Citat:
Ursprungligen postat av
Newkie
Vi kan vara en freak accident. Vi kan vara den första civilisationen som uppstått. Ingen vet hur ofta liv uppstår. Vi kan inte ens säkert säga hur det uppstår.
Vi kan inte ens säga vad det är för något. Det vi kallar liv består endast av död materia.
Citat:
Vi kan inte ens räkna ut sannolikheten för något av alternativen när det gäller liv i universum. Även om vi detekterar alla planeter i universum så har vi ingen aning om hur vanligt det är att liv uppstår eller vad förutsättningarna är. Vi kan inte hävda att det sannolikt finns liv någon annanstans bara för att det finns många stjärnor.
Kan vi ens säga att liv skiljer sig från något annat?
Det enda vi har att utgå ifrån är vårt medvetande, räcker det för att säga att något har uppstått överhuvudtaget?
Citat:
Vi har ingen aning ens om hur liv ser ut utanför vår egen värld. En sten med ögon och näsa? Vi vet inte ens om liv måste vara planetbundet, kan liv vara digitalt? I så fall kan det existera i vågform på resa mellan en sändare och en mottagare, eller som källkod inristad på en sten. Kan liv vara i energiform?
Det här är väldigt intressant, och något jag har funderat mycket på.
Skalar man av skiten så händer inget på jorden som inte händer någon annanstans. Man skulle kunna sträcka sig så långt som att säga att liv verkar effektivisera processen där entropi ökar, eftersom det till synes sker stora energiomvandlingar i energiflöden som ingår i biosfären. Fast i relation till vad? Det lär ju också ha lagrats stora energimängder i tex vatten innan något liv drog nytta av den. Kanske energiflöden tvingade fram en materiell struktur som effektivt kunde avyttra energin.
Biologiskt liv som utvecklades till en form som med en inbillad vilja att springa runt och tömma oljereserver för att kunna åka runt i bilar till ingen nytta, och värma sina hus med lagrad energi i form av trä, i vedpannor som maxar entropiökningen med system där vatten flödar i element och effektivt ökar ytan som avger värme, kanske var den enda möjliga lösningen för att upprätthålla ordningen i universum.
Om man raderar våra inbillningar kring varför vi människor gör det vi gör, och analyserar resultatet av våra "liv", så är det inget som pågår här som inte sker någon annanstans. Entropi ökar, på det mest effektiva sätt som är möjligt.
Och om man funderar på det faktum att allting ovanför jordytan upprätthålls av solenergi och skulle dö relativt omgående om solen slocknade, så bör det betyda att inget sker på jordytan som inte är bestämt av solstrålningen. Den är begränsningen för vad som kan ske här, och den är fundamentet. Inget på jordytan existerar utan att ha en absolut och direkt koppling till solstrålning.
Alltså är vårt medvetande en direkt konsekvens, orsakad av, solstrålning. Om vårt medvetande är orsakat av solenergi, det vill säga solen, är då solen medveten?
Hur jag än vänder och vrider på det, så kommer jag bara fram till att svaret är: ja!
Någon får gärna opponera sig här, för jag är inte helt bekväm med tanken. Men visst är det så, att människan kan inte bestå av något som inte solen levererar till jorden? (Visst, vi innehåller beståndsdelar som hör till planeten, men allt som kallas liv existerar enbart som en konsekvens av solenergi, den definierar liv)
En sak har jag dock identifierat som särskiljer vår planet, och som skiljer oss från allt annat vi ser i våra kikare riktade utåt. Jorden har något som andra planeter inte har. Ljus på den sida som inte är belyst. Kolla på ett satellitfoto på jordens nattsida, mängder med ljus som strålar från en sida som omöjligt skulle lysa utan människor som orsakar det. Det är så jävla snyggt, jorden ser ut som att den är en stjärna med ett skal som håller på att spricka. Och det är typ simpla gatlampor som gör det.
Blir inte klok på skiten