Ecstasy, drogen som fick mig på rätt köl i livet

Jag är man i 20-25 års åldern, som första gången provade MDMA, eller mer korrekt, Ecstasy, för första gången på en festival i Sverige. Jag hade tidigare påbörjat en spirituell resa för att komma underfund med milda till medelsvåra personliga problem och min första MDMA tripp var det som kom att cementera en grund för min fortsatta personliga utveckling mot en allmänt bättre mental hälsa och större livskvalité. Idag är jag en social, spirituell och intelligent människa, som pluggar på högskolan. Har idag ett liv jag aldrig vågat drömma om tidigare och det har jag delvis MDMA att tacka för.



Lite kort om mitt liv innan jag provade MDMA och allt däromkring.

Jag hade okej relationer med min familj, släkt och vänner. Jag hade ett okej liv med okej resultat i gymnasiet. Ett okej extrajobb att gå till med okej arbetsuppgifter och okej kollegor.
Förstår att det blir lite repetetivt, men jag vill ändå poängtera hur ”okej” mitt liv var. Inget mer än det. Helgerna fylldes med fylla eller gräs för att fly vardagen, datorspel och masturbation (upp till 5 gånger per dag när det var som värst). Kändes mig som en riktigt låglevelenergi snubbe, en äkta loser.

En viktig vändpunkt i mitt liv var när jag blev farligt förälskad i en kvinnlig kollega på mitt jobb. Vi utvecklade ett riktigt ”giftigt” förhållande mellan varandra och en dag tog det slut. Jag sjönk in en mild depression och kände mig allmänt förtvivlad för jag ville verkligen ha tillbaka henne.

En god vän introducerade mig en kort tid därefter till boken the Power of Now, gör en snabb googling på den om ni ej känner till den, vilket på sätt och vis räddade mig från att sjunka in djupare i depression. I samma veva blev jag även introducerad till ”Game” och framförallt ”the Red Pill” av min vän Rex, som i all sin enkelhet handlar om hur man för sig själv bygger en positiv maskulin identitet. Detta var ungefär ett halvår innan jag provade MDMA för första gången.

Emmabodafestivalen 2015

Snabbspolning, det har nu gått ungefär ett halvår sedan det sket sig med min kollega och ungefär lika lång tid sedan mina två vänner öppnade dörren för ett annat liv. Tillsammans med min goda vän Rex och ett gäng andra lirare från gymnasieklassen, åkte vi på Emmabodafestivalen! Jag hade aldrig varit på Emmaboda, eller någon annan festival för den delen. Jag hade tidigare hört talas om MDMA-Boda och tänkte väl att ifall tillfället ges kanske man kunde pröva de där roliga pillren.

Festivaldagarna flöt på och fylldes ej så överraskande med gräs, fylla, haschdimma och allmänna skojigheter. Ni som själva varit på festival kan nog minnas tillbaka till alla era random stunder under konstant fylla och gräsdimma eller liknande för att bilda er en sjysst uppfattning om hur jag hade det.

Under en av dagarna börjar plötsligt Gustav, som är en del av vårt gäng, tjata enormt om att testa MDMA. Han har tydligen läst på mycket och vill verkligen pröva det för första gången med enligt honom, optimala förutsättningar. Hans entusiasm smittar av sig och både jag och Rex bestämmer oss för att pröva det ifall chansen ges. De andra i vårt gäng vågar såklart inte.

Tre blå spöken och tvåhundra i växel

Vid ett tillfälle sitter jag och Rex på en stenmur, rätt så bänga och rätt så fulla. Klockan är kring 10 och solen har halvt om halvt gått ner. Runt omkring oss rör sig ett stim av glada festivalbesökare och stämningen är i en riktigt härlig vibe. Bara good feelings överallt och ingenstans. När då plötsligt en skänk från ovan uppenbarar sig i form av en skum typ med en såndär klassisk ”langarmidjeväska”. Diskret, men ändå inte, rör han sig likt en större fisk utanför ett stim av krill, längs med muren viskandes, ”E, E, E, E, E, E,”. Mitt nyktra och osäkra jag hade nog aldrig vågat stoppa honom, men gräset, alkoholen och den goda stämningen fick mig att samla mod nog att stoppa honom.

”Vi vill ha!” ropar jag när han precis passerat oss två. Rex spänner blicken i mig och hans ögon säger något i stil med ”Mannen, händer detta? Ska du köpa ecstasy på riktigt!?!” Nu är det inte längre en fantasi, inte längre något avlägset man läst på internet. Ingen drogpropaganda från någon trött missbrukare i skola. Jag ska köpa ecstasy för första gången åt mig och mina vänner!

Försäljaren stannar, kollar sig misstänksamt omkring, på jakt efter patrullerande farbror blå eller civilare. Därefter öppnar han midjeväskan lite smidigt och visar mig de färglada tabletterna. Blå spöken, om jag minns rätt. Jag låtsas granska pillrena innan jag köpar tre gubbar för 100 kr st. Betalar med en 500 och får växeln tillbaka.
Både jag och Rex sprudlar nu av glädje och masar oss i riklig takt tillbaka till campet där de andra, inklusive Gustav, hänger. På vägen träffar vi på en gammal bekant, Uno, som vi vet prövat en del grejer. Vi frågar lite nervöst ifall man kan mixa gräs, alkohol och ecstasy! Absolut svarar han, det är en sjysst och ofarlig kombo. Drick bara rikligt med vatten så kan inget gå fel hävdar han!

No going back

Väl tillbaka i campet skiner Gustav upp som en supernova när vi visar honom vår fångst! De andra räddhararna är lite oroligare för vår debut, men jag förklarar lugnt och rationellt för dem att det är launa. Tänker att risken för dåliga eller farliga piller är låga, eftersom en sådan försäljare snabbt skulle tvingas i konkurs om ett negativt rykte spred sig kring hans produkter på festivalen. Farbror blå har säkert fullt upp med att fånga de stora fiskarna och även Uno har tonat ned eventuella risker.

När alla orosmoln är skingrade med lite rationell tankeverksamhet återstår det ändå en klump i magen. Fjärilar som inte vill sluta flyga. Fegar vid denna tidpunkt nästan ut, innan jag säger åt Rex och Gustav att de får vara försökskaniner. Anser att de är skyldiga mig det eftersom det var jag som fixade grejerna. Okej, even steven säger de och kör. De poppar var sin gubbe c.a. 22.30. Inget händer under en kvart innan Gustav börjar känna sig pirrig och varm. Så gör även Rex.

Då bestämmer jag mig för att det är min tur. Kollar på det blåa spöket i några sekunder. Kanske en hel minut. Sen tänker jag högt för mig själv ”No going back” och sväljer pillret. Kommer aldrig glömma den känslan av ”no going back”. Är nog inte ensam om att första tillfället kändes så speciellt och mäktigt. Verkligen, ”no going back”.

Vid 23.00 slår det till för mig. Minnesbilderna är lite suddiga, men långt borta från campet hör vi alla hur Vengaboys börjar spela ”Boom Boom, I want you in my room”. Och vi vill verkligen alla vara i samma rum. Min, Rex och Gustavs sinnesstämning smittar av sig på de andra i gänget. Jag älskar dem alla. Fullkomligt älskar dem. Vi börjar alla gruppkramas i ett av tälten. Vi myser, berättar ännu en gång för alla hur mycket vi älskar dem. I säkert 45 minuter ligger vi bara där, mår som kungar. Tänker, this is it, this is life. Jag känner hur eneergin pulserar ut i fingertopparna. Jag känner en så enorm stark koppling till mina medmänniskor runt omkring mig, men framförallt till Rex och Gustav.

Kring 24.00 utbrister Gustav ”SCHPONGLE! VI MÅSTE SE SCHPONGLE AAAAAAAAAAH” skriker han helt i extas och eufori innan drabbas av ett akut fall av trötthet och då bestämmer sig för att harmlöst somna. De mer nyktra förmågorna, eller snarare mindre eade, i gänget får i honom ”tillräckligt” med vatten innan vi lämnar honom.

Av en slump blir jag kung

Dansar och hoppar runt gänget i en cirkulerande rörelse likt en duracellkanin på speed tillsammans med Rex när vi saktar men säkert rör oss mot Schpongle. Väl framme är jag kanske en och en halvtimma in i trippen och det är då Schpongle börjar lira. Blir helt banans och känner mig helt i ett med nuet, musiken och människorna omkring mig. Kramar, hånglas, lyfter upp små tjejer (alltså små, som i storlek, ej ålder haha) på mina axlar och är absolut coolaste och häftigaste i hela världen. Precis så här skall det kännas, precis så här skall livet vara tänker jag!

Vid ett tillfälle under spelningen tappar jag en cider i backen som börjar spruta. Börjar knuffa undan och flytta på folk för att de inte skall få cider på sig och i samma veva är jag med och skapar min livs första moshpit! Tänder en joint och gör en cirkulerande dans runt mig själv. Publiken lyder och samtidigt som jag med mina svävande dansmoves gör ringen större och större och större, OCH STÖRRE ! Moshpitten blir väl så stor som 15*15m^2 och där står jag ensam i mitten, röker en fet jävla joint, är mega ead och absolut kung i världen. Alla älskar mig och jag älskar mig själv på ett alldeles obeskrivligt sätt.

Precis innan droppet kommer och moshpitten sluts runt mig, drabbas jag av några sekunder av klarhet. Här står alltså jag, en tidigare nolla som fördivit min lediga tid med att runka och spela datorspel, och ÄR KUNG! KUNG! Jag drabbas ett enormt skrattanfall, känner hur ögonen rullar bak och moshpitten sluts på ett ögonblick och jag studsar runt som ett knippe energi.

Akt två, Maskinen är magisk och minnet svajar

Allt kul har ett slut och så även Schpongle. Drabbas av tillfällig panik när jag inser att alla mina när och kära är borta, men lyckas till slut få tag på Rex som vid detta lag började snea ordentligt (säkert pga gräset och alkoholen). Han bara står ensam vid ett träd och är helt inne i sig själv. Lycks till slut bryta sneandet genom att sprida goda vibbar och tala honom till rätta och sedan drar vi på Maskinen!!!

Jag återupprepar processen som jag körde på Schpongle, tränger mig längst fram, kastar upp en brud på mina axlar och blir ett med Maskinen och deras låtar på scen. Röker mer gräs och det hela börjar bli väldigt dimmigt vid detta laget. Ser en nära tjejpolare, Frida och kastar mig upp bredvid henne. Hon älskar Maskinen, de är de bästa bandet hon vet och vi båda triggar igång och förstärker varandras sinnestillstånd (trots att hon ej är på MDMA).

Under spelningens gång vänder jag mig tillbaka mot publiken upprepade gånger, väljer ut små tjejer och lyfter upp dem på min rygg. Mina motiv är helt utan "strings attached", utan jag förstår hur mycket det måste suga att vara kort tjej på festival och bestämmer mig för att ge så många som möjligt en chans att se det hela fritt från ryggar och nackar! Värmen och euforin fortsätter att stråla ur min kropp, lyckoruset vill bara inte ge med sig.
Får kramar och kyssar runt (nästan) alla omkring mig efter Maskinens sista låt, som tack för mina glädespridande insatser under deras spelning.
Det snabbspolas lite allting i händelseutvecklingen och plötsligt befinner jag mig utanför Kojan där jag fram tills morgonen, säg 7 eller 8, står och gungar i takt till musiken tillsammans med de andra eade typerna. Alla rör sig nästan synkroniserat, som att allt är alla och alla är ett. Även om det inte finns några söta damer att lyfta upp på samma sätt, blir det ändå spontana pussar och kramar med alla omkring mig.
Nånstans dippar dock energin även för mig och jag masar mig i takt med solens strålar sakta men säkert tillbaka till campet, där jag slockar i några timmar.

The End

Kring tiotiden stekar solen sönder mig i tältet och jag kastar mig ut tillsammans med Rex och Frida, som även de vaknat. Trippen är över för denna gång och en mystisk tomhet sprider sig inom mig. En tomhet, som snabbt överskuggas när vi utbyter våra upplevelser och minnen om gårdagens händelser. Får även se ett par riktigt skeva bilder av mig där pupillerna är stora som tefat och käken är fastlås i en permanent position. Mycket riktigt gjorde käken svinont och det gick väl först att äta mat normalt utan smärtor efter två veckor.
Det var också först när jag väl kommit hem som jag hade landat i min upplevelse rejält och börjat processa allting som jag insåg vikten av min MDMA-debut.

Jag, en tidigare loser, fick för första gången på riktigt känna hur det var att vara kung bland helt okända människor, människor som man tidigare knappt hade vågat säga hej till. Under trippen på några timmar, hade jag samlat på mig mer erfarenhet om tjejer än vad jag gjort under hela mitt tidigare liv. Både jag, Rex och Gustav hade odlat en djupare relation med varandra, upplevde det själv personligen som att vi var de tre musketörerna ”reborned” i en modernare tappning. Hade också lärt mig att älska att dansa, oavsett berusningsmedel, berusningsgrad eller musik!

Och givetvis skulle aldrig den där enorma eufori och lycklighetskänslan lämna mig. Under månaderna som gick förbättrades sakta men säkert mitt liv i den riktning jag lagt ut tidigare, men som ecstasy hjälpte mig cementera. Skulle komma att droppa en gubbe nästan exakt ett år senare, varpå jag därefter gjort det med c.a. 3-4 månaders mellanrum och då alltid lärt mig något nytt under min tripp.

Det skulle vara magstarkt att påstå att MDMA räddade mitt liv, men jag hade aldrig kommit så långt i min personliga utveckling ifall jag inte prövat de där blåa spöken en varm sommarkväll och då hade mitt livs bästa ögonblick!

The End... Blev kanske lite onödigt långt, men denna tripprapport är mer skriven för min egen skull än någon annans. Har lite flera trippar att skriva om på lager, så uppskattar all konstruktiv feedback på denna

Tack för en välskriven och spännande rapport 5/5 spöken!

Bra rapport!

Det var den drogen som fick mig att få upp ögonen för att detta som alla skolinformatörer och dödsdrogsvarnare för hade fel. Tyvärr fick jag upp ett tycke för benzo efter detta som efter 3 goda år slutade med en rejäl härdsmälta. Men € är något väldigt, väldigt underbart, särskilt med en kvinna.

Edit: Stålmannen i pillerform, självförtroende i tablettform. Underbart.

"15*15m^2"? Gigantisk moshpit :P

Det här påminner väldigt mycket om vad langaren som fixade min första gubbe sa, nämligen Du kommer aldrig bli dig själv igen mannen, kärleken förändrar dig för alltid! Så sant som det var sagt

Bra skrivet ser fram emot uppföljning med fler rapporter, 5/5 gubbar.

Riktigt bra skrivet! Påminner mig om min första gång 5/5

Hur suverän rapport som helst! Snöade in mig ordentligt i läsandet eftersom MDMA hade en stor livsförändrande effekt på en själv första gången jag droppade! 5/5 knappar ifrån mig!

En utav de bästa rapporterna jag läst! Superbra!

5/5 Rosa superman