Längdskidsäsongen 2016/2017

Sanslöst. Jag hade ingen aning om att Vähäsyörinki fortsatt som tränare, än mindre att en landslagsåkare som Niskanen anlitat honom. Som du säger, det borde finnas andra tränare att tillgå i Finland. Faktiskt tror jag att detta hade varit omöjligt i Sverige, domen hade varit för hård både från allmänheten och idrottsrörelsen. Tyvärr verkar man ha en lite annorlunda syn på dopning i Finland, både gentemot dopade idrottare och deras tränare. Sant eller fördomsfullt?

Fortsätter hon den utvecklingen blir det runt 2300 poäng nästa säsong. Det tar jag alla dagar.

Fast verkligheten säger väl att utvecklingskurvan bör plana ut snart.

Sares avsnäsning är kall, riktigt kall. Så pass kall att något annat vi inte riktigt vet måste ligga bakom. Även Grip tar självsäkert Iversens parti i en fråga de vet kan bli obekväm i media.
Min gissning är att Rydqvist har varit ganska jobbig att ha och göra med denna vinter. Åtminstone mer jobbig än hon själv vill göra gällande i sin blogg. Hennes sista inlägg känns väldigt ensidig även om det bara är personerna inblandade som vet hur det ligger till.

Han gjorde comeback förra säsongen när han började träna Ari Luusua (som åkte bra i början på säsongen) och nu får han två åkare till i sitt stall: Kerttu och Juho Mikkonen.

Inget jag accepterar. Men de som känner honom verkar lita på honom numera.

Håller helt med om att Stinas utveckling den här säsongen överträffade förväntningarna. Faktum är ju att hon efter första helgen förra säsongen knappt var topp 10 i distans. Denna säsong var hon topp 5 i alla mass- och jaktstarter utom skiathlonen i VM och mittenloppet i Kanada (inte heller tid i Final climb). Den utvecklingen är väldigt imponerande. I år har hon också blivit en "sprintvinnare på riktigt", jämfört med ifjol då hon vikte ner sig många gånger mot Falla. Sprintsegern i TdS var den mest överlägsna jag har sett på damsidan.

Kan Stina bara våga och lära sig hantera högre utgångsfart i masstarterna kommer det bli psykiskt väldigt jobbigt för motståndarna. Förhoppningen är ju att hon får det övertag som Northug hade 2009 och 2011. Det hade också varit underbart att veta att om vi är med till sistasträckan i stafetterna så vinner vi.

God poäng.

Jag gillar inte Rydans resonemang: Jag blir illa behandlad = Jag är kvinna.
Oerhört destruktivt om än lite underhållande för oss åskådare.

Fast detta är just det som jag snuddade vid i mitt inlägg i gårkväll. Individ anpassning. Det är ju knappast lagsporten fotboll vi snackar om nu. Nej, en individuell sport där karga män och kvinnor tampas i kamp mot sig själv mestadels.

Så. Fortfarande med vetskapen att man får ta Rydans ord med en nypa salt. Faktum kvarstår. Finns det udda fåglar i gruppen så behöver inte dessa tvångsinsättas i någon bur med andra fåglar som är fogsamma och dessutom har helt annan färg på fjädrarna?

Så lagbyggande och lagsammanhållning har ingen betydelse (för prestationer och resultat) i individuell idrott, det måste bli slutsatsen av ditt resonemang. Jag håller inte med. Just lagkänslan var en del av den gyllene epoken inom svensk friidrott, särskild i kontrast med den tidigare perioden med starka individualister som Patrik Sjöberg, Erica Johansson och Ludmilla Engqvist. För efterföljande förbundskaptener bliv just byggandet av lagkänsla en viktig del på väg mot framgången. Eller så kan man nämna den norska dokumentärserien om det norska damlängdlandslaget som just fokuserade på byggandet av lagkänsla efter det för norskt vidkommande misslyckandet under VM 2009. Man kan också nämna svenska skidskyttelandslaget under Pichler där formandet av landslag med en stark styrning var viktig och där landslagsåkarna alltid gick före övriga åkare.

Hur många läger blir de på försäsongen och totala dagar? har inte koll men tycker nog att under dom bör man finna sig i reglerna som gruppen har..som Grip säger nedan:

Vi värnar om ett lag med åtta till tio individer, och där gäller någonstans att hitta en linje att förhålla sig till.

sedan är de väl inte första gången Rydan är på arbetsgivaren heller eller kritiserar något där de underlättar väl inte heller...

Jag drar ingen slutsats, därav frågetecknet i slutet av mitt inlägg. Tycker bara det är en intressant frågeställning av olika anledningar. Lagsammanhållningen är såklart ett vinnande koncept, ja så gått som alltid. Finns mängder av exempel med stjärnspäckade lag som spretat åt olika riktningar och det har blivit fiasko av det hela. Samtidigt finns det exempel på atleter som gått sina egna krokiga stigar och när karriären är slut har en flock medaljer runt halsen. När det gäller lagbyggande går det att göra på miljoner sätt antar jag. T ex att vissa individer får mer eller mindre köra sitt eget race p g a att de presterar bäst, mår bäst osv. Kalla och Northug (på olika sätt) är ju exempel på detta kan man säg. Så. Inget fel på den så kallade sammanhållningen, fast åkare har olika behov och vad görs för att tillgodose deras "behov"? Valmöjligheter för individerna är min poäng. Inte utesluta det ena eller andra.

Ett exempel. Maja Dahlqvist och Anna Dyvik blir uttagna i landslaget. Dessa två vill inte hålla sig till den linjen Grip pratar om i Johanhaa´s inlägg. Att hålla sig till Grips linje kostar förbundet 100000:- / åkare. Kan man inte då ge Anna och Maja pengarna så de kan lägga upp sin träning mm så det passar dessa bättre?

Edit: Ute i verkliga livet så är det är det mycket som är individanpassat. Ligger elitidrotten efter i utvecklingen?


Har heller ingen aning. Två-tre månader på ett år kanske höftar jag till med?

2016

A-laget Dam

22/5-31/5 Meråker
26/6-2/7 Torsby
4/8-12/8 Åre/Vålådalen
28/8-2/9 Torsby
12/9-23/9 Europa
19/10-31/10 Val Senales (några åkare)
23/10-30/10 Idre (åkare som inte åker till Val Senales)

ca: 49 dagar

känns som att låta alla dra med sin personliga tränare på varje läger och göra lägret bara till en träningstillfälle med sin tränare på fina platser känns konstigt. Ganska svårt att hantera för ledarna oxå

Sen så tror jag att det är ganska lätt att glömma bort kraften av att vara del i ett lag i en sådan speciell och osocial sport som längdskidor. Ganska skönt att har nära lagkompisar att stötta sig mot i motgång och hylla i medgång, även att hantera trycket att prestera mm, framförallt vid mästerskap. Det är ju inte säkert att denna laganda bara finns där utan det är ju nånting man normalt bygger, framförallt när det hela tiden kommer in nytt folk.

Jag tycker man skall skilja på att göra sin individuella satsning utanför ett lag (som Kalla och Northug, inget problem med det) och kräva stor individuell frihet när man är del av ett lag (där det inte är givet att det fungerar bra vilket det aktuella exemplet med Rydqvist visar). Sedan beror det ju också på hur man vill bygga en laggemenskap och vad man då kräver av de olika individerna, kan ju skilja sig mycket åt från olika fall.

Vet inte om jag håller med om att mycket är individanpassat ute i verkliga livet, det är inte min erfarenhet från olika arbetsplatser utan att man betonar team och teamarbete i allt större utsträckning.

Har det sagts några ord om herrlaget? Har svårt att se ändringar i A-laget om ingen lägger av. Thorns resultat(han kan på nåt sätt anses vara "sist" i laget) i touren i samband med ung ålder borde räcka för att hålla undan för alla andra. Även om generationsväxlingen verkligen går och väntar på sig så blir det näppeligen före OS.