Min polare Erik är en lycklig människa. Som 16-åring började han jobba på ICA. När han var klar med gymnasiet med lagom betyg fick han ännu bättre lön på ICA och gick in på heltid efter lumpen. Han är nu en hyfsad butikschef på samma ICA vid 26-års ålder. Drar in 25 efter skatt kanske? Och då har han inte slösat bort alla pengar. På fritiden är det öl, bingolotto, bilar, pubben och flickvännen och barnen som gäller. Han har ett playstation 4 hemma, han tittar en del på film och spelar lite. Är fysiskt aktiv och i god form.
Han läser inte nyheterna, aldrig. Han skiter i att rösta, han bryr sig inte. Han vet inget om historia eller politik, absolut nada. Men han är inte korkad heller. Han läser inga böcker. Om du frågar honom om hur något tekniskt fungerar så svarar han "inte en aning", han bryr sig inte. Rätt så händig är han i hemmet dock. Kan laga en del rätter.
Han är sällan ute på internet, han tycker att det mest bara finns skit där. Facebook-grupper, instagram och sånt orkar han inte pilla med. Hans enda e-post är den han har på ICA.
Han oroar sig inte över skit som inte angår honom, han kommer inte in på flashback och läser eller skriver alltså. Endast i relationsforumet isåfall om sig själv. Ganska gillad och trevlig individ. Inte dum alls och duktig på att lösa problem på jobbet på ett bra sätt.
En annan (jag) började rita kretscheman när jag var 14, har tagit min forskarexamen, läser flera böcker om året, skriver något paper då och då, bekymrar mig och funderar på hur saker fungerar och hur de kan göras bättre. Jag kan använda all min vakna tid till att fundera på ett optimeringsproblem. Jag deltar i debatter, analyserar det politiska läget, lär mig språk och en stor portion psykologi. Filosofi har jag grävt mig en hel del i, historia ägnar jag en del tid åt inom olika fält. Jag försöker skaffa mig en helhetsbild, ett sökande som aldrig tar slut.
Jag gör det för att jag tycker att det är viktigt för samhällsutvecklingen, att det är min plikt (trots att det inte är någon som belönar mig.. jag hade tjänat mer som strippa) och för att vara en så bra och informerad forskare som möjligt.
Jag är inte ett dugg lyckligare för det och jag anstränger mig enormt, detta är krävande. Bortse från hur det påverkar min karriär, jag har pengar och utbildning så det blir över och lite till. Jag vill alltid vara där i forskningsfronten, jag lever för det. Jag lever för att forska, jag forskar inte för att leva.
Tro mig, det är ett mycket krävande och otacksamt arbete. Som konsument behöver man inte bry sig om hur den där mobilprocessorn utvecklades och hur många har slitit för att vara på topp, erfarna och uppdaterade för att få fram den. Min vän Erik gör sitt jobb på ICA, köper sin playstation och njuter av frukten som intellektuella genom historien dedikerat sina liv för att få fram. Att enbart vara jurist/affärsman och investerare kan vara nog för att skörda forskarnas frukt. Men de får ju saker att gå runt de också, men ibland kan man fundera på hur systemet egentligen fungerar.
Jag undrar vad som händer om jag slutar tänka, bara tänker på månadens lön och lägger resten av allt fokus på livet? Många saker jag gjort har varit ett mål i sig. En gång gjorde jag mina egna transistorer hemma och implementerade spelet pong med dem. Nyfikenhet, jag har svårt att förklara varför jag gjorde det, men jag lever för det.
Jag tänker ibland på hur kravlöst man hade kunnat leva, i ignoransens dimma. Fram och tillbaka till jobbet, låta alla andra människor få världen att gå runt, stå i labben hela dagarna och skriva rapporter. Ju mer jag lär mig om människan och världen desto mer misantropisk har jag blivit. Jag grubbar, jag tänker, jag funderar, jag snickrar och knåpar.
Jag tänker tänker och tänker. Funderar, informerar mig, diskuterar. Om Erik är till vänster på det spektrumet så är jag till höger. Erik har det rätt så bra. En lördag lutar han sig tillbaka med frugan i famnen, tar en öl och tittar på något underhållningsprogram och äter en god middag. Jag sätter mig i biblioteket, det är det jag lever för. Jag grubblar över hur relationer stjäl tid från det jag bryr mig om mest, vetenskap, men samtidigt känner jag mig ensam och försöker balansera detta. Jag grubblar över hur mitt insnöande gör mig mindre social, samtidigt vill jag maximera mitt akademiska arbete.
Jag har alltid undrat hur det är och vad som händer i det korta och långa loppet om man har det som Erik och slutar tänka? Inte engagerar sig i saker. Inte filosoferar alls.
Han läser inte nyheterna, aldrig. Han skiter i att rösta, han bryr sig inte. Han vet inget om historia eller politik, absolut nada. Men han är inte korkad heller. Han läser inga böcker. Om du frågar honom om hur något tekniskt fungerar så svarar han "inte en aning", han bryr sig inte. Rätt så händig är han i hemmet dock. Kan laga en del rätter.
Han är sällan ute på internet, han tycker att det mest bara finns skit där. Facebook-grupper, instagram och sånt orkar han inte pilla med. Hans enda e-post är den han har på ICA.
Han oroar sig inte över skit som inte angår honom, han kommer inte in på flashback och läser eller skriver alltså. Endast i relationsforumet isåfall om sig själv. Ganska gillad och trevlig individ. Inte dum alls och duktig på att lösa problem på jobbet på ett bra sätt.
En annan (jag) började rita kretscheman när jag var 14, har tagit min forskarexamen, läser flera böcker om året, skriver något paper då och då, bekymrar mig och funderar på hur saker fungerar och hur de kan göras bättre. Jag kan använda all min vakna tid till att fundera på ett optimeringsproblem. Jag deltar i debatter, analyserar det politiska läget, lär mig språk och en stor portion psykologi. Filosofi har jag grävt mig en hel del i, historia ägnar jag en del tid åt inom olika fält. Jag försöker skaffa mig en helhetsbild, ett sökande som aldrig tar slut.
Jag gör det för att jag tycker att det är viktigt för samhällsutvecklingen, att det är min plikt (trots att det inte är någon som belönar mig.. jag hade tjänat mer som strippa) och för att vara en så bra och informerad forskare som möjligt.
Jag är inte ett dugg lyckligare för det och jag anstränger mig enormt, detta är krävande. Bortse från hur det påverkar min karriär, jag har pengar och utbildning så det blir över och lite till. Jag vill alltid vara där i forskningsfronten, jag lever för det. Jag lever för att forska, jag forskar inte för att leva.
Tro mig, det är ett mycket krävande och otacksamt arbete. Som konsument behöver man inte bry sig om hur den där mobilprocessorn utvecklades och hur många har slitit för att vara på topp, erfarna och uppdaterade för att få fram den. Min vän Erik gör sitt jobb på ICA, köper sin playstation och njuter av frukten som intellektuella genom historien dedikerat sina liv för att få fram. Att enbart vara jurist/affärsman och investerare kan vara nog för att skörda forskarnas frukt. Men de får ju saker att gå runt de också, men ibland kan man fundera på hur systemet egentligen fungerar.
Jag undrar vad som händer om jag slutar tänka, bara tänker på månadens lön och lägger resten av allt fokus på livet? Många saker jag gjort har varit ett mål i sig. En gång gjorde jag mina egna transistorer hemma och implementerade spelet pong med dem. Nyfikenhet, jag har svårt att förklara varför jag gjorde det, men jag lever för det.
Jag tänker ibland på hur kravlöst man hade kunnat leva, i ignoransens dimma. Fram och tillbaka till jobbet, låta alla andra människor få världen att gå runt, stå i labben hela dagarna och skriva rapporter. Ju mer jag lär mig om människan och världen desto mer misantropisk har jag blivit. Jag grubbar, jag tänker, jag funderar, jag snickrar och knåpar.
Jag tänker tänker och tänker. Funderar, informerar mig, diskuterar. Om Erik är till vänster på det spektrumet så är jag till höger. Erik har det rätt så bra. En lördag lutar han sig tillbaka med frugan i famnen, tar en öl och tittar på något underhållningsprogram och äter en god middag. Jag sätter mig i biblioteket, det är det jag lever för. Jag grubblar över hur relationer stjäl tid från det jag bryr mig om mest, vetenskap, men samtidigt känner jag mig ensam och försöker balansera detta. Jag grubblar över hur mitt insnöande gör mig mindre social, samtidigt vill jag maximera mitt akademiska arbete.
Jag har alltid undrat hur det är och vad som händer i det korta och långa loppet om man har det som Erik och slutar tänka? Inte engagerar sig i saker. Inte filosoferar alls.
