Tråden om Krimhalvön

Ett krig består sällan av ett slag. Det sega motståndet mot nazisterna i Sevastopol bidrog till att möjliggöra segern i Stalingrad och var därmed en fundamental del av vändningen i kriget. Att svenskar till varje pris vill förminska sådana heroiska insatser beror på den avundsjuka och det dåliga samvete de lider av efter att fegt och ryggradslöst sutt och kurat under Hitlers skugga under hela kriget. Det är f.ö. samma syndrom som gjorde det så viktigt att göra "neutralitet" till officiell statsreligion efter kriget - ett desperat försök att göra en dygd av fegheten.

Har du hört talas om Minsk avtalet? Merkel, FN, Pence, Stoltenberg osv uppgav att Kiev måste följa avtalet.

Det där kan du ju glömma helt och hållet. Den politiska enheten finns inte i västvärlden och har den varit nära så kan man nog idag konstatera att den är i princip borta. Det behövs liksom fler än du och Fjantström för att åstadkomma något sådant

Den enskilt största "hjälpen" för sådant har varit USA men sedan den av folket framkallade politiska revolutionen där har landets utrikespolitik förändrats så totalt att den av Sverige sedan lång tid tillbaka uppbyggda säkerhets politik över en natt förvandlades till ett luftslott

Varför skulle Sverige ha dåligt samvete, det var ju Ryssland som allierade sig med Hitler för att dela upp Europa mellan sig, inte vi. Det vi borde skämmas för var ju Baltutlämningen där Sverige med berått mod skickade människor till Sovjet och en säker död. Och det var ju trots allt Stalins utrensningar som skördade flest sovjeters liv, inte kriget. Därför är det så sjukt att en Stalindyrkare som Putin nu åter igen ockuperar ett suveränt lands territorium, historien verkar upprepa sig.

Fejk!

Den här fejknyheten om en "säker död" har nu systematiskt spridits i Sverige i drygt 70 år. Nej, balterna skickades inte till någon "säker död". Av 146 personer var det 3 (dvs 2%) som avrättades för krigsbrott. De allra flesta (120 av 146) släpptes fria.

Hur kan 98% chans att överleva kallas för en "säker död"?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Baltutl%C3%A4mningen#Balternas_.C3.B6de_efter_utl. C3.A4mningen

Nja... en skengåva som suveränt landområde när det i själva verket rörde sig om en artighets-gest sovjetledare emellan. Krim är ju historiskt ryskt och folket där vill ju tillhöra Ryssland så någon ockupation i bemärkelsen stöld av landområde kan vi inte tala om här. Ryssland är ett fredligt land så om några år ska du se att debatten om Krims tillhörighet runnit ut i sanden. Det blir helt enkelt bäst så om vi ser realpolitiskt till saken vilket kommer vara det som är gällande framgent då det visat sig att stora svulstiga "demokratiprojekt" aldrig kommer ha någon solid framtid då de saknar förankring i folkdjupet.

Jodå jag har också varit där och sett med egna ögon, dock före ryssarnas stöveltrampande.

Att du varit på Krim ger dig respekt här. Om det är nåt ställe jag skulle vilja besöka så är det just de här delarna av världen. På nåt sätt känns det hemma trots det är så långt, långt borta i ALLT, inte minst i språken. Det är nån dröm, nån längtan men det kanske är bäst att det fortsätter vara så?

Då borde du veta att Krim har alltid varit extremt prorysk. Du borde inte vara förvånad att Krim sökte sig till Ryssland och återföreningen var en stor folkglädje där.

Du har med andra ord inte varit där efter återföreningen och kan inte jämföra före med efter.

Jag vet inte hur jag ska säga det till dig utan att såra dina känslor. Men du och jag är båda svenskar, oavsett hur många år vi bott utomlands, och vi delar såväl mellanmjölksuppväxt som välstånd skapat av de svenska "strategiska ställningstaganden" under WW2. Vår historiska "feghet" matchar alldeles perfekt med en ny XC90.


Fast allt det där spelar bara roll om man tror på någon slags historiskt nedärvd stolthet/skam för tidigare generationers agerande. Eller om man tror mer på gruppen än individen. Ryssarna har gjort den sortens självutplånande nationalism till konstform - från negerättlingen Pushkin, via sovjetiska propagandaministerier och hela vägen till dagens onlinerevisionism (fejkade slag, försköning av förluster, "28 Panfilovtsev" som dokument nu bevisat som mytologiserad propaganda) - där individens högsta belöning är att dö ärofyllt för Матушка Россия!

Själv tror jag det där är bullshit. Det är som individ som man bevisar sin styrka och tuffhet. Man går ensam in i första fullkontaktmatchen, eller fighten på gatan, och alla har precis samma adrenalindump och knäsvaghet/rädsla att besegra. Enligt min erfarenhet är gruppsökare, oavsett om de är AFA (som gruppsparkar på en ensam gästarbetare från Polen) eller om de är NMR (som gruppsparkar på en ensam somalier på perrongen), nästan aldrig de som står upp en-mot-en eller när det verkligen gäller.

Krim-frågan - för att återknyta till topic - inkarnerar det ryska tänkandet. Det avspeglar också det svenska självhatet och individuell svaghet. Det finns alldeles för många unga ryssar som förstått konsekvenserna av krig alldeles för sent (inte minst i Donbass). Det finns också alldeles för många svenskar, inte minst på Flashback, som saliverar över tanken om landsförräderi och möjligheten, i vissa fall bokstavligen, att få en sovjetisk ståldildo uppkörd i röven med diktatorisk hårdhet.

Ryssland kan helt enkelt behålla Krim, betala massiva skadestånd, fortsätta idyllisera sega förluster - upphöja den anonyma självuppoffringen till ideal - och trampa runt i samma semidiktatoriska cul-de-sac. Men alla svenskar som drömmer om ryskt styre, sovjetiska "marschera eller dö"-orders och självförnekelse kan med fördel antingen - som Varma Drycker - flytta till Ryssland eller hålla käften. Förslagsvis det förstnämnda så Sverige slipper bidragskostnader och "sjuk"-ersättningar.

En del människor har fotsulor av vind; andra känner fantomsmärtor av den frånvarande tvångströjan.

Jag vill inte såra dina känslor genom att uppriktigt kommentera dina litterära ambitioner och begränsar mig därför till att kommentera den lilla detalj jag här fiskat upp ur lämningarna av din verbala durklopp. Angående "självförnekelse" har du tyvärr inte förstått någonting. Det vore dock en mycket lång diskussion att bena ut varför och det skulle föra oss ut på djupa vatten, långt utanför ämnet Krimhalvön. Dessutom skulle seglatsen ändå sluta med remi, då vi båda lika benhårt skulle hålla fast vid våra respektive åsikter.

Angående "ryskt styre" så önskar jag för mitt fosterland en återgång till svenskt styre, oberoende och suveränitet, istället för dagens amerikanska vasallstat. Ryssland skall givetvis inte styra över Sverige, men vi kunde gärna vara vänner och ömsesidigt respektera varandras olikheter.