Vintersport och dopingrykten! Samlingstråd /mod

Du har missuppfattat proportionalitetsprincipen som den tillämpas för dopningsärenden. Där handlar det bara om att relatera strafflängd till brottets art. Det har inget att göra med vilken civil situation utövaren har.

Fel. Det är du som missuppfattat den och därmed generell straffbestämning i rätten. Tillämpas den ska privata situationen i alla högsta grad beaktas. Får utövaren extrema problem med försörjning ex vid avstängning på fyra år då står inte straffets totala effekt i proportion till brottet.

Du menar att Maria Sjarapova fick sänkt straff genom proportionalitetsprincipen för att hennes ekonomiska situation var utsatt?

Nej men däremot sänkt straff för att hon medicinerats med medlet i 10 år samt att medlet blev förbjudet så nära inpå brottet.

Alla är inte lika täta som Sharapova?

Det som enligt uppgift sänkte hennes straff var utgångspunkten från proportionalitetsprincipen. Det har du själv påstått. Sedan stavas hennes namn Sjarapova om man skriver på svenska.

Ja de kom fram till att handlandet av medicinen inte stod i proportion till ett straff på två år?

Hur man stavar hennes namn känns ganska irrelevant. Framförallt när svensk press växlar mellan stavningarna hej villt. Men fint av dig att hytta lite med pekfingret.

Ja, du ser att proportionalitetsprincipen inte handlar om civil situation när idrottens clowner bestämmer.


Det är därför jag berättar för dig hur det stavas på svenska och vad jag kan se så använder vi svenska i meningsutbytet. Kan väl aldrig vara fel att göra rätt?

Det ska beaktas enligt den ja. Det är samvävt med konventionen. Sedan hör det väl till att hänvisa och åberopa det på ett relevant vis också, det är ju inte så att domaren styr upp det, lika lite dom lagarna är uppstyrda och så kommer de att förbli till ditt stora förtret.

Den »tillämpning« som sker i dopningsärenden rörande proportionalitetsprincipen har inget med Europakonventionen att göra. Den har en helt annan innebörd än det som lallarna i idrottscirkusen använder den till.

Däremot är det givetvis så att en civil domstol avväger straff mot den situation som den dömda befinner sig i. Den påföljd som fastställs går dock alltid ha hitta direkt stöd för ide tillämpningsanvisningar som är förefintliga. Det gäller inte på samma sätt vid dopningsärenden inom idrotten.

Ja, du har de senaste dygnen ägnat stor energi att ifrågasätta idrotten, dess antidopningsarbete och regelverk. Odugliga, korrupta, lallare, clowner etc. Däri skiljer du dig inte från det norska skidförbundet, Johaug och Johnsrud Sundby, samt i viss mån Antidoping Norge.

Det går bra att ropa på stränga tillämpningar och skärpta straffsatser så länge inte de egna favoriterna drabbas. Det man med stor möda byggt upp under många år i kampen mot dopning raserar man gärna så länge den nationella prestigen kan bevaras. Patetiskt. Så även din argumentation.

Det här är inget som jag behövt ägna stor energi åt. Jag har följt idrottsrörelsen länge och den bottnar i frivilligverksamhet och föreningsliv, vilket tydligt märks i alla situationer som kräver att man sätter ner foten. Det steppas alltid runt runt som katten kring het gröt.


Du verkar ända fram till sista meningen i stort dela den uppfattning jag har. På vilket sätt är min argumentation »löjeväckande«? Jag kräver inte att det ska bli strängare eller mer skärpt. Jag vill att det ska vara tydligare och mer objektivt.

Tycker du att det råder tydlighet och objektivitet i de processer som ska stävja och helst eliminera dopning?

Jag ska leta fram domar senare med hänvisning till både p-principen och konventionen som i stort sett grundar sig på samma fakta.

Bägge syftar till att ta hänsyn till att utövarens straff blir i proportion till brottet. Bägge tar hänsyn till utövarens rättigheter och integritet. Jag förstår inte vart du läser någonstans?