STORA ASIENPROJEKTET
Omgång A
#10, The Ballad of of Narayama (1983) JAPAN
I en liten by på landet i 1800-talets Japan lever en samling familjer och hushåll som jordbrukare. Enligt lagen i samhället så måste alla människor över 70 år färdas upp på berget Narayama för att dö. Orin (Sumiko Sakamoto) är en äldre kvinna precis i övergångsåldern för att färdas dit. Under filmens gång får vi se hur hon och hennes familj ledd av äldsta sonen Tatsuhei (Ken Ogata) lever i den lilla byn tills bergsvandring äger rum.
Ken Ogata är inte alls lika domderande och karismatisk som i Vengeance Is Mine utan spelar istället den ansvarstyngda äldsta sonens roll med lågmäld intensitet. Han kämpar och sliter medan odågorna till brorsor knullar runt och latar sig i halmhöet. Detsamma kan sägas om Sumiko Sakamoto som gör allt vad hon kan för att familjen ska ha det så bra så länge hon finns kvar bland dem. Sorglös tar hon sig an de olika bestyr som krävs och vill lämna efter sig ett så bra hushåll som möjligt till sina barn och barnbarn.
Det här är tyvärr dock en ojämn film där vissa scener sänker helhetsintrycket som utgörs av vackert fint foto med många djur- och naturbilder men som förstörs litegrand av en del besynnerliga seder och bruk som försiggår i jordbrukarsamhället.
Jag ber om ursäkt i förväg för en del spoilers men det är svårt att inte diskutera filmen utan att gå in på de onödiga detaljerna som förstör filmen. Till att börja med så blir Orin, by-äldsten som står näst i tur på att färdas upp till berget, förnedrad av de yngre i byn genom sin friska hälsa trots sin höga ålder. Är man gammal så ska man tydligen vara sjuk och krasslig, inte frisk och produktiv som hon är. Dessutom är det extra stötande att hon har en massa starka tänder kvar i munnen som man sjunger nidvisor om. Lösning? Man slår såklart ut tänderna med våld för att slippa höra nedringsvisorna som barnen sjunger. Varför inte istället respektera sina äldre och berömma dem för deras friska hälsa? Det är väl kutym i Japan att vörda och vara artig mot den äldre generationen men tydligen inte i den här byn.
Det finns även andra scener som också gör mig förbryllad över vad för slags samhälle det är i den här lilla byn. SPOILERALERT! Läs inte om ni inte vill få vissa scener avslöjade för er i filmen.
En döende far säger till sin dotter att huset de bor i är förbannat av en ond ande som mördades innan hon var född. Lösning: hon måste spendera en natt med alla männen i byn och sedan tvinga dem att tillbe den onda anden att försvinna därifrån. Kanske man bara kunde sticka iväg själv ifrån det där huset och bo någon annanstans?
En familj har i två generationer tjuvat åt sig från de andras grödor och skörd. Lösning: man begraver dem levande i en djup grop, även om en av dem är havande med huvudkaraktärens brors ofödda barn. ”Vi följer lagen”, säger de i byn. Det framgår dock att det är mer eller mindre djungelns lag de följer…
En stinkande illaluktande man har svårt att få ihop med någon av kvinnorna i byn. Lösning: man knullar grannens hund istället för att få utlopp för sina sexuella frustrationer, med risk för sitt eget liv och att man samtidigt drar vanära över familjen. Kanske man bara kunde ha tvättat sig och sett till att man luktat bättre?
En familj föder en pojke som man inte har någon användning för (ytterligare en till mun att mätta). Lösning: man bara lämpar av honom på grannens åker så att liket tinar upp på vårkanten så blir det någon annans problem att ta bort barnkroppen. Hade de däremot fött en flicka hade man kunnat sälja henne till den kringvandrande saltförsäljaren och fått betalat för lilltösen. Human trafficking 19th-century style!
Hästen skrattar åt en när det går dåligt. Lösning: man slår till hästkraken. Applicera detta på andra djur och du får under filmens gång slumpartade djurplågeriscener lite här och var.
Och till sist själva slutet:
En familj har i två generationer tjuvat åt sig från de andras grödor och skörd. Lösning: man begraver dem levande i en djup grop, även om en av dem är havande med huvudkaraktärens brors ofödda barn. ”Vi följer lagen”, säger de i byn. Det framgår dock att det är mer eller mindre djungelns lag de följer…
En stinkande illaluktande man har svårt att få ihop med någon av kvinnorna i byn. Lösning: man knullar grannens hund istället för att få utlopp för sina sexuella frustrationer, med risk för sitt eget liv och att man samtidigt drar vanära över familjen. Kanske man bara kunde ha tvättat sig och sett till att man luktat bättre?
En familj föder en pojke som man inte har någon användning för (ytterligare en till mun att mätta). Lösning: man bara lämpar av honom på grannens åker så att liket tinar upp på vårkanten så blir det någon annans problem att ta bort barnkroppen. Hade de däremot fött en flicka hade man kunnat sälja henne till den kringvandrande saltförsäljaren och fått betalat för lilltösen. Human trafficking 19th-century style!
Hästen skrattar åt en när det går dåligt. Lösning: man slår till hästkraken. Applicera detta på andra djur och du får under filmens gång slumpartade djurplågeriscener lite här och var.
Och till sist själva slutet:
Överlag hela avskedsceremonin med att frakta sina föräldrar när de når pensionsålder upp på ett berg för att dö låter med västerländskt synsätt väldigt makabert. Och mycket riktigt så inser även våra två huvudkaraktärer att det inte var fullt så fint och andligt högtidligt när de kom till bergets topp. En avskrädeshög med skelettdelar, döskallar och fågelskit där korparna flyger runt och nafsar i sig ätbart är vad som möter dem efter den långa mödosamma vandringen. Här ska man alltså spendera sin sista tid i jordelivet, ensam bland död och förruttnelse tills man svälter ihjäl och fåglarna kan börja äta på en. Alltså… är det fel att bara låta folk leva tills de helt sonika dör och sen begraver man dem som normala människor?
Ja, ber om ursäkt för mycket spoiler men tyvärr så är det en hel del ”Vad fan håller de på med?”-scener i den här filmen som sabbar det i övrigt väldigt habila hantverket. Jag gillar verkligen de många symboliska (?) djur och naturbilder som verkar peka mot det naturliga kretsloppet. Den enes död blir den andres bröd, att äta eller ätas samt årstidernas växlingar med vårens lustfyllda reproduktion och höstens skördetid och vinterns död och dvala är klassiskt och tidlöst. Fotot är proffsigt och vackert, men när karaktärerna går lite bananas i sin logik så tappar den helhetsmässigt tyvärr. Det blir en alltför stark kontrast mot hur det logiskt sett flyter på i naturen och så gör människorna i byn det som, i mitt tycke, går lite stick i stäv mot hur man normalt agerar och beter sig.
Många negativa ord men det är faktiskt en tekniskt sett välgjord film. Klippning, foto och skådespeleri är av hög klass. Men det blir lite väl mycket kulturkrock då man inte förstår hur vissa karaktärer tänker eller hur de resonerar där i byn. Shôhei Imamura har lyckats igen med att göra en film där man kan uppskatta hur den är gjord men ändå bli konfunderad och nästan provocerad av karaktärernas handlingar och logik. Naturporr är att ta i men jag skulle ändå rekommendera filmen om man vill se en massa fina naturbilder. Varning dock för ologiska beslut som kännetecknar filmens karaktärer.
Betyg: 3.5/5
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2017-03-12 kl. 11:13.
Senast redigerad av chessjamt 2017-03-12 kl. 11:13.
