Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Vill lägga till två förtydliganden från lagen:

Från BrB 24 kap., 1§:
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

Nu har ju iofs ingen, inte ens de IMHO trångsynta TR och HR ifrågasatt att KG hade rätt till nödvärn. Frågan är om han använde för mycket nödvärn.
Det är då lagen blir lite mindre solklar och en smula svårare att tolka.

Jag tycker dock att i KGs fall är det uppenbart att han inte ska straffas. Han gjorde, IMO exakt vad han behövde göra för att överleva. Att straffa KG är ett hot mot rättssäkeheten och rättssamhället, IMO.

Vad säger då lagen om nödvärnsexcess? BrB 24 kap. igen:

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.
Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Lag (1994:458).

6 § Om någon i fall där 1--5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).


Ska man tolka lagen så att KG borde ha "besinnat sig" till sin egen död?
Totalt uteslutet, IMO.
KG räddade sitt liv genom vad han gjorde och det måste han ha rätt till. Lagen ger honom den självklara rätten, IMO.

Det enda som kan anföras emot KG är att han inte var hysterisk. Han hade istället, trots att han var livrädd och övertygad om att det bara var sekunder innan bröderna och deras medhjälpare tagit livet av honom, sinnesnärvaro nog att ladda bössan och avvärja hotet innan det var för sent.

Läs 6§ ovan en gång extra.

Visst är det mycket som är tragiskt med de två bröderna. Den tragiken började ju, som vi har sett, långt innan de gick hem till KG för att mörda honom. Vad det nu än var som gjorde att brödernas liv blev så tragiskt så känns det lite speciellt tänkvärt att brödernas mamma starkt uttryckte sin sympati för KG i och med att hon visste att han var hotad av hennes söner.

–

Sen visste han heller inte vilka inbrottsverktyg de hade.

Skulle KG ha vänt sig till Sociastyrelsen och frågat vad gangsters normalt är utrustade med för inbrottsverktyg?

Har jag inte gjort heller. Begreppet "Inte använda mer än vad nöden kräver" är applicerbart både på nödvärn (dvs brottslig gärning som begås för att skydda sig mot brottslig angrepp) och vanlig "nöd" (dvs brottslig gärning som görs för att värja sig mot en vanlig nödsituation, exempelvis brand).

Detta har domstolen varit mycket tydlig med. Mannen skulle väntat, gett sig tillkänna eller skjutit varningsskott. Det var med andra ord viktigt att brottsoffren fick chans att återträda från brottet.
Och med hänsyn till den tidsram som fanns vid händelsen, är det fullt möjligt.

Just nödvärnsexcess är att man får en "blackout" eller att man ser rött till följd av angreppet. För att excess skall vara klart för handen, krävs det verkligen att man tappat besinningen. Om man lungt och metodiskt tar ut ett par angripare, så har man även besinningen att begränsa våldet till vad nöden kräver.
Nödvärnsexcess är mer liksom, att man får ett psykbryt och går bärsärkargång över angriparen.

Att nödvärnsexcess finns i lagen, är inte menat att man ska kunna överdriva det våld som krävs i ett nödvärn. Utan tanken med nödvärnsexcess, är att täcka det glapp som uppstår till följd av en temporär psyksjukdom som man får till följd av ett angrepp.
Som bekant så finns det ju fängelseförbud om någon begår ett brott till följd av en psyksjukdom. Dessutom får inte en person, som återhämtat sig från psyksjukdomen, från brottstillfället till domprocessen, dömas till rättspsykiatrisk vård.

Men då uppstår en liten teknalitet. En person, som blir angripen av en brottsling, och till följd av detta, får ett psykbryt, har rent mediciniskt, inte en psyksjukdom, trots att själva gärningen är typiskt för en "galen" person. Det innebär att en person som får en tillfällig psyksjukdom till följd av ett brottsligt angrepp, inte rent rättspsykiatriskt kan bedömas vara bortom sina sinnes bruk, och skulle därmed dömas till fängelse.

Av den anledningen finns "nödvärnsexcess" i lagen. Det är helt enkelt för att täcka det glapp som uppstår mellan en styrkt psyksjukdom och en person som är inom sina sinnes bruk.

I K-Gs fall, så var K-G inom sina sinnes bruk. Nödvärnsexcess är därför, som beskrivet i domen, inte aktuellt.

Nej. Utan reglerna är mycket enkla. Det du inte ser, finns inte. Precis som att du inte kan utöva nödvärn baserat på gissning, och du kan inte utföra ett envarsgripande baserat på något du inte sett med dina egna ögon, så kan du heller inte agera baserat på redskap eller vapen du inte sett bara för att en angripare skulle KUNNA ha.
Detta är altså vad som gäller för vanliga civilpersoner.

För poliser finns möjlighet att agera bortom vad man sett, förutsatt att det finns fog/misstanke för detta.

KG borde gått och satt sig i fåtöljen och ringt polisen. Detta eftersom det var en stabil låst dörr som skyddade honom, det fanns ingen anledning att hetsa upp sig här utan bara att vänta på att polisen kommer och gör sitt jobb.
Precis så som det alltid går till i ett välfungerande samhälle.

(obs en smula ironi)

Nej, precis, och detta är ju mycket viktigt att komma ihåg. Här var det också fråga om kriminellt belastade personer, vana att på olika sätt kunna forcera dörrar.

Det hade varit ett vågspel eftersom han då avslöjat sin position i hallen/huset. Den äldre brodern hade nyligen försökt köpa en pistol av en polack som drev ett soc-hotell brodern tillfälligt bott på (innan han portförbjudits). Detta hotell hade han f.ö. också satt skräck i och bl.a. knivskurit en person i halsen.

K-G kunde inte veta vilka vapen bröderna förfogade över. Det han säkert visste var att han nu skulle misshandlas å det grövsta, att hans hund skulle sparkas ihjäl och att bröderna inte tänkt lämna efter sig ett talfört vittne.

Är det rimligt att KG skulle ha skjutit ett skrämskott för att om möjligt jaga bröderna på flykten?
Nej, det är inte rimligt eftersom han svårligen kunde veta vad de oberäkneliga och lynniga bröderna då skulle företa sig. – Eldning var ett av deras fritidsintressen; elda hus var en aktivitet de särskilt vurmade för; ju fler brädor, desto större bränder – och när han sedan tvingades ut ur huset skulle de redan ha lagt sig i bakhåll. Hade polisen hunnit till platsen visste han också vad som väntade: Bröderna skulle blåneka och snart återkomma – exakt när kunde han aldrig vara säker på; han skulle få fortsätta att leva under ständig press och tvingas vakta sina steg, sin hund och sin bil; hela hans tillvaro skulle bli ett rent helvete, för att inte tala om hur hans sviktande hjärta skulle svara på påfrestningarna. – Och brandkåren kanske inte heller lyckades rädda huset och han skulle då tvingas till ett liv i kappsäck och kanske rentav bli misstänkt för försäkringsbedrägeri.

Är det rimligt att han kunde ha nöjt sig med att skjuta en av bröderna?
Ja, men i den akuta situationen kunde han svårligen besinna sig; han var panikslagen och agerade som en linkande robot med ett inprogrammerat, årslångt facit i hand: De hämndlystna bröderna skulle inte sky några medel; de var härtill illistiga, reptilsnabba och mycket blodtörstiga. En ytterligare aspekt är att om en av bröderna - temporärt eller för alltid - oskadliggjorts, återstod en; nu än mer blodtörstig och hämndgirig.

Är det rimligt att han skulle ha väntat med att skjuta tills bröderna väl var inne i huset?
Nej, det skulle ha varit förenat med en så pass stor risk att han hellre kunnat ge sin hund en spruta och själv begå ett smärtfritt självmord.

Det han kunnat göra var att ljuga ihop en lite mer domstolsvänlig historia: Han kunde t.ex. ha sagt att han före glaskrossningen varnat bröderna och sagt att han haft ett vapen riktat mot dörren. Men då bröderna bara hånskrattat, fortsatt sparka på dörren och upplyst om att hans minuter var räknade, för att därefter göra en raid mot glasrutan igen och då petat undan gardinen med en stor kniv, hade han fått panik.

Hur bedömer man då en människa som under ett helt år haft ett par plågoandar efter sig som satt sig i sinnet att utkräva hämnd; som man hela tiden tvingas se om de ligger i bakhåll; om de kan genskjuta dig; om de försöker tränga ned din bil i diket..? - Det torde handla om att en sådan människa ackumulerar oro och ångest, för att till sist uppnå en gräns där paniken hela tiden ligger på lur.

Att K-G hämtar två patroner och laddar sin bössa behöver inte vara liktydigt med att han nu tänker: "Nu är ligisterna äntligen här; nu har jag chansen att skjuta skallen av dem." - Kalkylen han gör kan vara medveten men däri ingår även att kalkylera med de alternativ han upplever sig ha. - Det är en "rädslans kalkyl" han tvingas till, och han känner instinktivt (men även på basis av tidigare erfarenheter av bröderna) att hans enda chans är att oskadliggöra inkräktarna, innan de hinner påbörja en misshandel han tror sig inte kunna överleva.

Hmmm...

Nödvärnsexcess
Jag börjar ana varför jag tycker att du sebnie har argumenterat på ett, för mig, totalt obegripligt sätt i den här tråden.
Vi har väldigt olika uppfattning om vad nödvärnexcess är.

På lite enklare svenska skulle man kunna säga att nödvärnsexcess handlar om användning av mer våld än nöden kräver.

"Det finns ett begrepp benämnt nödvärnsexcess, som berör just situationer då en person faktiskt hade rätt att ta till nödvärn, men emellertid använde mer våld än vad som i normalfallet är acceptabelt."

Läs mer här:
https://www.minilex.se/a/nödvärnsexcess-och-putativt-nödvärn

Om du läser igenom det jag länkar till ovan, så kanske det visar sig att vi sedan är helt överens om att KG ska frias.

Begreppet nödvärnsexcess finns inte i lagtexten.
BrB 24 kap., §§ 4 & 6 behandlar detta, men med andra ord. De kan IMO inte tolkas på annat sätt än att KG ska ha upprättelse och frias.

Om HD inte förstår detta då kommer jag att överväga att gå i landsflykt!

–

Då du brukar våld enligt nöd så gäller i stort sätt samma våldsnivå som vid laga befogenhet, våldet skall vara försvarligt (ej oförsvarligt). Vid våldsanvändande enligt nödvärn eller nödvärnshjälpare så gäller "ej uppenbart oförsvarligt."


Där vill jag mena att vi har olika åsikter. Domstolen har hastat fram ett resonemang som inte förtydligar "gränsen" för våldsbrukandet.
Domstolen har helt bortsett från den tredje personen i källaren, trots att domstolen funnit det för troligt att personen fanns där (eller var på väg in), domstolen har helt bortsett från andra fönster som man kan anta hade varit lättare att forcera, etc.
Domstolen har helt åsidosatt ett flertal möjligheter och satt hela fokuset på den heliga dörren. Som jag ser det så håller det inte.

Du är helt ute och cyklar, något som jag har börjat att vänja mig med!
En person som var helt "inom sina sinnes bruk" kan mycket väl "svårligen kunna besinna sig".
Att en person kan springa efter bössan, ladda den och inta typ jaktskottsställning betyder ju inte per automatik att personen var kolugn och beräknande.
En person som har vapen, som är van att hantera vapen, kan ju göra detta som en ren panikåtgärd p.g.a. mycket stor rädsla.
Det är ju så jädrans fånigt att jag får andnöd då jag tänker på det!

Cykelturen fortsätter ser jag.....

Nödvärn handlar inte om faktiska omständigheter utan om subjektiva känslor som jag skall ha fog för att känna.
Om jag tror att du viftar med en kniv och slår dig medvetslös och det sedan visar sig att du hade en stålkam i handen, så handlar det om jag hade fog för att tro att du hade en kniv i handen?

1. Sett till urklippen som publicerats så torde rätterna ha uppfattat tillställningen som en sådan brottslighet där inget annat än fängelse kan förekomma som påföljd. Däremot anser inte rätterna att de presenterats med sådana fakta och omständigheter som skulle medge sådant nödvärn vid ett överhängande angrepp. Lagstiftaren har alltså inte avgränsat nödvärnsrätten till att bara avse uppfattade påbörjade angrepp (vilket debatten verkar handla om). Den främsta anledningen till att debatten föreligger är förstås att domstolsväsendet försöker visa hänsyn mot lågintelligenta hemfridsägare - ifall de offentligt tolkade lagstiftningen på samma sett som lagstiftaren avsett så skulle säkerligen pucko z, y, x, ...., infinitum helt enkelt skjuta av den kriminella stocken på någon vecka och domarna skulle behöva placera en massa annars hederliga korkskallar bakom lås&bom. Man skulle behöva bygga nya fängelser för att härbärgera alla hederliga människor som feltolkat lagstiftarens lagtexten&intentionerna&domslutet. Sedan finns det förstås en massa politiker som älskar att typ berätta för domarna hur de ska döma och typ tycka att eftersom Löfvén är statsminister får medborgarna inte skydda sig själva eller att eftersom politikern är kommunalråd så ska alla kriminella gå fria eftersom det var ett vallöfte. Uppfylls inte vallöftet så straffas domaren omgående. Eller politikern som agerar domare exempelvis.
1.1. Eller med andra ord, ifall du är i din bostad och en eller flera individer försöker klubba ihjäl dig och polisen är på säg minutersavstånd så finns det inget i lagstiftningen eller praxis som hindrar dig från att knäppa angreppsindividerna, när de så att säga misslyckas med att ta sig in i igenom dörren och istället springer mot ditt fönster för att försöka där - detta trots att de inte så att säga "påbörjat angreppet" på din person. Däremot tillåter inte lagstiftaren att du jagar ned de angripande med din bössa och skjuter nedhållande eld som du lärt dig i armén, för att sedan så att säga knäppa anfallarna. En annan sak som lagstiftaren har väldigt svårt för är angreppspersoner som har skotthål i ryggen.



1. När det gäller överhängande angrepp har lagstiftarna haft väldigt svårt att acceptera subjektiva rekvisit, som enda sak att basera sina domslut på. Svensk nödvärnsrätt skulle med en sådan rättsordning reduceras till någon form av western-movie typ wyatt-earp eller liknande med enda skillnaden att allmänheten inte får bära vapen på allmän mark och att polisbrickor inte delas ut efter visad lämplighet på den lokala saloonen.

2. Det är avsevärt högre krav på sådana resonemang när det handlar om överhängande angrepp.

Precis! Jag fattar inte hur Kg kunde missa detta! Han hade ju all tid i världen att räkna på det. Kan han i sin iver ha räknat fel på det korrigerade avståndet, månne?