Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

"...med enda skillnaden att allmänheten inte får bära vapen på allmän mark..."

Själv bär jag vapen på allmän plats (eller allmän mark som du väljer att kalla det) flera gånger i veckan. Helt lagligt dessutom.

"14 § Utöver vad som anges i 6 – 12 §§ ska ett skjutvapen, som medförs på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, när det inte används för ett legitimt ändamål (t.ex. jakt), hållas under uppsikt och förvaras i en väska, ett särskilt vapenfodral eller någon
liknande förvaringspersedel."

Bättre att tiga och framstå som en idiot än att öppna munnen och undanröja allt tvivel. Det är fullständigt lagligt att bära vapen på allmän plats, förutsatt att man har licens, att vapnet förvaras dolt i lämpligt fodral (exempelvis axelhölster dolt under kavaj), samt är oladdat. Uppfyller du de kriterierna är det lagligt att bära vapen på allmän plats, även om du samtidigt bär på några påfyllda magasin, så länge som de inte sitter i vapnet. Så ser lagstiftningen ut, gilla eller ogilla.

K-G upplevde sig inte ha något annat alternativ än att oskadliggöra bröderna innan en av dem hunnit ta sig igenom den sönderslagna rutan. - En av bröderna hade en tjock strumpa på sin högra hand; en fingervante på sin vänstra: lämpliga att plocka ut kantbitarna i rutan med - vilket kan antas ha varit nästa steg på dagordningen.

K-G kunde svårligen besinna sig: Han hade under ett års tid känt sig hotad av bröderna; han visste att de nu satt sig i sinnet att utkräva hämnd - och att han skulle få plikta med sitt liv, alt. misshandlas intill oigenkännlighet, för att han vid flera tillfällen "irriterat" dessa bröder. Hans förhatliga hund skulle sparkas ihjäl. Han visste också att de var unga, snabbfotade, sjukligt aggressiva, drogpåverkade... och att de inte skulle sky några som helst medel för att med hjälp av sina livsfarliga verktyg: en stor kniv och ett långt järnrör med vass kant i ena änden, genomdriva sin hämnd.

HR skriver:Mot bakgrund av vad som tidigare förevarit finns skäl att K-G uppfattade "situationen" (vilket ska läsas som "det pågående intrånget" åtföljt av dödshot) som just akut, och detta även på objektiva grunder: Det hade varit ett ögonblicksverk för en av bröderna att plocka bort kantbitarna i rutan, för att därefter ta ett litet steg upp på den andre brodern och på så vis forcera öppningen, alt. för egen maskin ha tagit sig över kanten. Under samtalet med systern krossades rutan, skosulemärken runt handtaget på dörren talar för att man redan hunnit "övningssparka". K-G hade från och med nu endast ett fåtal sekunder på sig att agera om livet och förståndet var honom kärt.

Detta till stora delar mycket speciella fall bör definitivt upp i HD. Det är möjligt att de välnärda ledamöterna i HR inte skulle kunna ta sig igenom ett hål: 48x72 cm (1 m upp), men för de smala bröderna hade det inte varit några som helst problem - och detta visste K-G liksom han visste att när bröderna väl trängt in skulle det vara för sent för honom att göra något: om inte annat skulle hans rusande hjärta lätt kunna få honom att tappa koncepterna och därmed greppet om situationen. Han laddade därför sin bössa med två skott, smög fram till dörren och försökte skjuta bort sina plågoandar. Han siktade mot överkroppen men det var omöjligt för honom att från sin position kunna avgöra exakt hur skotten skulle ta. Han agerade i ett mycket exalterat tillstånd utan reellt utrymme för eftertänksamhet; hans tankeverksamhet var blockerad av skräck och panik. - Nej, man kan säga att han inte vaknade till sans förrän efter de två skotten; inte förrän då började det gå upp för honom att han kanske gått för långt, och han hade sedan synnerligen svårt att kunna berätta för såväl sin syster som för polisen att han skjutit bröderna.

1. Sett till urklippen som publicerats så torde rätterna ha uppfattat tillställningen som en sådan brottslighet där inget annat än fängelse kan förekomma som påföljd. Däremot anser inte rätterna att de presenterats med sådana fakta och omständigheter som skulle medge sådant nödvärn vid ett överhängande angrepp. Lagstiftaren har alltså inte avgränsat nödvärnsrätten till att bara avse uppfattade påbörjade angrepp (vilket debatten verkar handla om). Den främsta anledningen till att debatten föreligger är förstås att domstolsväsendet försöker visa hänsyn mot lågintelligenta hemfridsägare - ifall de offentligt tolkade lagstiftningen på samma sett som lagstiftaren avsett så skulle säkerligen pucko z, y, x, ...., infinitum helt enkelt skjuta av den kriminella stocken på någon vecka och domarna skulle behöva placera en massa annars hederliga korkskallar bakom lås&bom. Man skulle behöva bygga nya fängelser för att härbärgera alla hederliga människor som feltolkat lagstiftarens lagtexten&intentionerna&domslutet. Sedan finns det förstås en massa politiker som älskar att typ berätta för domarna hur de ska döma och typ tycka att eftersom Löfvén är statsminister får medborgarna inte skydda sig själva eller att eftersom politikern är kommunalråd så ska alla kriminella gå fria eftersom det var ett vallöfte. Uppfylls inte vallöftet så straffas domaren omgående. Eller politikern som agerar domare exempelvis.
1.1. Eller med andra ord, ifall du är i din bostad och en eller flera individer försöker klubba ihjäl dig och polisen är på säg minutersavstånd så finns det inget i lagstiftningen eller praxis som hindrar dig från att knäppa angreppsindividerna, när de så att säga misslyckas med att ta sig in i igenom dörren och istället springer mot ditt fönster för att försöka där - detta trots att de inte så att säga "påbörjat angreppet" på din person. Däremot tillåter inte lagstiftaren att du jagar ned de angripande med din bössa och skjuter nedhållande eld som du lärt dig i armén, för att sedan så att säga knäppa anfallarna. En annan sak som lagstiftaren har väldigt svårt för är angreppspersoner som har skotthål i ryggen.

Vid den bedömningen ska beaktas dels farans art och den tid som stått till förfogande för övervägande, dels den angripnes individuella egenskaper. Ansvarsfrihetsregeln är en s.k. subjektiv ansvarsfrihetsgrund. Detta innebär att domstolen ska bedöma möjligheterna för just den som handlat, med hans eller hennes personliga egenskaper, att besinna sig i just den situation som rådde eller som den handlande uppfattade rådde. Huvudpunkterna blir då närmast graden av den angripnes rädsla och känsla av utsatthet och hans eller hennes tidsmässiga möjligheter att åstadkomma rätt motåtgärder, dvs. sådana som inte är uppenbart oförsvarliga [vilket HR redan konstaterat ej varit fallet.]

Nej, skotthål i ryggen ser inte bra ut , men en söndersparkad hund och en hjärndöd man hade heller inte varit någon vacker syn. – Alla nödvärnssituationer måste bedömas från fall till fall.

Något förenkat uppfattar jag att domstolarna ansett att KG använt mer våld än vad nöden krävt. Till skillnad från TR anser HR att KG:s dödliga hagelskott inte kan anses ha varit uppenbart oförsvarliga. Sedan slår HR-ledamöterna nästan knut på sig själva när de resonerar kring frågan om det livshotande angrepp KG uppfattat sig ha varit utsatt för – och vilket inte ifrågasätts - berättigat honom att som motåtgärd skjuta angriparna. Man konstaterar att sådant våld kan vara tillåtet som nödvärnshandling men att den angripne då måste befinna sig i ett så trängt läge att det livshotande våldet inte klart avviker från vad som behövs för att avvärja angreppet samt att angreppet som sådant måste vara direkt livshotande. HR anser i korthet att dödsskotten inte var nödvändiga; att angreppet kunde ha avvärjts på annat sätt, t.ex. genom ett varningsskott, och att situationen ej kan anses ha varit akut. Vid den bedömningen understryks att dörren var stängd och att man inte kunde förvänta sig att bröderna skulle ta sig in genom det krossade fönstret i dörren - vilket i praktiken hade varit ett ögonblicksverk, och det var också så en livrädd och chockad KG bedömde situationen samtidigt som brödernas hat strålade rätt in i hallen och fick honom att kippa efter andan.

HR glider undan KG:s reella manöverutrymme, hans tidigare erfarenheter av bröderna, hans årslånga vånda mm. Deras resonemang haltar betänkligt. Å ena sidan konstateras att den som i en nödvärnssituation har gjort mer än vad som är medgivet ska, enligt 24 kap. 6 § brottsbalken, ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunnat besinna sig; å andra sidan:Men det är inte bara den angripnes förmåga att besinna sig som här kommer in i bilden; det är också angriparnas individuella egenskaper och förväntade agerande.

Precis! Jag fattar inte hur Kg kunde missa detta! Han hade ju all tid i världen att räkna på det. Kan han i sin iver ha räknat fel på det korrigerade avståndet, månne?

Nej, skotthål i ryggen ser inte bra ut , men en söndersparkad hund och en hjärndöd man hade heller inte varit någon vacker syn. – Alla nödvärnssituationer måste bedömas från fall till fall.

Något förenkat uppfattar jag att domstolarna ansett att KG använt mer våld än vad nöden krävt. Till skillnad från TR anser HR att KG:s dödliga hagelskott inte kan anses ha varit uppenbart oförsvarliga. Sedan slår HR-ledamöterna nästan knut på sig själva när de resonerar kring frågan om det livshotande angrepp KG uppfattat sig ha varit utsatt för – och vilket inte ifrågasätts - berättigat honom att som motåtgärd skjuta angriparna. Man konstaterar att sådant våld kan vara tillåtet som nödvärnshandling men att den angripne då måste befinna sig i ett så trängt läge att det livshotande våldet inte klart avviker från vad som behövs för att avvärja angreppet samt att angreppet som sådant måste vara direkt livshotande. HR anser i korthet att dödsskotten inte var nödvändiga; att angreppet kunde ha avvärjts på annat sätt, t.ex. genom ett varningsskott, och att situationen ej kan anses ha varit akut. Vid den bedömningen understryks att dörren var stängd och att man inte kunde förvänta sig att bröderna skulle ta sig in genom det krossade fönstret i dörren - vilket i praktiken hade varit ett ögonblicksverk, och det var också så en livrädd och chockad KG bedömde situationen samtidigt som brödernas hat strålade rätt in i hallen och fick honom att kippa efter andan.

HR glider undan KG:s reella manöverutrymme, hans tidigare erfarenheter av bröderna, hans årslånga vånda mm. Deras resonemang haltar betänkligt. Å ena sidan konstateras att den som i en nödvärnssituation har gjort mer än vad som är medgivet ska, enligt 24 kap. 6 § brottsbalken, ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunnat besinna sig; å andra sidan:Men det är inte bara den angripnes förmåga att besinna sig som här kommer in i bilden; det är också angriparnas individuella egenskaper och förväntade agerande.

TR och HR hade skilda meningar betr. frågan huruvida hagelskotten varit uppenbart oförsvarliga. HR menar dock att KG haft tid att besinna sig. Men när KJ tittade bakom gardinen såg han att bröderna var utrustade med kniv och järnrör; strax därpå krossades dörrutan och glasskärvor yrde in över hallgolvet: KG hämtade sin bössa och laddade den med två olika stora patroner (det var bråttom; snart skulle de häva sig in), tände ytterbelysningen, avlossade ur svår vinkel två nödvändiga nödvärnsskott.

1. Sett till urklippen som publicerats så torde rätterna ha uppfattat tillställningen som en sådan brottslighet där inget annat än fängelse kan förekomma som påföljd. Däremot anser inte rätterna att de presenterats med sådana fakta och omständigheter som skulle medge sådant nödvärn vid ett överhängande angrepp. Lagstiftaren har alltså inte avgränsat nödvärnsrätten till att bara avse uppfattade påbörjade angrepp (vilket debatten verkar handla om). Den främsta anledningen till att debatten föreligger är förstås att domstolsväsendet försöker visa hänsyn mot lågintelligenta hemfridsägare - ifall de offentligt tolkade lagstiftningen på samma sett som lagstiftaren avsett så skulle säkerligen pucko z, y, x, ...., infinitum helt enkelt skjuta av den kriminella stocken på någon vecka och domarna skulle behöva placera en massa annars hederliga korkskallar bakom lås&bom. Man skulle behöva bygga nya fängelser för att härbärgera alla hederliga människor som feltolkat lagstiftarens lagtexten&intentionerna&domslutet. Sedan finns det förstås en massa politiker som älskar att typ berätta för domarna hur de ska döma och typ tycka att eftersom Löfvén är statsminister får medborgarna inte skydda sig själva eller att eftersom politikern är kommunalråd så ska alla kriminella gå fria eftersom det var ett vallöfte. Uppfylls inte vallöftet så straffas domaren omgående. Eller politikern som agerar domare exempelvis.
1.1. Eller med andra ord, ifall du är i din bostad och en eller flera individer försöker klubba ihjäl dig och polisen är på säg minutersavstånd så finns det inget i lagstiftningen eller praxis som hindrar dig från att knäppa angreppsindividerna, när de så att säga misslyckas med att ta sig in i igenom dörren och istället springer mot ditt fönster för att försöka där - detta trots att de inte så att säga "påbörjat angreppet" på din person. Däremot tillåter inte lagstiftaren att du jagar ned de angripande med din bössa och skjuter nedhållande eld som du lärt dig i armén, för att sedan så att säga knäppa anfallarna. En annan sak som lagstiftaren har väldigt svårt för är angreppspersoner som har skotthål i ryggen.




1. När det gäller överhängande angrepp har lagstiftarna haft väldigt svårt att acceptera subjektiva rekvisit, som enda sak att basera sina domslut på. Svensk nödvärnsrätt skulle med en sådan rättsordning reduceras till någon form av western-movie typ wyatt-earp eller liknande med enda skillnaden att allmänheten inte får bära vapen på allmän mark och att polisbrickor inte delas ut efter visad lämplighet på den lokala saloonen.

2. Det är avsevärt högre krav på sådana resonemang när det handlar om överhängande angrepp.

1. WoW, en polisman som hämtar barnen på dagis efter jobbet. Man upphör aldrig att förvånas på flashback.

2. Nu har du hänvisat till polismyndighetens allmänna råd & föreskrifter, vilka så att säga försöker beskriva allmänna regler för vapenförvaring och transport. Du har också visat att du inte förstår saker som "tillämpliga delar" - vilket förstås inte är skämmigt egentligen. Vill minnas ett länsstyrelseärende för några herrans massa decennier sedan där man skulle tolka dubblerade i tillämpliga delar med 3 olika överlappande regeringsbeslut och 2 ändrade lagstiftningar - det var verkligen inte enkelt. MEN vidare så har du helt missuppfattat saker som ändamål och syfte - så vad du egentligen berättar för alla är att du är en idiot och ibland har ett slutstycke på allmän plats.
2.1. Ett jaktvapen för medföras på allmän plats i sitt syfte - till och från jakt, skjutbanan etc. osv. för att polisen inte ska ta vapnet i beslag under transporten kräver de att följer deras föreskrifter och allmänna råd.
2.2. Ett skjuttävlingsvapen har samma begränsningar.

3. Ifall du nu har ett lagligt vapen, vilket man kan tvivla på så bör du nog sluta med din förvaring&transport eftersom du synbarligen bryter mot 9 kap. 2 § i vapenlagen.

4. Eftersom vi alla förstår att du inte är polisman så får du hålla en mer seriös debatt tack.

Subjektiva rekvisit är en nödvändig och integrerad del i en domstols bedömning av om brottslig handling begåtts. Uppfylls inte de subjektiva rekvisiten föreligger ingen straffbar gärning öht.

Nej, polis är jag inte. Jag kan skjuta.

Vapenlagen:
5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition
6 § Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats. Lag (2000:147).

Att vara på väg till eller från en skjutbana är befogat.

Vapenförordningen:
9 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition
2 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad som ska gälla utöver bestämmelserna i 5 kap. vapenlagen (1996:67) i fråga om transport av skjutvapen och ammunition. Förordning (2014:1149).

Föreskrifterna i FAP gäller alltså.

FAP:
Vapen på allmän plats m.m.
14 § Utöver vad som anges i 6 – 12 §§ ska ett skjutvapen, som medförs på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, när det inte används för ett legitimt ändamål (t.ex. jakt), hållas under uppsikt och förvaras i en väska, ett särskilt vapenfodral eller någon liknande förvaringspersedel.

Detta är inte ett allmänt råd utan en föreskrift.

Jag är aktiv sportskytt och har licens för ett antal enhandsvapen. När barnen var mindre och jag hämtade på skolan lade jag ofta in ett träningspass innan hämtning. Jag kom alltså till skolan direkt från skjutbanan och hade följaktligen vapen med mig in på skolan. Det var lärarna fullt medvetna om. Varför gjorde de inte polisanmälan tro?

Tänk efter ett litet tag. Om jag inte fick medföra vapen på allmän plats, hur skulle jag då transportera mina vapen till och från min skytteklubb? Hur skulle jag kunna åka på tävlingar? Om jag behöver låta min vapensmed meka med ett vapen, hur gör jag då? Jag skjuter i genomsnitt tre ggr/vecka, så jag medför ofta vapen på allmän plats. Vilket är helt lagligt, även om du önskar att det inte vore det.

Nej, skotthål i ryggen ser inte bra ut , men en söndersparkad hund och en hjärndöd man hade heller inte varit någon vacker syn. – Alla nödvärnssituationer måste bedömas från fall till fall.

.