Ny automatkarbin sökes: Ak 6 (ramavtal med Sako om 5,56 och 7,62 mm AK samt lite annat. Mars -23 /Mod)

Nja, förmodligen inte eftersom den oaktat alla andra oförlåtliga brister snabbt skulle upptäckts vara alldeles för klen om den faktiskt kommit så långt att den testats i strid. Hade man faktiskt fått paketet i sig att fungera praktiskt hade man ändå tvingats förstora upp det senare för att få ut tillräcklig verkan.

Antingen satsar man på "brute force" alternativt kan man stoppa in en wolframkärna eller ersätta kulan med en flechett i samma material.

Wolfram skulle inte bli billigt att skjuta..

Det finns modernare saker än den, men det spelar ingen roll.

men skyddar de mot pansarbrytande 7.62?
Mitt svar som du svarar på är inte tänkt som en i laga mot 5.56 så mycket som för 7.62 och avsedd att illustrera att det inte är lika tydligt att 7.62 är för kraftig, stor och tung som det är att äldre och grövre kalibrar nog är det avseende personligt vapen.

Det kan finnas många skäl till att använda 7.62 för personligt Vapen istället för 5.56, exempelvis logistik då det innebär att man inte behöver särskild ammo till skarpskytt och ksp. För förband med brist på/osäker tillgång till understödsvapen kan den större slagkraften i varje kula (särskilt i kombination med pansarbrytande ammunition) ha stor betydelse för förmågan att ö h t verka mot en lätt skyddad fiende.
Om man tillämpar marksmanship snarare än bly i luften så kommer den högre träffprocenten också att göra det personliga vapnet mer relevant i alla situationer och det kan också innebära att den kraftigare kalibern blir mer relevant.
Saken är inte slutgiltigt avgjord, men givet sunda vapenlagar så hade jag gärna både en AK4 och en AK5 i vapenskåpet.

Ofta ja.


Som sagt, i 9 fall av 10 (minst) är 7,62 onödigt kraftig för personligt vapen och det enda som märks av är dess nackdelar, ffa vikten.


Att ha två olika patrontyper för det vanliga infanteriet på kompani/bataljonsnivå är sällan eller aldrig ett logistiskt problem värt att nämna. Det är först när det på kompaninivå och under det börjar förekomma flera olika kalibrar strul uppstår, som när ett Bataljonsunderhåll plötsligt måste ha och fördela ut 9x19, 6,5x55, 7,62x51 och 8x63 i mängd, och alla till varsin lite oklara plats. Om alla enheter använder både 5,56 och 7,62 är det däremot enkelt.

7,62 pansarbrytande är bra, men kommer endast till sin egentliga rätt i KSP, och fiendemål som behöver pansaram är ändå lämpligare att förgöra med GRG, 40 mm Grt eller dylikt.


Det gör folk väldigt sällan i praktiken eftersom mycket av elden är nedhållande, inte sällan mot en fiende man inte ens ser. Behovet att kunna bära med sig mycket ammunition är prio.


Jag skulle säga att den är avgjord, speciellt för svenska förhållanden i Sverige. Är dock enig ang vapenlagar och vad som gärna fick stå i skåpet.

vore saken slutgiltigt avgjord skulle inte HV ha kvar AK4.

Att 5,56 är ursprungsbeväpningen är inte fel då de flesta skjutningarna är inom det avståndet.

Anser ändå att vi har för få vapen där 7,62 kan behövas. Därför bör ytterligare någon på grupp plutonsnivå ha 7,62 vapen med längre och kraftigare verkan som ett komplement. Den har även bättre verkan i fasta föremål och i stadsmiljö etc. Ca 500 nya skarpskyttar (DMG) är inte tillräckligt men en bra början. Ksp och grg är inte och kan inte verka överallt. Vi behövde det i Afghanistan. Vi kan behöva det för vår nya styrka i Fn, Eu regi. Vi behöver det i Skåne och i Norra Sverige där det finns både berg och fjäll. Norge har båda kalibrarna i HK416 och HK417 och vi har delvis samma miljö.

Soldater är inte heller billiga...

Jag har läst att man får med sig 3 ggr så många skott om man kör 5.56 och en modern AK. Jag provräknade också, och kom fram till att det nog stämde. I jämförelse med AK4 då, alltså.

Men då var det enbart vikten som jag gick på.

Nu är frågan bara om antalet medsläpade skott är relevant för soldatens stridsvärde. Denna diskussion började i Vietnams djungler, men den verkar tyvärr verkar argumenten vara kvar där fortfarande.
När det gäller jägare och andra som är avskurna ifrån försörjningslinjerna så är detta naturligtvis av intresse.
Frågan är bara om detta är relevant för pansarskytte och annat mekaniserat infanteri, här finns det understödsfordon på gångavstånd som lagrar avsevärda volymer ammunition.

Att Hv fortfarande brukar Ak4 är främst en ekonomisk fråga. Och inget fel i det så - har man "gratis" Ak4or tycker jag man ska använda dom istället för att skrota och köpa in Ak5/Ak6 bara hux flux.


Har länge förespråkat att det borde finnas en skarpskytt med 7,62 per 10 man i det vanliga stridande infanteriet. Det skulle öka gruppens förmåga. Det jag ställer mig emot är att ersätta alla vapen i 5,56 mot 7,62.


I tex stridsvagnspilar eller liknande är den sällsynta metallen wolfram berättigad - men där kommer inte bara effektiviteten till sin rätta på ett annat sätt utan framförallt handlar det om att man inte skjuter nedhållande eld med pil från Strv i mängd utan räknar med att varje skott (nåja) ska träffa - något man bevisat inte kan (eller ens strävar efter att) göra med finkalibrig ammunition annat än i undantagsfall.

Att wolfram dessutom är en mycket tung metall skulle göra ammunitionen tyngre för skyttesoldaten. På en höft skulle en patron med wolframkärna i kulan förmodligen väga runt 30-40% mer än en med bly eller stålkärna.


Saken är den att det gäller fortfarande. Även om man idag är motoriserade och med fordon ofta kan bära med sig mer ammunition i sin direkta närhet med hjälp av dessa så blir man med tung ammo begränsad i hur länge man kan strida utan sagda fordons direkta närhet.

Och det går fortfarande åt finkalibrig ammunition av bara fan när det skjuts.