Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

När du nu ändå behöver läre dig elementär logik (i dina tafatta försök på att framstå som "filosof"), varför inte ta steget fullt ut och samtidigt lära dig sund semantik, etik och epistemologi.

Vilket ogiltigförköarat ditt eget resonemang att gud inte är allsmäktig för att gud inte kan gå emot sin egen egen vilja. Gud kan ju inte det går emot sin (goda) vilja samtidigt som guds avsikt är god.

Gud kan inte samtidigt "vara" och "inte vara".
Det påverkar inte "allsmäktigheten".

Här får du förklara närmare vad du menar. I övrigt är det i den troendes sinne Gud blir den som ÄR dvs ett "vara" och därmed kan bli mottaglig för gudomlig inspiration. Någon motsägelse i min förklaring blir det därför inte för den som vågat pröva tanken med att leva i absoluta nuet och därmed själv kunna uppleva effekten.

Ditt resonemang blir helt meningslöst då du hela tiden refererar till något (vågat pröva tanken) som inte går att falsifiera.

Om jag hävdar att jag inte upplever "effekten" så har du redan "förklaringen" klar, jag har inte "vågat pröva tanken".

mmm och varat bjuder på emellanåt enormt motstånd, den där "godhetkraften" är inte något som människor brukar känna igen som att VARA automaatiskt förbundet medlivsexistens - som du vet så lever arter av varandra och människans rovdrift har varit samtidigt vår överlevnadspotential.

Det sitter i den genetiska bilden, knappast i något av människan egenskapat författarepos.

Det går förvisso att kontemplera över också ett gruskorn, och tillskriva gruskornet en kraft, att inspieras ifrån, med tillräcklig koncentration... blir.. då gruskornet "ett levande, aktivt väsen"

... beroende på din värderingsförmåga, finns dem som kan värdera en sten, en gud, ett dammkorn, en KÄNSLA till sådan höjd att det blir märkvärdigt.

Så värderar DU din känsla.. att vara märkvärdigt exceptionell, medan den är en känsla - men att förstärka ev. känsla av meningslöshet har genom tiderna ombesörjts av gudsordare.

Varför jag menar att människor som har lite svårt att finna livsmening, gärna förirrar sig i känsloaspekten, och förstärker den, vidare upphöjer den och till slut ; namnar den

ofta till "gud"

detta är en slags komponent inom evolutionspsykologi, att skapa illusion på imaginativ bas.

det är där du har din gudskänsla, som du behöver upphöja, för att KOMPENSERA ett eller annat.

pronto

Inse hellre att problemet är meningslöst från grunden då ingen av de tre satserna har med troendes verklighet att göra. Problematiseringen är rent teoretisk och går varken att verifiera eller falsifiera. Tråden här tjänar helt enkelt ett motsatt syfte än den goda vilja och avsikt en ännu demokratiskt troende majoritet vågar hoppas på.

Problemet är bara meningslöst om man bortförklarar guds allsmäktighet. Du har bara presenterat en självmotsägande logisk paradox som "bevis" för att gud inte är allsmäktig.

Problemet blir således lika meningslöst vare sig vi tar teoretiska satserna eller praktiken av tro som utgångspunkt. Gud kan helt enkelt inte anses allsmäktig i de avseenden som gäller oavsett vad vi rent förnuftigt vill tro om saken.

Då blir ju begreppet gud lika meningslöst.

Nej begreppet Gud har visat sig ha meningsfull innebörd i praktiken för dem som vågar meddela sig genom ordet.

Jag ger upp, du verkar inte kunna inte skriva ett inlägg utan en icke falsifierbar premiss.

Kanske det. Om nu nån liksom du går vilse i sin egen subjektiva metafysiska och semantiska bubbla.