Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

Men han var ju adjutant år arvprinsen, Gustaf Adolf, absolut inte åt någon av kungarna Gustav V eller Gustaf VI Adolf. Källa: Anders Sundelins bok.

edit: Detta blev helt off topic. Bortse från detta inlägg.

Ja här verkar artikeln ha en felaktighet intolkad i sig. Helt offtopic tycker jag ändå inte Wennerström är i sammanhanget eftersom han ju lär ha röjt anläggningen vilket bekräftas i artikeln av GRU självt.

En annan intressant sak till trådens många läsare är ju storleken på Riksbunkern.
I denna pdf om T2 Nora anges:

-Varje logement, ca 33 kvm stort, var avsett för 6 personer och var där_
för utrustat med lika många sängar och klädskåp samt ett bord med tillhörande stolar 6 stolar. Totalt rymde en logementsbvggnad altså:8 \ 6 personer,
d v s 48 st. Dessa skulle dela på 4 WC utrymmen (de 4 furirerna hade en
egen toalett).

Källa: http://gotamassen.se/wp-content/uploads/2014/07/T2N_Nora_1945-52.pdf

48/4 = 12 personer / toalett enligt 1945-46 års standard (lägret byggdes upp då).

Två år senare, 1948 inleds sprängningar och inhägnad av platsen där Riksbunkern kom att anläggas. Sannolikt utarbetades ritningarna något år innan dess, dvs kanske runt 1947.
Om det då enligt snickeriet levererades och monterades 100 toalettdörrar, så motsvarar det en dimensionering med dåtidens standarder, på 1200 personer.
Denna siffra kan jämföras med bedömningen om att ca 10 m2 yta/person, tyckts gälla för 40-talets ledningsanläggningar. Denna siffra kom förmodligen under 50-talets stora bergrumsbyggarepok att ökas till 15 m2/person, sannolikt då man vid den tiden räknade med att kvarstanna i anläggningen efter kärnvapenanfall medan radioaktiviteten avklingade.

Skulle man vara kvar i anläggningen uppstod problemen med den enorma värmealstringen 1000 personer åstadkommer och därför fick ytan per person utökas. Jämför med de stora befolkningsskyddsrummen som byggdes på 50-talet och är försedda med stora isbassänger för att kyla luften.

Återgår man slutligen till Riksbunkern så framstår det som om 10 m2 / person och ca. 1200 personer skulle kunna varit dimensionerande. I så fall skulle Riksbunkern inledningsvis varit 12 000 m2 stor (inkl. olika våningsplan). En utsprängd normalkammare har med 50-talsmått, visat sig vara 15,5*80m vilket blir 1 200 m2 i ett plan. Det i sin tur innebär att bergrummen skulle ha 10 st sådana här våningsplan för att komma upp till totalytan 1200 m2.

Den ursprungliga storleken innan alla ombyggnader, skulle i så fall exempelvis kunna varit tre kammare om 15,5*80m med tre våningar. Då finns 850 m2 över vilket räcker till en 200m lång, och 4 m bred inslagstunnel.

Om Ulla Lindströms 4000 personer arbetade i 3-skift, blir det 1300 personer/skiftlag, vilket stämmer ganska bra. HKV jobbade i sin bunker i tvåskift men sannolikt måste den politiska ledningen vara beredd på att ha längre uthållighet med möjlighet att kunna verka i bergrummet under tex. ett halvårs avspärrning och kupprisk innan ett krigsutbrott. HKV däremot behövde ju sin anläggning "bara" under själva kriget?

Gåtan om "alla 4000 personer" skulle i så fall kunna besvaras med att man under en väldigt begränsad tid, kunde kalla in alla tre avlösningarna ifrån omgivande förläggningsområden i byarna runtomkring. Kanske när flygvapnet konstaterat att en stor armada bombförband ansamlats och gjorts redo för avfärd ifrån öst?

De många senare ombyggnader av bergrummet som lär gjorts är ju ett tecken i sig på att bergrummet inledningsvis haft en väldigt ålderdomlig konstruktion. Sannolikt byggdes Riksbunkern i Bergslagen samtidigt med Mariaberget i stockholm som jag tror var dess "huvudstadsvariant", och kanske skulle de "4000" istället fördelats på dessa två utan Ulla Lindqvist´s vetskap?
Hon tillhörde ju aldrig regeringens "innersta krets".

PS 1: Ovanstående är sådan gammal historisk info som Sovjetunionen känt till sedan MINST 1960 och därför har funktioner därefter roterats ett antal gånger inom alla de tillgängliga anläggningarna.

PS 2: Under senare delen av kalla kriget fanns en Major ifrån ett litet truppslag som hade en årlig budget om 20 miljoner kr att disponera för skötseln av de viktigaste anläggningarna. Ingen visste vad denne höll på med eftersom han innehade en täckanställning. I verkligheten ansvarade han själv direkt under en general som han rapporterade till. (Ev. frågor om det kan däremot ej besvaras).

Vi kan ju ställa oss på Västerbron vid Långholmen och gå mot (väderstreck)...
Hamnar vi på samma ställe?

Denna tråd har varit fantastiskt intressant att följa genom åren även om jag mest befunnit mig på läktaren och inte kunnat bidra.
Är det någon som vet vart diskussioner inom detta ämne sker idag? Eller har det avstannat på samma sätt som denna tråd?

Förresten, har för mig att Achtung nämnde i ett inlägg långt tillbaks att han skulle skriva en bok i ämnet. Är det gjort eller på g? Vet nån om det finns annan litteratur i ämnet (förutom Ullas memoarer)?

Nja, det har väl inte avstannat helt. Bara det att en del fosterlandsvänner fick skrämselhicka och fick lite blött i kalsongerna nu när opinionen åter börjat uppmärksamma försvarsfrågan. Denna vinter gäller En svensk tiger, oavsett om det handlar om 40 år gamla brunnar eller uttjänta civilförsvarsbunkrar, men givetvis får man se lite nyktert på det hela.

Så, skriv på bara!

Problemet ser ut ungefär så här:

Sveriges riksbunkrar är flera stycken, och (faktiskt) inte glasklart var och när den ena eller andra skulle gälla och om de är avvecklade, återtagna till sitt ursprungssyfte eller numera anläggningar med alternativa uppgifter. Den Heliga Riksbunkern som omtalas i Ulla L:s memoarer vet väl numera alla "närmast sörjande" ungefär var den ligger, och har man varit på besök på orten i fråga vet man kanske precis.

Dessvärre (beroende på hur man ser det, kanske dessbättre) är den inte helt avvecklad, utan har ett annat användningsområde än som regeringshotell. Därför kommer ansvarsfulla individer att ligga litet lågt, hur det än sägs vara med att "ryssen ser och vet allt".

De som har något smaskigt att berätta hämmas därför litet av sin tystnadsplikt, sekretessen på sådant som (befogat eller ej) är "hemligt" är vanligen minst 40 år.

Fast det som denna tråden handlar om främst är väl hur det tedde sig från ca VK2 till slutet av 70 talet el lite in på 80 talet. Om man går längre i tiden riskerar man kanske att beröra anläggningar som är betydligt viktigare och hemligare än rb60 och har viktig funktion än idag.

Jag betvivlar inte att Grecksåsar och övriga relaterade anläggningar i krokarna har nån typ av funktion idag- dumt skulle väl vara annars? Men funktionen idag är nog rätt annorlunda samt ointressant (för mig iaf) jmf med hur/vad man planerat i början av 50-talet.

Det som man på den tiden planerade och driftsatte borde ju rimligtvis ha ett ganska lågt sekretesskrav (om ens något) idag. Så som världen såg ut 1950 skiljer sig med ljusår från idag, gällande teknik, vapen etc. Att tro att RB60 (kanske även RB80) idag skulle agera uppehållsplats för regering/ÖB/krigsdelegation/myndigheter ligger nog långt borta. På sin höjd klassad som B el C anläggning. Troligtvis gör det större nytta som kallsongförråd alt inhyser diverse teknisk apparatur från FM el kanske rent av FRA.

Hur man tänker idag kring regeringens/rikskedningens ev alternativa uppehållsplatser i händelse av orostider, skulle iofs vara intressant att få en inblick i, men det är ju inte aktuellt att få... jag tycker inte helller man ska diskutera det öppet.

Däremot är jag av den åsikten att man borde dokumentera och publicera de faktiska förhållandena som rådde under denna speciella tid då zonen växte fram. Det är ju en ansenlig stor summa pengar som ändå gått åt till vårat totalförsvar under kalla kriget. Om dessa anläggningar och historien kring dem bara ska dö i sitt tysta, då är det mkt tråkigt.

Är det inte ungefär det som den här jättetråden sysslat med? Exakta lägen och aktuella hemligheter har det ju inte varit så mycket av, utan just diskussioner och funderingar runt strukturer och tänkbara händelseutvecklingar.

Exakt! Därav min undran varför diskussionen avstannat här. Min tanke var om den kanske flyttats till nåt annat forum.

Nja tror mer det handlar om att det mesta som finns att säga redan skrivits både en och tio gånger genom årens lopp. Finns ju ingen anledning att fortsätta skriva samma saker om och om igen bara för att hålla liv i tråden. Sätter man sig ner och läser tråden från början till slut så är det ju en ordentlig mängd information att läsa.
Sen är det ju naturligtvis så att vissa av anläggningarna som fortfarande är skyddsobjekt kan ha aktualiserats under den senaste tiden och det gör det kanske mindre lämpligt att fortsätta diskussionen om dessa än vad det var för 3 år sedan.

Jo jag roade mig med att läsa tråden från inlägg 1, det tog en stund. Fast jag tycker ändå att det finns ett o annat ämne kvar att diskutera.

Även om någon av anläggningarna fått nytt liv nu på senare tid, spelar det nån roll egentligen för diskussionerna här som ändock bara tar upp 40-80 talet och kanske tyngdpunkt på 50-60 tal?

Bidde ingen bok. Skrev här istället. Bättre eftersom allt då finns samlat på en plats så att framtida historiker har ett bra underlag att utgå ifrån.

Vad gäller hemlighetsmakeriet så får det hela ett litet löjets skimmer över sig om man inbillar sig att ryssarna plötsligt glömt av allt som de redan visste under kalla kriget. All den info som gått att utläsa ur fastighetsregistret har i många år legat helt öppet och det är Försvarsmakten själva som gjort sekretessprövningen och gett Lantmäteriet tillstånd att publicera det. (Allt enligt mina mailkonversationer med säk.ansvarig på Lantmäteriet som gett mig skriftligt tillstånd att skriva om den infon).

Var man håller hus idag har jag inget egenintresse av att skriva om. Däremot är min gissning att man efter 1942 satt under Johannesgatan med Stockholmsdelen av regeringens krigsorganisation. Jag antar den var för klent konstruerad för att klara den tidiga atomepoken och att man då 1948 startade bygget av både Mariaberget i Sthlm och Grecksåsar i Zonen. Vi vet att mariaberget stod klart 1954 och grecksåsar 1958. Till det kan läggas den iaktagelse som en bibliotekarie från Kungliga biblioteket gjorde "i modern tid" av Johannesgatans bergrum som då beskrevs som att "mögelväxterna stod och svajade på golvet bland kontorsutrustning och skrivbord" (dvs övergiven i många år).

Under kriget köptes de första delarna av Tomta/Hallsberg in och jag förmodar man där byggde även för regeringens krigsuppehållsplats paralellt med Johannesgatan.

Det här är bara mina gissningar för hotet från Sovjet var så påtagligt från 1942, att man redan från början måste haft ett alternativ längre in i landet. Detta eftersom det bara skulle vara en tidsfråga i krig innan Åland var besatt av ryssarna som då skulle ha en utmärkt bas för landstigning i Roslagen.

Om man efter andra världskriget redan då hade ett alternativ inne i landet så tror jag det var i större herrgårdar Örebro län.