Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Eller att kasta tärningar. Också en favorit ....

Svårt att ge direkta bevis för guds, eller en högre makts existens men det finns vad jag vet även vetenskapligt oförklarade fenomen.
Det finns t.ex. inga vetenskapliga belägg för varför en cell delar sig och liv utvecklas från första början. Man vet så klart ATT det händer under "rätt" omständigheter men inte varför. Vetenskapligt sett så borde en cell aldrig dela sig utan bara fortsätta vara en ensam odelad cell.
Det finns heller ingen vetenskap som förklarar varför våra kroppar blir gamla och varför vi dör, man vet bara att kroppen slutar tillverka viktiga ämnen m.m. av okänd anledning.
Så liv skapas och liv tas ifrån oss, och på frågan om varför det händer finns det inga vetenskapliga förklaringar (motbevisa mig gärna). Har lite svårt för orubbliga ateister faktiskt, det är en arrogant ståndpunkt och en antydan på att man inte bejakar faktumet att människan kanske inte är intelligent nog för att förstå allting. Jag ser gud som ett gränssnitt för oss enkla människor att förstå ungefär vad det oförklarliga runt oss är.

Visst, allt detta kan tyckas vara oförklarade fenomen, men det går att visa vilka omständigheter som krävs för att t.ex. celldelning ska inträffa, på samma sätt som det går att ange vilka omständigheter som krävs för att vatten ska frysa till is.
Att det ska behöva finnas en anledning (varför) eller att det skulle ha styrts av en skapare finns det däremot inga tecken på. Det är bara rent önsketänkande utan någon som helst grund i verkligheten.

Att kroppar åldras är inte konstigt eftersom samma gäller för alla levande växter och organismer. Även fast materia åldras och inget är evigt.

Själv tycker jag att den som påstår att det måste finnas en skapare har en orubbligt arrogant ståndpunkt. Det är otroligt korkat att tro att hela universum uppstått ur tomma intet.

Det finns inte ett enda bevis för att det skulle finnas en Gud. Alla så kallade bevis är bara önsketänkande eller fria fantasier.

I 35 år var jag totalt ointresserad om begreppet Gud. Jag har aldrig gillat ordet ens. Sen hände något. Jag vet inte exakt vad, mer än att bubblan sprack. Jag blev mer medveten, men samtidigt mer intresserad av att det kunde finnas något större, något mer.
Jag har egentligen aldrig varit riktigt lycklig, och insåg att mitt liv var ganska torftigt. Det rullade på lixom. Kan varit längtan efter något mer, en önskan om något större som fick mig att vakna.

Tycker att jag har mer kontakt med mina känslor idag och mitt hjärta. Det säger mig att jag inte behöver oroa mig, att allt är i sin ordning. Jag kan känna mig älskad och omhändertagen. Det är härlig känsla som jag vill ha mer av. Jag vill veta mer vad det kan vara och vad jag ska göra för att uppleva mer av det. För då är jag lycklig i den stunden iaf. Tack!

Så, tror du på Gud nu?
Gör du som de flesta i våran del av världen, börjar tro på kristna guden?

Det är bra, men är inget som tyder på att det finns någon gud.
Det betyder bara att det finns något som människan kallar för andligt, men denna andlighet är inte nödvändigtvis gud - begreppet "gud" är bara en fantasi om varför människan har denna andliga känsla, som finns i alla kulturer på något sätt och dessa fantasier har tagit sig uttryck i att tro att det finns gudar som styr våra liv på ett eller annat sätt.

Vill du ha mer? Ta en braja och runka så får du mer av den härliga känslan. Tro bara inte att det är någon Gud som ligger bakom det hela.

Vad har det med gud och kreationistiskt mytbildning att göra?

Många många, massvis ateister över jordklotet är lyckliga, älskvärda, empatiska, lever med livsmål och livsmening, känner sig deltagande, är kreativa omgändertagande och är inkännande, man vet inte allt men är på god fot med livet, väl medveten om att det ständigt är föränderligt - kort sagt de lever inte i bubblor och de lever i NUET.

No god is requred to make sense, life goes on... !!

Det ska gärna bejakas, inte förnekas.

Dessutom är lycka inget permanent konstant tillstånd, någon resonerar som att det behövs en konstant faktor t.ex "gud" för att lycka och fullgod livsmening kan uppstå, det är synd om er på olika sätt....

faktiskt.. ni behöver svälja en hel massa myterier, för att t.o.m orka ta till er existensen, vilket är sorgligt med tanke på att man är en biologisk varelse bland så många fler biologiska varelser, var och en med sina uppgifter, ändå gapar man efter att förstå ett helt universum på ett bräde - att ni svamlar i blindo hörs långa vägar - ett slags behov att förlänga sitt ego, men då gör det ont på er att fronta sådan pskologisk intrig som försiggår i det förbannade "inre ständigt v'rkande arbetet"

var människa och nöj dig med det istllet , bespara dig helt onödiga livskval. finns bekymmer så det räcker nog redan att hantera en livstid, att blanda in gudsdrömmerier blir som en enda verklighetsflykt, ni vet att ni ägnar er åt eskapistiska tankelekar, men känns kanske bättre att använda teologisk terminologi.. som tomma skal som får etikettera TOMHETEN, vill vill vill, viiillllll men hur ni än vänder er står ni på samma fläck på jorden, innan det också tar slut. Under exakt samma himmel i exakt den bana ni icke vet ett skit om - ör unset vetskap, är det vetenskapen som bistår er, också.

Ingen trosfantast har via sin tro, fått reda på något värt att nämnas, det ska större vilja till än att luta sig bakaåt och tro, att tron ger insikt? LOL

tron dämpar ev. ångest för livssvaga som har en slags genuin rädsla och lever i rädsla för att lämnas ensamma, det tätnar när "döden" kommer på tal, så har det varit fr alla geneerationer före oss också, antagligen värre än i nutidens betydligt lättare leverne.

Samvete, är något att fundera över..

För att?