Citat:
Ursprungligen postat av
Jegoooooo
Fast då är daddy issues en bra psykologisk term för det är knappast vanliga kvinnor som har issuena. Man kan dock uttrycka sig lite annorlunda så det inte blir så svart/vitt som det kan låta. Sedan är det lekmanspsykologi förvisso men tror inte man ska avfärda det helt och hållet. Stereotyper är någorlunda sanna även om det sticker till pk-människor.
Angående det fetade: vad har då mammorna gjort för fel? Alltid är det en kvinna bakom varje katastrof när det gäller familjer om vi ska leka den leken
Det är ju en beteckning för ett dysfunktionellt - icke vuxet förhållningssätt till män, så ja. Man måste bearbeta sin barndom för att vara mogen ett ömsesidigt respektfullt förhållande.
Läser man här på flashback så verkar ingen kvinna vara vuxen utan förväntar sig att mannen skall ta över faderns roll. Visst finns det något i stereotyper, annars skulle vi inte förstå dem, jag menar bara att alla kvinnor har inte samma problem, liksom inte alla män har samma problem.
Det finns också några som har överlevt sin barndom och blivit sunda människor, men jag har ärligt inte sett särskilt många av dem.
Angående bold så har mamman varit för kontrollerande och har inte kunnat hantera sonens frigörelse. Det vi fruktar mest är att bli avvisade, och söner måste avvisa sina mödrar rätt brutalt för att bli fria. Det frestar på ett modershjärta. Den kvinna som inte står ut med detta kommer att trycka på knappar av skuld och skam för att hindra sonen att frigöra sig.
Ett kvinnohat blir då en sk förskjutning (psykologisk försvarsmekanism, och ja det gäller ju så klart manshat också)
Det finns ju en massa sätt för en kvinna att hindra sonen att bli man. Tyvärr så låter många kvinnor sina söner kompensera för det som inte deras fäder ger deras mödrar i form av uppskattning och kärlek. Det blir en alltför nära relation och sönerna känner skuld och skam för att överge sin mamma.
Det finns ju vissa som bor kvar hemma hela livet därför.
Se hur det gick för Norman Bates...
Många män som bär på ett raseri mot kvinnor gör det för att de inte har fått vara arg på sin mor. Att det var värre förr är ju för att det var så auktoritärt. Barn blev ju slagna och misshandlade av föräldrarna, kuvade, så klart de inte vågar frigöra sig.
Misshandel och kränkningar byggs upp som ett inre raseri.
Kan individen inte sätta ord på det, och bearbeta var det kommer ifrån, så är risken stor att det drabbar fel person. Kvinnomisshandel är ett klockrent exempel på det.
De män som mördar kvinnar har haft ett komplicerat förhållande till sin mor.
De som haft ett komplicerat förhållande till sin far, gör andra grejer. Blir terrorister tex.
Eller Hitler
Givetvis går det här att överföra på rabiata manshatande feminister.
Vreden kommer någonstans ifrån.
Alltid.
Det uttryck den tar säger något om människans berättelse. Vi är resultatet av våra relationer.