Vintersport och dopingrykten! Samlingstråd /mod

I idrottens domstolar gäller "bara" idrottens regler och om proportionalitetsprincipen används i dopingfall så är det enbart för att idrotten har bestämt att den ska det.

Proportionalitetsprincipen finns i rättegångsbalken och i några artiklar i europakonventionen. Den egentliga grunden för proportionalitetsprincipen handlar om mänskliga rättigheter och statsmaktens maktutövning gentemot individen. Det handlar egentligen om en grundsyn i ett större perspektiv om att makt inte ska missbrukas.

Det är ganska typiskt för »kalkonorganisationer«, som idrottsrörelsen visat sig vara, att bygga upp sin rättsskipning på en massa otydliga undantag och märkliga tillämpningar. Fallet Sjarapova är ett typexempel på hur uselt skrivna de grunddokument som de utgår ifrån är. Dessa dokument slår, i rörig form, fast att det gäller vissa påföljder för vissa brott. När det gäller anabola substanser finns enligt dokumentet endast möjlighet att förkorta påföljden om det visar sig att utövaren helt utan skuld fått i sig substansen.

Det hade väl varit okej om det hade stannat där, men nej. Ovanpå detta har man alltså vävt in att i den direkta påföljdsbedömningen kunna använda den övergripande proportionalitetsprincipen som »princip« för att anpassa strafflängden till brottet. Det innebär i realiteten att man skuggboxas. Man skriver ett väldigt skarpt dokument som ska stävja ett brott man säger sig vilja eliminera. Samtidigt har man lättat upp detta till att brottet i slutändan ska bedömas efter något helt annat än de straffsatser som sägs gälla.

Allt kokar ner till att de som är satta att reglera detta med dopning egentligen vill ha en massa kryphål och på så sätt inte är intresserade att göra allt som går för att stävja dopning. De är mer intresserade att hitta »räddningsplankor« för att inte de »egna« idrottarna ska drabbas så hårt.

Kanske bäst att lägga till att den vikt man lagt vid testosteronnivåer de senaste åren togs bort förra året. Caster Semenya fick delta i OS och vann. En indisk idrottsperson hade startat ett överklagande av testning av testosteronnivåer. Jag tror Caster Semenya och vissa andra tidigare var tvungna att ta testosterondämpande medicinering för att tävla som kvinnor, fram till förra året. Men nu får de delta med förhöjd testosteron.

Det var inte proportionalitetsprincipen jag pratade om utan europakonventionen. I idrottens domstolar gäller "bara" idrottens regler och om proportionalitetsprincipen används i dopingfall så är det enbart för att idrotten har bestämt att den ska det.

Johaug skulle vinna eftersom det i civil domstol skulle fungera att skylla på läkaren. I vanliga livet är det inte lekmännen som står till ansvar för läkares felbeslut. Dessutom så skulle det alltid vara åklagarens jobb att bevisa brottet, inte den anklagades att bevisa sin oskuld vilket det är idag.

Proportionalitetsprincipen förekommer, vad jag sett en hel del sedan 2000-talet i alla fall. I Johaugs fall anser jag den skulle leda till att hon får längre straff för samma regelbrott som en annan utövare med annan privat situation med sämre förutsättningar med pengar, förbund m.m. Med tanke på att hennes förbund backar upp henne så mycket, hon är inte i ekonomiskt behov att tävla, hennes medicin innehöll en substans som var helt irrelevant för ändamålet hon påstod samt att förbund och ledare tar för lätt på dopingreglerna så finns det inget som inskränker i hennes "mänskliga rättigheter" utan snarare tvärtom och enligt proportionalitetsprincipen bör hon ha extremt långt straff som avskräcker, som det betonas i inom proportionalitetsprincipen.

Ja, Caster Semenya hade ju ett par riktigt torftiga säsonger som KAN ha berott på att han var tvungen att äta testosterondämpande mediciner. Tyvärr har ju IAAF m.fl. organisationer varit extremt otydliga och ovilliga att prata om detta ärende, vilket bara leder till rykten och spekulationer.

Det understrukna är verklighet när det gäller idrottsrörelsen överlag. Det finns en oförmåga hos idrottsfolk att vilja göra upp med saker och ting. Det finns en märklig kultur [förmodligen grundad på feghet i botten] som hellre bygger på att förtiga än att förtydliga.

Din inställning är att utövarna ska dömas hårdare om du ogillar dem.

Proportionalitetsprincipen när det gäller dopningsfall fungerar i praktiken som ett »godtycklighetstillägg« som gör det svårare för utomstående att förstå vad som egentligen gäller. Ena gången är det si och andra gången är det så. En samling »halvlallare« yrar omkring utan att hitta en röd tråd att följa.

Jag tycker att proportionalitetsprincipen borde hållas så långt borta som möjligt från påföljdsbedömningen. Formulera i stället ett distinkt reglemente som tydliggör vilka intervall i påföljdsbedömningen som gäller. Försök sedan ta fram prejudikat och undvik specialfall och undantag. Ha alltid internationell representation även i första instans, en neutral och objektiv huvuddomare. I nuläget är det inget annat än en cirkus med många clowner. Det är bara tårtan som saknas, men den får väl Johaug efter att straffet har lagts på en miniminivå.

I hens fall handlar det väl i alla högsta grad om mänskliga rättigheter och integritetskränkande intrång som idrottsrörelsen inte kan göra något åt.

I vems fall?

Ett tips, skriv i klartext och släng det fåniga »hen« överbord.

Ja vem diskuterade ni? Hen från Sydafrika kanske.