Definiera Gud

Jag menar processer som ex gravitation som samlar materia till planeter eller vattnets kretslopp genom dunstning och nederbörd. Saker som genom "enkla" fysiska regler eller konstanter skapar, som vår kära Bogomil säger, ökande komplexitet.

Så, tillbaka till sak, skillnaden skulle vara att dessa processer eller mekanismer har en bakomloggande motivator i jeanclaudes framställning av vad gud är, och är då det den enda skillnaden från ett naturalistiskt universum?

Att komplexitet ökar är en sak. Det finns fler variabler. Tex entropi
Men det är samma cirkelresonemang som "Det som händer - det sker för att det händer"

Skillnaden på vad?
Det jag pratar om är att det handlar om definitioner. Av medvetande, av allt.
Vad menas med "motivator"?

Ja nått sånt. Det är riktigt bra och intressanta frågor. Jag skall försöka förklara min tes:

Jag har fått förklarat för mig att för att det skall kunna finnas syfte och mening behövs någon slags medvetenhet. Då bara medvetna varelser verkar kunna se syfte och mening med saker och ting. Vi har medvetande. Evolutionen har utvecklat oss att se mening i saker och ting, hur kan det vara möjligt? Varför har vi den förmågan, om än bristfällig, om det faktiskt inte skulle vara så att det finns en mening med saker och ting?

Är inte evolutionen och livsviljan i sig ett syfte. Det är den logik som finns inbunden i universum som gör att evolutionen hela tiden utvecklas, att vi lever, och att vi utvecklas. Utan logik skulle inte evolutionen fungera. Evolutionen om än grym och skoningslös, är en logisk process.
Jag tänker att i Bigbang fanns potentialen för allt som har existerat, existerar och kommer existera. En inneboende/transcendent logik. En liknelse: Ett frö som växer till ett fullvuxet träd. Detta frö skulle aldrig kunna bli ett träd om det inte fanns en inneboende ordning, en logik, eller möjligen vilja. Samma logik har ett syfte att förverkliga potentialen i BigBang.

Otänkande naturliga processer, ser jag som logiska processer. Logik är en slags ordning. Nån slags lag, som binder samman och får allt att fungera. Jag vet inte om logik kan vara otänkande.

Så om man återgår till vad jag skrev tidigare:
Evolutionen har utvecklat oss att se mening i saker och ting, hur kan det vara möjligt? Varför har vi den förmågan, om än bristfällig, om det faktiskt inte skulle vara så att det finns en mening med saker och ting? Kom ihåg att evolutionen är en process, och vi är en del i denna process, och vi(liv, inte nödvändigtvis människan) är inte på långa vägar färdigutvecklade. Potentialen i Bigbang har inte förverkligats. Ändå har vi människor medvetande och kan se mening med livet. Tänk vad evolutionen och människans utveckling skulle kunna ge, om vi överlever bara 100 000 år till. Allt vi gör nu skulle te sig patetiskt och efterblivet, vi skulle ha en mycket klarare bild av universum och meningen med livet, kanske skulle vi vara hypermedvetna varelser.

På samma sätt som stenåldersmänniskor skulle se oss som Gudar, skulle den framtida människan vara gudalik för oss. Om vi bara överlever kommer vi(eller någon annan livsform) med hjälp av logik kunna förstå och ge mening till allt. Tillslut blir vi Gudar. När Bigbang nått sin fulla potential, när potentialen förverkligats, har liv(levande varelser) nått perfekt medvetande, alla frågor har lösts, allt har fått mening, syftet har klarlagts. Då har liv perfekterats. Universum perfekterats. Liv har uppnått sin fulla potential och blivit Gud, med perfekt medvetande. Efter det återstår bara en ny Bigbang.

Kanske lite läskig framtidsvision. En del anser kanske att det finns logiska kullerbyttor i resonemanget, eller mycket flummande. Jag anser nog att det inte gör det.

Räcker det inte med ditt egna medvetande, och det syfte du själv ger din tillvaro?

Jag instämmer helt.
När man betraktar en del av ett system så verkar det inte medvetet, tänkande, men i stort är det det. Tex om man förstorade en hjärna till en galaxs storlek så skulle många processer te sig döda när man studerade dem var för sig.

Personligen tror jag att medvetande är en grundkraft som finns överallt i grunden av universum. Precis som gravitation och andra naturlagar. Tror inget existerar endast lokalt. Vore mycket konstigt i så fall.

Du kanske skulle försöka ha koll på diskussioner du lägger dig i?

Ja, jag konstaterade att saker händer, att processer existerar.
Jag undrade över Jeanclaudevandammes definition av Gud som bakomliggande eller styrande i de processerna och hur man skiljer det från en naturalistisk syn, varpå du bestämde dig att beblanda dig.
Så, nu är du kanske ikapp?

Det fetade ; själen, änglarna, oskulderna, andarna , demonerna, jävlarna, satan, herren..

du gör dig inte dum väl? Deet finns en hel administrativ apparat kring EFTERLIVET, inte klokt vad korkad du är i diskussion, är du lika väck när du eventuellt jobbar?
tycker du och varjeemumxmumx sitter med bibeln och sitter och glor ovh ingt mer än glor och försöker hitta någon mening me bibln som mannual för levande människor. var det så svårt att komma fram med dt patetiska efterlivet?
som du mantrat genomgående annars, j och så stjärnorna! svårt att komma upp med din s.k kännedom om stjärnorna i själen?

Jag tänker inte invända mot din syn på saker. Jag instämmer i det stora i frågorna, att det är intressant och visst är det spännande med spekulation av den typen.
Dock är det ju allt det är, spekulation och frågor. Ingenting som man kan grunda en uppfattning på rent krasst utan att det blir ett argument from ignorance eller incredulity.
Typ "Jag förstår inte (eller jag förstår inte hur det annars..), alltså tror jag att."
Alltså, min invändning är att det är dåligt med definition, men jag respekterar dina funderingar över sakers tillstånd.

Alla som har ... även minimal ... förståelse av elementär logik kan observera existensen av och konsekvenserna av ökande komplexitet. Något cirkelargumenterande är helt onödvändigt.

Vad du tror är din sak. Om du vill flytta detta till fakta-planhalvan är en annan sak.

Den stora frågan är egentligen: Kan logik existera utan medvetande. Kan syfte och mening existera utan medvetande.

Klart är i alla fall att medvetande behövs för att förstå logik. Medvetande behövs för att se syfte och mening.

Vad tror du? Är vi åskådare av en logisk process. En process utan mening, eller en process med mening?

Nej, det tror jag inte. Det är verktyg vi använder för att förstå vår omvärld.

Syfte och mening är saker vi hittar på och applicerar på omvärlden. Tänk dig resten av universum, bortom jorden, ofärgat av människans uppfattningar. Saker som syfte och mening är svårhittade där.

Jag kan inte se någon mening eller något syfte, nej. Om det finns så är det ingenting jag kan förstå eller bekräfta åtminstone.
Som jag ser det är det är livet ett fall av ökande komplexitet som resultat av energi tillfört till ett lokalt område. I det här fallet solen på Jorden. Om det finns någonting mer har jag inte observerat övertygande evidens för det.