Citat:
Ursprungligen postat av
stifmeister89
En sak som jag ofta har tänkt på i astmadebatten är:
1: Att tävla eller träna i kallt väder drar ihop luftrören.
2: Att tävla eller träna i kallt väder gör att kroppen bränner mer energi än vad gen gör i varmare förhållanden.
Angående punkt ett så är min fundering följande. Eftersom träning och tävling i kyla drar ihop luftrören på utövare som inte har astma och på de som har astma, kan det vara så att luftrören hos en skidåkare som har astma och tar astmamedicin vidgas så pass mycket att de under träning/tävling har en högre funktionalitet än luftrören hos en åkare som inte har astma och som inte tar astmamedicin? Många som försvarar användandet av astmamedicin kommer ofta med argumentet att medicinen inte vidgar luftrören hos friska individer. Detta förutsätter att träningen eller tävlandet sker under förhållanden som inte drar ihop luftrören, d.v.s. i varmare förhållanden. I kalla förhållanden dras luftrören ihop även hos utövare som inte har astma, vilket betyder att kylan har en nedsättande funktion som påverkar prestationen negativt. Om en frisk utövare tar astmamedicin inför träning eller tävling i kalla förhållanden bör det väl ändå ha en prestationshöjande effekt som bör likställas med doping? Effekter av en astmamedicin håller i sig i några timmar, även hos de med kortare effekt.
Angående min första fundering, det som står i fet stil, så tycker jag att det vore högst relevant att utföra vetenskapliga studier om detta. I nuläget finns det inte någon sådan studie, vilket är väldigt märkligt. Med tanke på att 69 % av Norges medaljer sedan 1992 har tagits av personer som brukar astmamedicin vore det väl intressant med en studie om ovanstående? Det känns som om den siffran är lite för hög för att det ska vara en tillfällighet.
Avslutningsvis vill jag prata om punkt nummer två, att tävla eller träna i kallt väder gör att kroppen bränner mer energi än vad gen gör i varmare förhållanden. Detta är en punkt som vad jag vet inte har tagit upp i den här tråden. Ju mer intensivt en utövare tränar ju mer ökar glukosförbränningen. En liten del av kroppens energiförråd finns i form av glukos i blodet. En del av det finns som muskelglykogen. När dessa depåer förbrukas frisätts nytt glukos från leverns glukosförråd. Detta låter tråkigt, men från och med här börjar det intressanta:
1. Vid högintensiv träning räcker glukosförrådet i max 1 timme.
2. Vid löpning räcker glukosförrået i 2 mil.
3. Fettförbränning är inte lika effektiv vid högintensiv träning.
Här kommer min poäng. Beta 2-agonister, som bl.a. finns i Ventoline har en verkan på levern genom att frisätta mer glukos från levern och ökar därmed tillförseln av glukos till musklerna. Glukos är en extremt viktig energikälla när musklerna utsätts för hårt arbete. I Symbicort Turbuhaler, medicinen som bl.a. Marit Björgen tar finns det både beta 2-agonister och glukokortikosteroider. Beta 2-agonisters verkan på levern har jag redan beskrivit ovanför. Glukokortikosteroider har i musklerna en omvänd besparande effekt på glukosdepåerna och ökar istället förbränningen av fett (vanligtvis bränns fett först när glukosförrådet tar slut). Det betyder att beta 2-agonisterna i Symbicort Turbuhaler ökar leverns utsöndring av glukos (som tas upp i muskler), medan glukokortikosteroider gör att fettbränningen i musklerna ökar och att glukosdepåerna sparas i en större omfattning än vad de normalt gör. Enligt mig är matematiken ganska enkel. En åkare som tar en medicin som innehåller dessa ämnen får fördelar jämfört med åkare som inte tar medicinen, särskilt i kyliga förhållanden där kroppen förbrukar mer energi än vad den annars gör. Det är jättekonstigt att detta aldrig har diskuterats, och det har det och jag missat det så har det inte diskuterats i en större omfattning.
Även om majoriteten av ämnet först påverkar luftrören så har faktiskt ämnet även en påverkan på resten av kroppen. Lägg till att Backer, en professor har sagt att:
- Reglerna är bra, för gränserna är mycket höga. Jag skulle egentligen vilja säga att de är för höga.
Det betyder att de som tar astmamedicin kan ta doser som egentligen är för höga. Enligt mig är detta mycket problematiskt med tanke vad jag nyss har skrivit om. Det är sorgligt och det gör mig faktiskt arg.
Först ska man förtydliga att björgen och sundby har icke-allergisk astma. Dvs inte kronisk och inte beständig. Det är till och med stor chans att den typen av astma försvinner vid god livsstil. Lever björgen på en gammal diagnos från barnsben tro? Dumt att bli friskförklarad?
Icke-allergisk astma uppstår ex som nämnts vid fysisk ansträngning och kall luft. Vanliga mätmetoder är PEF-mätare, spirometri, ansträngingstest och hyperaktivitetstest. Samtliga resultat av dessa tester går utmärkt att manipulera genom att begränsa sin utandning. Självklart väljer en fuskare som marit ett sådant test, som inte går att ifrågasätta.
Det finns andra mycket mer tillförlitliga test som skiktröntgen där man kan se förändringar mellan före och efter att man utsätts för kyla och ansträngning. Även viss skopi och biopsi där man mäter inflammationen och påfrestningarna i luftrören. Vill man slippa felaktiga anklagelser om att man inte har astma eller att man inte har såpass allvarliga symtom att astmamedicinering är nödvändig finns alla möjligheter att av oberoende läkare visa upp sådana tester. Vilket marit inte har gjort och skyller på personlig integritet, som hon väger tyngre än att ständigt leva med dopinganklagelser.
Luftrörsvidgande mediciner kan användas både vid anfall och som förebyggande. I kallt väder kan medicinering tyckas vara relevant. Som svar på din fråga, självklart får personer som lider av symtom vid kyla och intar ex salbutamol som är beta-2-stimulerande bättre passage av luft till lungorna. Läkemedlet är inte avsett för att uppnå normaltillstånd utan för att AKUT vidga luftrören MER än normaltillståndet för att släppa genom luft och undvika andnöd. Läkemedlet ordineras såklart även för att intas förebyggande, men effekten är densamma, luftrören vidgas MER än normaltillståndet, även hos personer som inte uppvisar symtom.
Men marits medicinering stannar självklart inte där. Eftersom hennes astma felaktigt bevisats som kronisk ocb beständig medicineras hon konstant även vid varmare väder då man kan få besvär vid ansträngning. Man kan alltså få en astmadiagnos och tunga mediciner för att man blir ansträngd vid fysiskt arbete, i normalt tempererad luft. Dvs alla har rätt att ta medicinen som utför krävande konditionsarbete, om de vill.
Det relevanta borde dock vara att astmamedicinering bör ordineras från tävling till tävling och inge intyg och tester i samband med dessa eftersom väder, fysiskt skick osv påverkar hur medicineringen bör tas och i vilken mängd. Dispensbaserade läkemedel vid skador är ju inte accepterat i förebyggande och så bör inte astmamedicinering heller vara då denna typ av astma är mer åt "skade-hållet" och uppstår utefter miljö och andra faktorer.
Det är väl där vi är nu, alla kommer ta denna medicin så småningom och då är norge tillbaka på ruta ett och är väl i redan detta nu på jakt efter nya metoder som de kan skapa nya försprång med i något år.
