Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

”Alla” västliga policymakare trodde att DFR Korea skulle kollapsa på 90-talet, men trots hungerkatastrofen så överlevde systemet.

Ett system kan bara kollapsa av två anledningar: genom propaganda eller genom militära/våldsamma medel. Regeringen i Pyongyang kontrollerar informationen, släpper inte in västs undergrävande propaganda, så blott krig återstår men inte heller ett sådant är någon garanti. USA misslyckades på 50-talet, misslyckades i Sydostasien på 70-talet etc. DFRK framstår som mycket stabilt.

Ska vi dessutom lägga ett jämförande historiskt perspektiv så drabbades Sverige av svält för mindre än hundra år sedan, trots att vi då levt i fred i hundra år. DFR Korea har levt med förödande Japansk ockupation, sedan med USAs folkmordkrig, sedan med blockader och sanktioner, med USSRs sammabrott som ledde till svältkatastrofen. Detta är en hård och brutal historia. Det är bara att beundra med vilken energi som folket trots detta ser framåt.

Det positiva är att DFRK i dag har en mycket progressiv ledare, som satsar stenhårt på teknologi och utveckling på alla fronter. När ordförande Kim Jong Un gör sina inspektioner så hyvlar han av dem som inte följt med i denna policy, sedan gör han återbesök. Det lär inte vara trevligt för dem som inte lever upp till kraven. Kim Jong Un har ett mycket starkt stöd av folket, därför att han i praktiken visar på både stora framsteg och att han inte viker ned sig för USAs diktat, istället bygger upp ett försvar som Koreanerna är väldigt stolta över. Inte heller vilket land som helst skickar upp satelliter med jämna mellanrum.

Jag väntar mig bara gott av utvecklingen i DFR Korea under Kim Jong Uns ledning, så länge USA håller sina tassar borta och inte Kina helt faller undan för USAs illasinnade påtryckningar då det gäller handeln med DFRK.

Hur ser du på att Kim Jong Un giftmördade sin egen bror? Är inte det ett beteende som är föga passande för en "upplyst" despot?

Du tycker inte att du drar förhastade slutsatser? När jag ser på fallet Kim Jong Nam så ser jag NIS, den sydkoreanska säkerhetstjänsten.

Jag föreslår att vi i fallet Kim Jong Nam tar in denna artikel av Vladimir Lenin:

“Who Stands to Gain?”
https://www.marxists.org/archive/lenin/works/1913/apr/11.htm

Farbrodern som avrättades med hjälp av luftvärnskanon, då? Var det också den sydkoreanska säkerhetstjänsten som låg bakom?

Jag tror faktiskt att NIS kom at dementera detta med luftvärskanon. Det var lite väl svårsmält att tro på.

Innan du frågar om de 120 vilda hundarna som avrättningsmetod, så refereras till denna artikel:

"It Turns Out Kim Jong-un's Uncle Was Not Fed To A Pack Of Wild Dogs"
http://www.businessinsider.com/kim-jong-uns-uncle-was-shot-not-fed-to-a-pack-of-wild-dogs-2014-1?r=US&IR=T&IR=T

Oavsett hur farbrodern avrättades så är han död.

Att döda anförvanter som står för nära tronen är ett beteende som man förväntar sig i Game of Thrones, men knappast hos en "älskad ledare".

Men frågan är , är set verkligen så illa där nere ? Personligen känner jag varken någon som har varit där eller någon som har sitt ursprung därifrån,
Någon som vet? Trivs folket där?
Är dom nöjda med en dåre till diktatur eller vågar dom inte ens yttra sig?om dom inte vågad måste det väl finnas någon här inne som vet

I detta fall verkar det uppenbart att han var spion för Kina. Så ja, även ingifta farbröder kan vara spioner och landsförrädare - och väldigt många länder har dödsstraff för detta allvarliga brott.

Menar du att man ska göra skillnad bara för att brottslingen är en släkting? Det är inte en socialistisk tradition att ge fördelar pga släktskap. När generalsekreterare Josef Stalin under ww2 blev erbjuden att få hemskickad sin son från tyskt fångenskap i utbyte mot tyska officerare, svarade Stalin med en fråga: vem byter ut generaler mot en vanlig soldat? Sonen blev avrättad av tyskarna.

Sedan en liten upplysning. "Älskad Ledare", det är Kim Jong Il. Kim Jong Un är den ”Suveräne Ledaren”. Den ”Store Ledaren” är den evige presidenten Kim Il Sung.

Det handlade framför allt om att upprätthålla bilden av den hårde ledaren. Stalins egen förklaring, som han gav till en georgisk bekant efter kriget var:

Annars skulle jag inte längre vara 'Stalin'.

Så visst finns det en likhet mellan detta och utrensningarna i Nordkorea, men inte av det slag du föreställer dig.


Jag vet. Min poäng var att Kim Jong Un inte är någon "'älskad" ledare. Och är man inte det får man se till att bli fruktad i stället. Som Stalin.

Om du går några hundra sidor bak i tråden så finns det en massa inlägg av den numera avstängda användaren Snezhinka som har bott i Nordkorea och ger en helt annan bild av landet än den vi är vana vid. Hur korrekt den är kan man fråga sig, men du kan läsa själv och bilda dig en uppfattning. Här är ett av de tidiga inläggen:

http://www.flashback.org/p42728033#p42728033

Vi kan se Kim Jong Un som nån slags Stalin och min bild skiljer sig en bit från din.

Bilden av Stalin är annars samma sak som praktiken, som statsledare. I privata sammanhang så hånade Josef Stalin personkulten, vilket t ex en finsk kommunistledare berättat. Stalin sade också i nått sammanhang, till nån i sin familj som påtalade att han var så mäktig och skulle hjälpa denne (har jag för mig; drar från minnet här): ""Stalin", det är sovjetisk statsmakt" - dvs, skilj på mig som privatperson och som statsledare. Jag kan inte ge personliga fördelar.

Stalin såg på sig själv ofta i tredje person, vilket kanske är smart att göra med så mycket makt som han tilldelades. Stalin är en mycket intressant person, långt ifrån västerlandets nidbild av honom. Han begärde att bli avsatt 4 ggr av politbyrån som alltid avvisade detta och han kunde tåla personkulten till en viss gräns, men det gick för långt då nån hade planer på att göra honom till idol i nån slags bok för småbarn (kanske gick i tryck ändå, jag vet inte).

Den amerikanske professorn Grover Furr har skrivit rätt mycket om Stalin, som finns på engelska.

Poängen är här att man får se Kim Jong Un i en socialistisk kontext. Hur mycket än västerlandets analytiker vill applicera nån slags egennytta i analysen, kommer man inte ifrån att KJU för oss inte är nån privatperson, han är den koreanska statsmakten på samma sätt som Josef Stalin var sovjetisk statsmakt. I denna kontext är KJU djupt inbäddad i ett parti, vars inre liv vi inte har en susning om. Men hans framtoning och drivkrafter är definitivt starkare än Kim Jong Ils. Han framstår som mycket mer handlingskraftig och intresserad av att förändra och förbättra DFRK än vad hans far var.

Återigen ., hur vet man att han inte är älskad av sitt folk?
När man ser dom få bilder på han så gråter ju folk av glädje när han dyker upp någonstans