat ut för inte ens är en bråkdel av vad människor upplever varje dag, år ut och år in i krigsdrabbade områden.
Gråter vi över terrorister såsom IS, vad tror ni de som levt under deras terror i 5 år känner?
Självklart skulle jag må sjukt dåligt om någon av mina nära och kära råkade illa ut pga vårt öppna samhälle. Men samtidigt är jag realistisk och logisk, det går inte att skydda sig mot någonting och risken att drabbas av terrorism är otroligt låg jämfört med hur många liv vi räddar.
Det är inte realistiskt att tro att allt blir frid och fröjd om vi stänger in oss från omvärlden.
Jag är inte rädd, inte mer nu än innan attacken, även om jag är förtvivlad för offrens/anhörigas skull.
Människor som spelar terrorismen rakt i händerna är alla som skrikgråter och sprider desinformation i panik och rädsla. Sluta upp med det.
Tänk logiskt och realistiskt. Sluta genast att hjälpa terroristerna med deras plan: att sprida rädsla, hat samt splittra.
Inte rädsla heller.
Själv anser jag mig vara både logisk, realistisk och välpåläst i frågan.
Min ståndpunkt ser ut så här:
Ja, vi ska hjälpa människor i nöd så långt det är möjligt.
Att vi förlorar endel kostnadsmässigt, såsom ekonomiskt och offrade människoliv är försvarsbart till en viss gräns. Självklart önskar man som medmänniska att ingen oskyldig ska fara illa på något vis, men nu är jag realistisk vilket innebär att jag ställer allt i perspektiv.
Vi räddar fler (många fler) människoliv än vi förlorar, framförallt barn som alltid är oskyldiga under alla omständigheter.
De som flyr förlorar ofattbart mycket mer än någon annan, dels i krig, dels i flykt (människoliv, hem, trygghet osv).
Om vi är rädda och gråter över det som hände i Stockholm (oerhört tragiskt och hemskt) så kan vi bara föreställa oss hur de som flytt från krig och terror dagligen mår och vad de upplevt och förlorat.
Jämförelsen blir såklart absurd, det vi råkat ut för inte ens är en bråkdel av vad människor upplever varje dag, år ut och år in i krigsdrabbade områden.
Gråter vi över terrorister såsom IS, vad tror ni de som levt under deras terror i 5 år känner?
Självklart skulle jag må sjukt dåligt om någon av mina nära och kära råkade illa ut pga vårt öppna samhälle. Men samtidigt är jag realistisk och logisk, det går inte att skydda sig mot någonting och risken att drabbas av terrorism är otroligt låg jämfört med hur många liv vi räddar.
Det är inte realistiskt att tro att allt blir frid och fröjd om vi stänger in oss från omvärlden.
Jag är inte rädd, inte mer nu än innan attacken, även om jag är förtvivlad för offrens/anhörigas skull.
Människor som spelar terrorismen rakt i händerna är alla som skrikgråter och sprider desinformation i panik och rädsla. Sluta upp med det.
Tänk logiskt och realistiskt. Sluta genast att hjälpa terroristerna med deras plan: att sprida rädsla, hat samt splittra.
Jaha okej då. Jag hoppas att du dör nästa gång något händer, eller att någon du känner blir offrad på altaret. Det är ju trots allt en acceptabel förlust.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera