Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Nu var du bra allt rolig!

Men kommer du inte ihåg bråket inför valet 2014 om vem som skulle bli landets tredje största parti och vad mätningarna sade? MP låg ju en bra bit över 10%. Folk nuförtiden har så jävla kort minne.

Ni som kommer ihåg diskussionen kring mp och sd vid valet 2014 glöm inte det oavsett vad någon så kallad ''mätning'' påstår!

C är MP 2.0 och de sura minerna på valdagen kommer vara nästan identiska. Kommer ni ihåg Gustav Frigolits och Åsa Romsons tal på valnatten? Dagarna efter kunde man läsa ''vad hände med mp'' i alla tidningar.

Sanna mina ord! HAHAHA!

Nej, på riktigt, Centern kommer att bli det största borgerliga partiet, och fortsätta vägra regera. Centralpartiets policy är ju att aldrig regera med sossarna eller med SD och att skapa konflikt inom alliansen. Och egen majoritet får de ju aldrig, så varje röst på centralpartiet är en bortkastad röst helt utan inflytande på politiken.

Så gott som alla svenska kvinnor vill avskaffa sina egna mänskliga rättigheter, vill förbjuda alla kvinnor att någonsin få någon form av sjukvård, skola, avskaffa alla kvinnors äganderätt och rörelsefrihet. Det är någonting i kärnan av svensk kultur som gör att alla svenska kvinnor vill leva så, när de själva får bestämma vid valurnan. Centralpartiet står upp för folkmord, koncentrationsläger, tortyr, evigt inbördeskrig och annan sådan arapisk vardagskultur i ett helt rättslöst och försvarslöst samhälle. Det budskapet är helt oemotståndligt för alla svenska kvinnor som är besatta av att totalförstöra samhället och förslava sig själva. Polisdottern, den inavlat ärftliga centralpartiledaren Pippi Lööf har verkligen hittat en opinionsmässig guldåder. Budskapet våldsamt förtryck och bortkastad röst säljer som smör i solsken i Sverige idag. Världens fattigaste och mest våldsamma samhälle är alla svenskars favoritvision. Källa: All nyhetsmedia och alla svenskar man pratar med samt all valstatistik.

Personligen tror jag inte C blir så mycket större än de för närvarande är. Men antar att tiden får utvisa.

SIFO's specialmätning kom lite väl lägligt, msm har känt att de lyckas i sitt upp och nedsnackande, in med lite fler fakemätningar så kan vi hålla momentum uppe.

1. Det är extremt stor osäkerhet i sådana mätningar. ca. 75% av de så kallade svarspersonerna besvarar inte frågan, slänger på luren eller är annars oanträffbara eller gör sig oanträffbara. Underlaget som svarar är alltså 25% och enligt all vetenskap på området vanligen de 25% mest politiskt korrekta bland folk som har tid för att svara och intresse av vad som skrivs i massmedia. I praktiken innebär det en övervikt av offentligt anställda, pensionärer, systemberoende och arbetslösa. Osäkerheten i sådana mätningar är utan korrektioner runt 10% för större partier. Givetvis kan sådana osäkerheter användas för att skapa propaganda av typen "du tycker vad jag vill". "alla gillar glass" och "ingen gillar Hitler". Problemet med sådan propaganda är att den kollapsar och får omvänd effekt när budskapet inte längre är trovärdigt.
1.1. Sedan är det ju uppenbart att MSM vill straffa M lite för sitt utspel. Man behöver inte vara ett geni för att inse att M gärna skulle regera med Sd och C. Batras utspel var alltså en smula försenat och borde ha skett när M gissades till runt 24%. Därutöver pågår förspelet till ett litet uppror i M och MSM har ett stort intresse av att någon annan falang inom M inte ska ta makten över partiet.

2. Det där är lite "grym" journalistik. Givetvis visste de inblandade hur det egentligen låg till. Att höja politiker till skyarna och sedan mosa dem är en annan specialitet hos msm. Eller med andra ord att de ville ha ett ledarbyte för att säkra sin framtida makt. Att maktens personer ofta går på saken är vanligen för att maktpersonerna antingen inte är valda, selfmade eller att de är utvalda så att säga. Andra skäl kan vara att de tror att de kan "göra hur de vill" i alla avseenden emedan det ofta är som så att någon högre makt så att säga guidar dem ditt den vill och sedan drar undan plankan.

Det verkar finnas ett betydande "allt åt alla" segment bland svenska röstare om kanske 15% totalt. Dessa ansluter sig automatiskt till de partier som hävdar att det inte existerar målkonflikter mellan grupper och sakfrågor. Nu när M har övergivit sådana tendenser och MP behövt göra det i regeringsställning sällar de sig till de som tydligast profilerar sig med allt åt alla profilen. Just nu är det C.

Skulle jag gissa själv så har (S) för mycket att förlora på ett riktigt dåligt val 2018. Ifall (SD) blir större och lyckas ta sig in i ledningen för några större fackförbund så förlorar (S) hela sin särställning i svensk politik. Valet kommer att avgöras av hur partierna reagerar då de börjar inse att (SD) kommer att bli störst ifall inget radikalt händer.

Att vänta på externa händelser som kan ändra spelplanen är ingen taktik. Allt jag kan tänka mig (typ terrordåd, akutkris i kommunernas ekonomi, lågkonjunktur, krasch på bostadsmarknaden, etc) kommer att gynna (SD). Även ifall det bara är indirekt då en medelklass med mindre marginaler i privatekonomin blir mindre intresserade av att prioritera dyra integrationsprojekt.

Enda som egentligen kan rädda (S) och (M) är att de själva tar initiativ som ruskar upp politiken på något sätt. Här har (S) bäst förutsättningar då de sitter i regering och kan driva igenom förslag. Även om inte riksdagen går med dem kan de skriva nya instruktioner till myndigheter.

Finns rätt mycket som (S) skulle kunna göra som vore populärt bland folkmajoriteten utan att behöva ha riksdagen med sig. Skulle sådana åtgärder skapa kris i samhället, och folkmajoriteten stödjer det (S) försöker göra, skulle det mycket väl kunna bli så att (S) återigen får uppåt 45%.

Jag vill gärna se en motsvarande uppåtrekyl från flera OI innan jag säger något säkert, men det kan vara så att man nått botten och sedan segar sig upp betydligt till valet, och då har man förstås bedömt opinionsutvecklingen korrekt.

Jo, det är nog en rimlig uppskattning. Ett inte obetydligt mått av skönandar, utopister, drömmare och romantiker tycks finnas i de flesta folk, och vi har nog inte så få sådana i vårt land. M:s historiska problem var bl a att man upplevdes som för realistisk, tills dess Reinfeldt steg upp på scenen. Nu när man är på väg tillbaka så tappar man förstås en mängd av de verklighetsfrånvända. Men förmodligen räknar man med att kunna vinna tillbaka andra väljare istället. Kanske går det.

Opinionssiffrorna torde oroa S rätt ordentligt. Inget parti har sedan demokratins genombrott kunnat hota S, inte ens M i valet 2010. Skulle SD bli större än S 2018 så vore det en fullständig katastrof, även om inte SD är med och bildar regering. Hotet inom fackföreningsrörelsen är också stort, och är skälet till att man utesluter SD-are om man kommer på dem. Den dagen alla SD-sympatisörer reer sig upp samtidigt på årsmötena i Metall, Transport och Byggnads, då kan det splittra hela rörelsen. Skulle de ta över hela LO, trots ett motstånd från Kommunal som är störst, så skulle de kunna välja Kent Ekeroth till LO-bas om de vill.

Det är bl a utifrån detta man bör förstå med vilken oro som man ser på OU, och ett av skälen till att Aftonblotet har Inizio för att pejla läget oh medvetandegöra alla LO-funktionärer om faran.

Säkert en riktig slutsats. Inget riksdagsparti kan idag glädja sig åt ett stabilt och därtill helst stadigt växande opinionsstöd. Alla partierna blir tvungna att fiska marginalväljare och tillfälliga opinioner.
Den instabila situationen är dessutom så riggad, att om ett parti - t ex SD - ska nå nya höga och stigande opinionssiffror i stil med dem från 2015, måste partiet i jakten på nya väljargrupper, kompromissa ytterligare i sådana frågor, som SD:s kärnväljare absolut inte vill se några ytterligare kompromisser i. Avvägningen mellan hänsyn till medlemmars och kärnväljares önskemål och väljarjaktens kompromisser har länge varit en svår fråga för partiledningen i allmänhet och Jimmie Åkesson i synnerhet. Om dessutom ett eller flera nybildade, nationalistiska partier dyker upp i valrörelsen och konkurrerar med SD, skärps den svåra avvägningsfrågan ytterligare för Åkesson och partiledningen. Många glada debattörer tycks inte inse detta.
Problemet finns i varierad grad hos samtliga, etablerade partier,

Du har också märkt det. C får mycket stöd av media idag. Det har nog lett till någon procent extra.

Men allt som är ihåligt och saknar substans kommer pysa ut vid nästa val och regeringsbildande. C har ju egentligen inte presterat något nytt som skulle berättiga högre siffror.

C har dessutom just nu satt sig i en knivig sits genom sin kollisionspolitik med M.

Finns stor risk för megasvek från C efter valet.