Jag har alltid undrat hur det är och vad som händer i det korta och långa loppet om man har det som Erik och slutar tänka? Inte engagerar sig i saker. Inte filosoferar alls.
Läs Platons Staten. Du kommer inte att hitta svaret på din fråga där, men det blir lättare att inbilla sig att personer som tänker och strävar är bättre än vad Erik är.
Tja du behöver inte tänka så mycket mer för vi snälla människor på Flashback har nämligen redan klurat ut att förintelsen är en bluff och att massinvandringen är judens fel. Det är bara att tacka och ta emot dessa pärlor av visdom.
Du behöver inte sluta tänka. Det du däremot borde göra är att rikta om tankarna till denna fråga: Hur blir jag lycklig?
Ifrågasätt dig själv, ifrågasätt ditt beteende. Gör jag detta för att jag känner en plikt, eller för att jag vill? Jag tror inte att din vilja är veta är p.g.a din känsla för plikt, utan för att du vill. Så det är ingenting du borde se ned på, det är den du är. Men, man ska aldrig låta en viss del av livet ta upp hela delen. Fokusera på relationer; hur blir jag en bättre människa gentemot mig själv och andra. Utmana dig själv. Det är ett tunnelseende du har, men med den intelligens du verkar förvalta borde du inte har något problem att komma ur det tunnelseendet.
Enligt Aristoteles var en mild melankoli normalt för filosofer. Det är därför jag ofta ställer mig med en viss skeptis gentemot filosofers sökande efter lyckan; lev som man lär istället. Så om vi lämnar filosofin lite och går in lite mer på KBT så skulle jag även rekommendera dig att ägna dig åt mer extroverta aktiviteter, att socialisera, sporta. Ha lite mer ytliga former av aktiviteter. Personligen så är alla mina vänner helt annorlunda från mig själv, och det är nog bra för att man kommer ut ur skalet. Det har i sin tur gjort mig lite mindre inåtvänd, och skapat mer av en balans.
Tänkarnas väg innebär en längre och snårigare väg, men i slutändan har denne nått en högre höjd på berget.
__________________
Senast redigerad av spyder123 2017-01-26 kl. 10:52.
Tydligen ska det finnas risk för hjärnskador redan efter tre dygn. Det är dock mycket extremare förhållanden, men tre dagar är ändå kort tid. För Erik kanske det finns risk för någon mer utdragen och mildare variant av detta.
Jag är precis som dig TS. Jag brukar alltid läsa historia, filosofera, läsa nyheter och politik, för att försöka förstå samhället. Jag brukar även läsa väldigt mycket naturvetenskap och teknik och har gillat de sakerna ända sedan jag var ett litet barn. Jag brukade skruva loss mackapärer bara för att se insidan på dem och hur de fungerade. Det som skiljer oss dock är att jag gör de sakerna för att jag älskar det, inte för att jag känner någon skyldighet gentemot samhället. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva som Erik, då det skulle göra mig uttråkad. Jag tror du borde göra som spyder123 skrev och ändra ditt synsätt på varför du gör detta.
Efter en viss nivå av reflektionsförmåga så är det oundvikligt att fortsätta 'tänka' och sträva efter kunskap eller förståelse kring de saker som omger en; även om det är så simpla saker som hur man lättare vinner på V75an eller hur mycket man skulle kunna spara om man cyklade istället för att köra bil (eller vise versa).
Vakuumet som finns i människan, det där tomhållet som människor försöker fylla med tankar, slutsatser, Gud eller materialistiska ting är väl med stor sannolikhet en evolutionär kvarlevnad som fick vår art att lämna de trygga stränderna bakom oss och leta efter 'mer'. Du är en produkt av den kedjan och din tankar kommer som en naturlig effekt av den utvecklingen. Din vän tänker han också även fastän hans tankar verkar från det du säger åtminstone mycket mindre produktiva eller simplistiska. I slutändan så blir det alltid frågan om vem som får mest avkomma och vems avkomma som blir mest framgångsrik som avgör om tanken som finns i ditt format kvarstår om x antal generationer eller om det är din väns tankebanor som blir vår lott.
Sen alla pajaser här som pratar om söka 'lycka' är ju löjliga eftersom det inte finns någon 'lycka' i att existera som en individ, det är inget man kan skapa eftersom människan som individ är del av en flock och oundvikligt olycklig utan dess bekräftelse; finns bara omständigheter som gör dig lycklig och är lika tillfälliga som omständigheterna man omges av.
jadu det här är vad jag menar med att hålla en filosofisk diskussion på ett dagis för utvecklingsstörda. Tekniken har gjort det fullt möjligt.
Det som kan hända är att man ser allting som det är. Man kanske ser sig själv med, vad man sagt eller skrivit. Till vem och varför?
Det tar kanske emot att erkänna sig som en tränad apa. Är inte så säker på idén om att samhället måste framåt. Vart då? Vad är framåt och vad är bakåt. Ingenting har blivit bättre av tekniken, endast illusioner starkare.
Men, "som man frågar får man svar" - dvs jag undrar om du kan tänka utanför "burken"? Du frågar på ett sätt, men jag vill svara dig på ett annat.
Men jag gör ett försök i alla fall, så får vi se:
För det första målar du upp en bild, och du finns med i "tavlan", och din kompis Erik.
Bilden heter: Vad händer om man är som Erik, som inte tänker?
Men du vet ju att han tänker: Alla tänker i sin lilla värld. Och du ger honom ju cred för att han är duktig på sitt jobb. Typ han måste ju kunna hantera både människor och maskiner. Och han är dessutom matlagningsintresserad. (visst jag förstår att du tycker han är "intelligensbefriad") Och det är ju det som är din poäng - Är han lyckligare som slipper allt grubbleri? Typ han lever i sin bubbla som är en samhällsbubbla, Det är inte hans sak att se till att världen fungerar. Han ser om sitt område att det fungerar, sen lämnar han resten till dom andra.
Alltså en perfekt liten "kugge i det stora maskineriet" - Idag ser vi tillbaka på DDR och andra totalitära stater med en överlägsen attityd. Men vårt samhälle liknar ju också ett sådant.
Du säger själv: "Jag är bra på det jag gör. Jag gör det och dom är nöjda med det." Tycker det låter ungefär likadant.
Sen är du intresserad av vetenskap. Fine. Men har inget till övers för kultur. (?)
Att inte tänka anses ju vara ett högt tillstånd, måste du väl hört talas om? För du tror kanske som många att tankar är en inre process. Men det finns många som tycker det är en ytlig grej. Du är inte dina tankar. Tankar är något som du fått, blivit matad med, övertagit från omgivningen. Rätt likt ditt tarmsystem.
Din fråga om vem som är lyckligast, är lite begränsad. Är Erik lycklig. Lycka är en känsla. Du har ju din lyckokänsla som du beskriver som dopamin.
Men jag ska inte bara vara tråkig och "ge dig svar på tal". Jag är också intresserad av allt möjligt. Även energi. Risken med att träffa likasinnade, är att ingen tänker utanför boxen. Du vill nog inte vara en sådan likriktad person, men hur långt utanför kan du tillåta dig att gå?
Om du fick upp ögonen för en ny sorts energi, som inte beskrivs i fysik och kemiböckerna, skulle du kunna ta till dig det ?
Jag tycker i alla fall det är intressant med någon som tänker i nya banor - Konstantin Meyl, är en sådan person tycker jag. Men han är ändå en vanlig elteknik-professor.
Eller känner du redan till hans forskning?
