Kommunismen är ju bra!?

NS är reaktionära och livrädda för allt vad förändring innebär, ni vill bevara raser och kulturer åtskilda och separerade, ni romantiserar historien och tror på en återgång till fornstora dagar och håller desperat fast vid idéer och teorier om det rashomogena utopiska samhället, det är galenskap - patologisk kollektiv dödsrädsla.

Allt är förändring, det bästa man kan göra är att förhålla sig till denna sanning utan motstånd, med ett leende på läpparna. Det är när man gör motstånd som det gör ont, spänningar och motsättningar uppstår - på individuellt plan och sedan samhälleligt. Det är visserligen inte bara NS som är livrädda för förändring - eller tvärtom längtar efter förändring - vilket är något djupt mänskligt, kommunister drömmer sig tillbaka till sovjet och anarkister drömmer sig till revolutionen. Detta skapar konflikter och spänningar i samhället, om alla accepterade verkligheten som den är utan massa sjukliga inbillningar om det perfekta systemet eller samhället så vore världen en lite mer harmonisk plats. Insha'Allah! Trots allt, må alla varelser bli lyckliga.

Om så nu är fallet (ovan motsäger till och med Marx himself..) så undrar ju vän av ordning varför marginalnyttoteorin allmänt är erkänd idag?

Håll er till topic eller låt bli att posta.
Sidospår med fokus på rasbiologi får ni ta i forumet (FB) Rasforskning eller i PM.

/Mod

Kommunism betyder ju att all makt utgår ifrån folket. I Sverige har vi idag representativ demokrati, vilket betyder att en liten grupp människor bestämmer över alla andra människor i landet.

Det roliga är att det är precis samma betydelse som diktatur, där också en liten grupp människor bestämmer över alla andra.

Vilket är desamma som en oligarki där en liten grupp förmögna företagare bestämmer över alla andra människor i landet vilket vi hade i Sverige fram tills för ca 100 år sedan då svenska folket krävde att alla människor i Sverige skulle få sin rösträtt från dåvarande moderaterna som hade all makt i Sverige då.

I en riktig och äkta demokrati bestämmer alla människor i landet i alla frågor, detta kallas direktdemokrati och kan enkelt genomföras i Sverige och många andra länder genom att rösta elektroniskt genom datan i dom frågor man själv vill rösta i, resterande frågor kan man lämna över till ett parti som man väljer ut.

Detta kan ske genom ett elektroniskt personligt inloggningskonto precis som internetbanken fungerar idag.

Vad kommunism "betyder" är inte helt klart. Begreppet är inte uppfunnet av Marx eller den moderna arbetarrörelsens revolutionära gren. Men håller vi oss ändå till de senare så säger Manifestet, som Marx skrev 1848, att kommunism innebär: från var och en efter förmåga till var och en efter behov.

Detta antyder ett samhälle som är behovsstyrt; dvs de som har behov av en nyttighet får denna nyttighet, oavsett om denna har pengar för att köpa det. Detta är alltså en kommunistisk princip.

Denna princip är t ex vägledande inom stora delar av den svenska offentliga sektorn. Behöver jag vård t ex för ett benbrott, så ska jag få denna vård oavsett om min betalningsförmåga. Är jag 7år så anses jag ha behov av skola och utbildning och skall inte bara erbjudas denna, utan tvingas till denna - därför att mina behov anses vara sådana.

Ett samhälle kan vara behovsstyrt utan att för den skull vara speciellt "demokratiskt". Kommunismens moderna gren, ända från Marx och framåt, är en rörelse som baseras sig på att ett politiskt avantgarde tilldelas makt – partiet - för att leda arbetarklassens kamp för socialism, och det som kommer efter, nämligen kommunism.

Hur hanterar kommunismen det faktum att i ett kommunistiskt samhälle finns det ingen anledning att arbeta och i synnerhet inte utföra jobbiga, obehagliga, tråkiga och annars otäcka yrken? Föreställ dig en neurokirurg, vem vill utbilda sig i åratal, riskera åtal och andra tråkigheter, arbeta massor, utföra svåra procedurer och dylikt, när Pelle som sitter hemma som sitter och spelar spel hela dagarna får leva samma livsstil.

Principiellt:
Har Pelle förmågan att arbeta eller i övrigt bidra till samhället och sina medmänniskors välbefinnande? I så fall anbefalles Pelle att göra detta efter förmåga och belöningen kommer i form av att han också tilldelas nyttigheter i enlighet med hans behov.

Jag ska erkänna att jag är helt okunnig, men jag tror att det är väldigt svårt att på förhand avgöra huruvida någon är en potentiell hjärnkirurg eller inte. Vad ska man göra om Pelle inte vill arbeta? Tänk om Pelle "kan" bli neurokirurg men han vill ägna sig åt trädgårdsarbete istället? Vilka nyttigheter och "behov" har en neurokirurg som en arbetslös slusk saknar? Blir det arbetarläger och ett skott i nacken om han inte ställer upp?

Vilka "nyttigheter" behöver en människa rent objektivt? Blir det 2x3 meters betonglägenheter för alla? Större är onödigt och skadar miljön, och sådant kan vi inte tillåta. Ska man ha rätt att "slösa" resurser genom att äta alternativ mat, eller blir det rationer av bönor och vitaminer för samtliga medborgare?

Det du tar upp är också de praktiska svårigheterna man kan se med ett kommunistiskt samhälles genomförande. Nu kan man dock trösta kommunisterna med att det faktiskt verkar som att vi är beredd att köpa principen. Vi i Sverige tycker ju att det är bra att de som har behov av vård också får det, oavsett betalningsförmåga. Varför är vi beredda att göra det - medan kanske inte republikanerna i USA är det? Svaret jag skulle vilja ge är: ideologi eller propaganda.

Vi socialiseras in i ett sätt att tänka och tycka (liksom republikanerna i USA gör), vi stöder vissa saker och avvisar andra. Socialismen är enligt marxismen det första steget mot kommunism. Det senare stadiet föreställer man sig kan bara uppnås då vi är mogna för detta. Redan socialismen skolar in oss i kollektivt tänkande, att vi äger gemensamt och producerar för folkhushållets behov och inte för profit. Med tiden kommer denna ideologi att genomsyra samhället. Vi har alla olika förutsättningar men vi har alla samma rätt till deltagande och till nyttigheter.

Jag ser inte detta kommunistiska ideal som orealistiskt. Som sagt, redan den offentliga sektorn innehåller ju en kommunistisk princip. Detta ska nu överskridas till att gälla samhället i sin helhet.

"Socialistisk fostran" - finns det nått som kallas. Under socialismen fostras man till ansvarstagande människor som strävar framåt inte bara för eget självförverkligande utan för allas självförverkligande. Men det kan förstås vara så att inte alla vill vara med i båten, så vad gör man om inte Pelle vill? Vill du inte arbeta, så ska du inte ha rätt att äta - tänker man sig redan under socialismen. I Sovjet och andra socialistiska stater så blev man betraktad som en parasit om man ville leva på andras bekostnad och kunde bli föremål för mer handfast "socialistisk fostran", t ex arbetsläger. Detta låter kanske otrevligt och är nog inte så angenämnt heller, men med vilken rätt kan Pelle kräva att leva på andras bekostnad? Under kapitalismen är detta naturligt. Kapitalisterna suger ut ett mervärde ur produktionen, profit, vilket de lever på. Men denna utsugning avskaffar socialismen.

Vacker tanke, onekligen, men knappast fungerande. Dock viktig som en av andra viktiga ismer, som en klart definierad ingrediens i ett fruktsamt samhällsbygge. Liksom liberalismen.

Men att någon skulle ha analyserat mina egenskaper och satt mig på att jobba med nåt som jag verkligen passade som och inte behövt fundera på "vad jag ville göra med mitt liv". Fine, hade passat mig bra.

Varför uppfann Nikola Tesla el? Varför kom Einstein på relativitetsteorin? Varför kom Newton på tyngdkraften?

Alla dessa stora uppfinnare hittade på allt detta, inte för att tjäna pengar utan för att dessa stora tänkare var intresserade av detta. Det är så dom största upptäckterna skapas av ett rent intresse som en hobby på fritiden och inte för pengar. Det är därför forskare inte har kommit fram till fri energi än och vi är fortfarande fast i detta smutsiga ohållbara system som endast företagen tjänar pengar på. Planeten får lida.

En läkare arbetar inte för pengarnas skull, utan en läkare arbetar för att han verkligen vill rädda liv.

Har man en läkare, politiker eller en polis som arbetar endast för pengar så är vår hälsa, våra rättigheter och vår säkerhet i väldigt farliga händer.

Alla röda samhällsexperiment har gått åt pipsvängen. Utan undantag. Sverige kommer att bli ytterligare ett offer snart. Så ser empirin ut men den tycks aldrig bekomma er. Ni fortsätter bara att mala era abstrakta teorier och er verklighetsfrånvända människosyn.

Vi kan diskutera bristerna i marxismens teoretiska bygge. Som avsaknad av incitament och prissignaler vilket leder till systematisk felallokering av resurser och eroderad real kapitalstock. Men grundproblemet är betydligt värre. Ni förstår helt enkelt inte den mänskliga naturen. Biologiskt och psykologiskt är människan nämligen både en individ och ett flockdjur. Ni beaktar bara det senare. Era utpräglat kollektivistiska lösningar leder därför alltid till att ni anpassar samhället till medelmåttan. Det samhället styrs sen av andra medelmåttor eller i värsta fall av oduglingar och korrupta som skapar en massiv byråkrati att livnära sig på. De dugligaste och driftigaste kommer ALDRIG att godta ert samhälle. Därför tvingas ni systematiskt att eliminera dem om de inte flyr från ert bygge eller bara struntar i att göra sitt bästa. Sen förfaller er kollektivistiska kakistokrati sakta men säkert och så småningom kollapsar den.