Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Tycker mig faktiskt se en hel del Iranier som är mer Sverigevänliga än den genomsnittlige svensken, så tror även att de till viss del kan räknas in där. Iranier i Sverige har ju i allmänhet helt avsagt sig islam, i alla fall de jag har träffat.

SD lyckas inte helt med propagandan, det gäller ju att riktigt visa hur statstelevisionen och massmedia i övrigt sprider lögner. Men det har blivit bättre, det var smart att börja Trumpa i USA, att säga Trump har delvis rätt.

MK har gjort bra insatser, han är tuff och när även Jomshof visar sig i rutan (vilket inte är ofta) blir det ord och inga visor.

Det går framåt sakta, jag får justera upp siffrorna, SD är inte under 20% i verkligheten och jag kan tänka mig 24% om inte valfusk föreligger. Utmärkta siffror.

Någon undrar varför Jimmie inte går så hårt fram? Det är inte hans roll. Jimmie är mysfaktorn, han kan deltaga i program som "Jimmies hörna"..."Jimmies god natt sagor för barn"..."Laga mat med Jimmie"...rätt använd lockar han väljare som inte bryr sig om politiken.

Bulldoggarna MK och Jomshof får bita med Jimmie sprider trivsel. Detta är ett lyckat koncept.

SD kan bli största parti men ligger just nu tvåa. Det behövs mer handgranater och skjutningar. Badhusen skall stängas och Sverige skall brinna. Det behövs ännu mer problem inom sjukvården och polisen. Det behövs att militären börjar ticka mycket mer pengar för att utarma hela djävla systemet....

SD skall bli etablissemangets riktiga varböld i baken. Jag hoppas på lågt valdeltagande dessutom. Eftersom makten har låtit Sverige börja ruttna.

Alltså - det verkar ju som om Crispy med bara sådär fem års eftersläpning har tagit till sig det jag predikat om mekanismen som avgör om SD stiger i opinionen: Partiet ökar när polariseringen och konflikten med övriga partier och medier åskådliggörs - inte när man hukar eller försöker anpassa sig.

Allt prat om och alla ansträngningar att "normalisera" partiet har - i bästa fall - varit meningslösa. Många gånger rent kontraproduktiva. Partiet har per definition varit ett sunkigt litet rasseparti - så länge etablissemanget ägde monopol över definitionerna.

Kallsvettigheten kring alla "läskiga" frågor, förnekandet av svensk etnicitet och självflagellerandet inför en hånfull media - inget av detta har någonsin gett utdelning i stigande opinionssiffror. Möjligen - eftersom allmänheten hjärtligt avskyr mobbare och hycklare enligt den av Crispy citerade Jantelagen - har det varit direkt skadligt att fjäska, kompromissa och hymla.

Järnrörsaffären var ett illustrativt exempel: Initialt steg SD, antagligen i spåren av att det talades ogillande om mediernas särbehandling av partiet. Det var först efter Åkessons gråtmilda skuldbekännelse som luften gick ur det tillfället att ta det vinnande avstånd som Trump gjort till MSM.

Ett annat förlorat tillfälle var tårtattacker och fascistanklagelser som kom efter valet 2014 - då kunde ett högljutt trots mot oanständigt hetsande medier kunnat tvinga dessa till reträtt. Folk hatar mobbare och inser att "fascist" är ett hatord så gott som något. Ivar Arpi på SvD anklagade Lövfen för att ha "gått full Arnstad", genom att kalla SD fascister.

Vad gör då SD? Jo, man anklagar förstås Fria Tider och SDU för att vara "neofascister" - och legitimerar statsministerns ordbruk och journalisters förföljelse av invandringskritiker.

Vare sig man vill det eller inte, är SD ett populistiskt missnöjesparti. Om allt är frid och fröjd i landet, hjälper det inte hur beskedlig och icke-Hitler Åkesson är. Och är människor arga och oroliga på allvar, är det inte Stig Helmer man vill ha.

Grejen är ju denna: Det är BILDEN av SD som avgör om det går upp eller ned i opinionen, mer än vad partiet "egentligen" står för. När media polariserar och demoniserar visar det sig att SD:s politiska magnetism ökat - även om man själva gjort allt man kan för att framstå som en harmlös nyans av grått, så har BILDEN av ett svart-vitt val gynnat partiet.

Det kommer därför sannolikt att gynna partiet att vara högprofilerade och söka konflikt om "Sverigebilden", vilket man väl ändå gjort på slutet. Förhoppningsvis lär man sig.

Det stämmer, Iranier har fungerat riktigt bra i Sverige också.


När det gäller AKBs närmande till SD måste jag säga att reaktionerna i mätningarna på det förvånade lite. Jag trodde helt enkelt att M-väljarna skulle köpa det mer eller mindre. Men det fanns tydligen ett flertal procent som vill att Sverige ska haverera fullständigt.

Jag sätter en peng på att det var flest kvinnor. Kvinnor som trots en brutalt sorglig ökning av otrygghet bland just kvinnor i stora mätningar vill ha ännu mer otrygghet.

Obegripligt.

De leds nog av Bodil Siden:
http://www.di.se/artiklar/2016/1/13/debatt-jag-lamnar-muf-uppdragen/

Och tänka sig, hon anser att öppna gränser är feminism:
http://www.metro.se/artikel/bodil-sidén-vi-moderater-måste-börja-kalla-oss-feminister-xr

Jag undrar vad som kommer ske med debatten om sexövergrepp etc. Har den nått sin peak? Kommer den accelerera? Att MK kör över MJ sådär utan att det knappt sker något direkt Bagdad-Bobbande, utan mest skamset undvikande, kändes som ett nytt genombrott. Vi får se i mars om SD lyfter vidare.

Jag håller helt med. Min erfarenhet är att många från Balkan, Polen och övriga Europa, som kommit till Sverige för att arbeta, är positiva till Sverigedemokraterna. Dessa människor har fått slita hårt och betala skatt i hela sitt liv. Många är bosatta i förorterna och upplever nu hur araber och negrer tar över i deras områden. Individer som lever på bidrag och avlar barn som kaniner. Invandrarna från Europa, som arbetat hela sitt liv, har trots det låga pensioner. En stor del av dessa kommer att rösta på SD.

Verkligheten är SD´s valarbetare och givetvis SD´s framträdande och mediebruset runt SD.
SD´s stöd finns dolt i siffrorna, det kommer synas som tidigare när SD helt utan synbar anledning klättrar uppåt i stöd. Precis som SD kan rasa eller ligga still i 1, 5 år utan någon egentlig förklaring.

Andelen tänkbara SD väljare har hela tiden ökat samtidigt som problemen med invandringen växer för varje år.
"Misslyckas" SD i nästa års val så hamnar SD på 20-21 %, dvs en tillväxt med ett helt vänsterparti på 4 år. Gör SD ett bra val når man 24-25 % 2018, dvs nästan en fördubbling av stödet jmf 2014.
Personligen tror jag SD "lyckas" och når 27-30 %, framförallt pga att SD är det enda partiet med någon trovärdighet i invandringsfrågan.

I skrivande stund antar jag att SD har runt 25 procent baserat på Sentios senaste mätning.
Tror vidare icke att den stundande valrörelsen egentligen kan innebära mindre uppsida än fem procent.
30 procent i riksdagsvalet 2018 känns som den realistiska förväntningsnivån att ha.

Det visar dock inte de officiella sammanställningarna från media, där har SD hållits under 20 % av en orsak.

Är inget att bry sig om.Vi vet ju av historisk erfarenhet att det är så här det plägar vara.
Kommer att bli roligt dock när diverse institut tvingas tvärrusa SD denna gång.
Skall vi tro att det kommer att bränna till ordentligt under våren 18?

Givetvis kommer vi det, de underviktade instituten kommer behöva skruva upp sina siffror för att inte landa 10 % fel när valsedlarna har räknas 2018

Antagligen ja, frågan är hur de i media ska kunna motivera en dramatiskt uppgång för partiet?
Kör dom sina sedvanliga smutskastningskanpanjer(som ju brukar generera högre stöd) eller kommer kapporna vända i allt raskare takt?

Själv tror jag på en kombination, många svin kommer vilja klösa sig kvar vid de mediala köttgrytorna och då börjar det bli hög tid att slicka SD-röv nu. Samordnar de rövslickeriet någorlunda så kan asen på så vis motivera en kraftig uppgång.