Skulle vi få gälar om vi badade mer?

Evolutionen säger att liv började i vattnet. Efter att vi börjat besöka torra land regelbundet utvecklade vi lungor. Betyder det att vi skulle utveckla gälar om vi började dyka ner i vattnet oftare?

Evolutionen skulle göra oss till ett russin inget mer.

Om du badar 30min varje kväll tror jag du skulle fått gälar

En gäl, kanske.

Tror mer på simhud mellan tår och fingrar

Kanske på lång sikt om det finns något överlevnadsvärde i det.

Men troligtvis inte. Vi skulle bli bättre och bättre på att vara i vatten, men förmodligen skulle vi behålla lungorna. Valarna har ju inte fått gälar än.

Ha ha nej du skulle INTE få gälar om du så bodde i vattnet.

Inte dina avkommor heller.

Nej, evolutionen med de berörda delarna har gått för långt för att den skulle reversera till typiska gälar igen. Se på de däggdjur som till största del lever i havet (t.ex. sälar) eller helt (delfiner och valar). Dessa har inte utvecklat gälar, utan måste komma upp till ytan för att andas. Samma gäller för både havsreptiler vi har idag som kommer emellanåt upp på land (t.ex. saltvattenkrokodiler) och gällde även för de stora, helt havslevande, reptiler som idag är utdöda. Och då talar vi alltså inte om att "bada mer" som skulle göra noll inverkan, utan att huvudsakligen leva och fånga ens föda i havet, så att det kan uppstå tillräckligt stora överlevnadsfördelar med ny anatomi och fysiologi.

Det första som skulle ändras om vi började i stort sett helt leva i och av havet är förmodligen hud mellan digitalerna (fingrar och tår). Jag har för mig att ett öfolk på en ö vars namn jag har glömt, samt som dyker dagligen och har antagligen gjort det i tusentals år, har fått en genetisk mutation som gör att de kan se lite skarpare än vi andra under vatten.

Om du tänker på att huden på våra tår och fingrar blir skrynkla efter ett tag i vattnet, så är det faktiskt en ärftlig egenskap som man kan misstänka har uppstått hos våra förfäder genom att de tillräckligt ofta gick ned i vattnet för att göra saker (t.ex. plocka musslor och annan föda, vem vet?). Åtminstone är den teori jag har hört oftast att det skulle ha fördelen att vi får bättre grepp om saker.

Sea Gypsies

Både ja och nej, låt säga om en 5000 generationer kanske ? Men gälar kan tyvärr inte utvinna så mycket syre som människan behöver. Människan har en grundomsättning som har ett rätt stort syrebehov, (ämnesomsättning vid vila, på cirka 2000 kalorier/dygn). Gälarna behöver alltså isåfall vara stora. Syreinnehållet i sjö-/havs-vattnet är inte så stort, räknat i koncentration.

Dessutom så är alltså kaloribehovet hos människan ganska stort, det tror jag innebär en omöjlig kaloriekonomi att hon inte kan fånga tillräckligt med byten för att upprätthålla grundomsättningen.
Tex alger plankton och liknande har för lågt kaloriinnehåll. I och för sig om vi kunde öka kroppsvikten till typ 500 kg och bli idisslare kan vi nog mumsa på alger också.

Eller om vi genmanipulerar en kossa att få gälar och en tätare vattenavvisande hud så torde hon kunna leva på tex alger, sjögräs mm.

Kaloribehovet är ett bekymmer och människan torde inte kunna leva något länge i vatten om hon inte skaffar sig ett skyddande späcklager, pga värmeförlusten ut i vattnet.


Snarare svamp och rövklåda i rövspringan... Får du dessutom en fot i röven så blir det fotsvamp där också


Men samtidigt så vet man att vårt DNA innehåller i stort sett "alla gener" sedan hedenhös, så man antar ju att dessa gener finns kvar, fast de är avslagna, avkopplade.


Nu vet jag inte när jag sist läste om detta, men asiatiska folkslag har ju en överrepresentation av närsynthet, det har ju påståtts att denna mutation (om man nu kan kalla det för mutation) skulle ha samma grundegenskap som dessa dykande öfolk. Men inte idas leta vidare om detta. Jag tycker själv att det är en alltför komplex frågeställning för att ha ett enkelt svar.


Äh, varje människa som dykt i tropiska vatten vet med sig att det är bra att ha handskar på sig, många koraller och fiskar osv i dessa vattnen bränns ordentligt. Vissa fiskar och koraller kan man röra vid utan risk, men jag antar att alla människor sedan hedenhös använt redskap för att plocka upp musslor mm ifrån havsbottnen. Vissa musselarter är för jävligt vassa, nästan som glas, Tar man i för hårt kan skalet gå sönder och man skär sig lätt som en plätt. Man bör ha badskor, badtofflor (flipflops) på sig i dessa tropiska vatten, man kan skära sig på musselskal även på stranden.

Ja, det var ju en klurig tanke, nä det är så här att huden blir skrynklig av en process som heter osmos, Dvs att vatten i huden vandrar ut i badvattnet eller omvänt beroende på salthalt. Badar man riktigt länge i riktigt salt vatten så mycket riktigt att huden blir riktigt skrynklig efter ett tag.

Huden förlorar lite av sin elasticitet och simmar man så kan man lätt få skavsår, Huden blir inte lika tålig emot slitage. Långdistanssimmare måste antingen kleta in huden med något fett som klibbar fast bra vi huden, tex vaselin eller liknande. Finns säkert bättre produkter idag. Eller att man har torrdräkt elr våtdräkt på sig. Dagens dykardräkter är mycket bra, men förr var de svåra att ta på sig, gummit klibbade fast sig vid håren. Bla brukade dykarna raka huden för att bli av med det mesta håret, de som var lite tuffare gossar brände bort håren med blåslampa. Gör man det snabbt så är det ingen fara. Rakning däremot innebär risk för infektioner.

Hur gör fiskar då för att inte bli skrynkliga då ? Jo, den hud som är exponerad för vattnet är bara en liten glipa under varje fjäll, Titta med tex en lupp eller mikroskop, Fjällen utgör skydd emot vattnet och osmos-effekten, dessutom har nästan alla fiskar ett slags slem på fjällen. Slemmets uppgift är inte bara att motverka osmosen, utan även att förhindra att parasiter får fäste.

Hajar då, nja de har fler och mer tätt liggande små fjäll, hajar har i regel inget slem, och en segare hud.

Valarnas hud då ? Jo, den är annorlunda än vår med ett betydligt högre fettinnehåll, späck,
Fettinnehållet är så högt att osmoseffekten antagligen mycket mindre. Späcket är vattenavvisande.

Nej. Nyare forskning har visat att skrynkliga fingrar vid bad INTE beror på varken osmos eller att vatten tränger in i huden. Fantastiskt nog så tycks processen vara styrd av nervsystemet. Och teorin att det uppkommit som evolutionär fördel är absolut något som diskuteras bland forskare. Många primater har samma egenskap, inte bara människan.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Russinfingrar