Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Jag själv hör till den här stora majoriteten in Finland.
I min familj är vi en salig röra finnar, finlandssvenskar och rikssvenskar. När vi är samlas ihop är det minst tre språk som gäller, och det är inte det minsta problem med språken. Vi är vänner alla och vill varandra väl. Några veckor sedan döptes minsta barnbarnet till Sixten. Föräldrarna frågade av mig i förväg, och jag tyckte att det var ett perfekt val.

Tvångssvenskan orsakar mycket osämja mellan språkgrupperna och ingen har någon nytta av den, men varför skulle jag hata svenskan? Tvånget däremot hatar jag - i alla former och sammanhang.

Slutlösningen är att vi flyttar alla svenskbrytande till Åland, aka Kongo. Sen byter vi Åland med Ryssland mot Viborg. win-win o svensken får ryssar i farstun

Onödig rivalitet i mitt tycke men Finland kan få Gotland om ni tar emot 1 miljon kriminella arbetslösa bidragstagande araber och negrer!

Nä seriöst, tvånget att lära sig svenska känns lite oseriöst 2017. Men svårt för en annan att sätta sig in i det.

Dina exempel haltar nu en aning. I inträdesproven till läkarutbildning mäter man inte språkkunskaper utan ämneskunskaper. För varje fråga man vet svaret till, får man ett visst antal poäng. Skall man till den svenskspråkiga utbildningen, kommer man in med lägre poäng d.v.s mindre ämneskunskaper än till finskspråkig utbildning. Sen har det hänt, att det inte finns tillräckligt svenskspråkiga sökande som kan fylla ens de sänkta inträdeskraven. Då fyller man kvoten med finskspråkiga som har högre poäng .
Av den här anledningen går inte jag t.ex. till en kvotläkare om jag har möjlighet att välja.

I Sverige lärde jag mig språket på 2-3 år. Det är ingen konst i kontinuerligt språkbad. Barnen var helt tvåspråkiga, finska hemma och svenska på dagis - där satt det. Helt naturligt - ingenting att skryta med.
Engelska studier har omgivningens stöd och det hörs, syns och behövs överallt. Var och en vill lära sig engelska. I 95% av det finska fastlandet har man ingen motivation att lära sig svenska. Det kan gå rykten utan bekräftelse på staden, att det finns någon i staden som är "svenskspråkig", men ingen har hört att hen hade någonsin pratat svenska. Medianen svenskspråkiga i 264 finskspråkiga kommuner är 12, d.v.s. att 132 kommuner har 12 eller färre "svenskspråkiga" och 132 kommuner har 12 eller fler.
Samma lärare i t.ex. mindre skolor lär barnen både engelska med lysande resultat och tvångssvenska med undermåliga resultat.
Även på kommuner med båda språken försöker man segrera grupperna från varandra så effektivt som möjligt i stället för att man fick lära sig från varandra.

Det lär ju vara lättare att lära sig norska när man kan svenska. Samma gäller väl här mellan finska och estniska.

Men du kan ju svenska, så vad kan du ha gemensamt med de som inte kan?

Och när vi pratar om skolämnen - de är väl alla tvångsämnen, eller valde du finska i skolan när du var liten?

Allt hade varit så mycket enklare om folk bara hade sagt - vi vill inte lära oss svenska - men allt måste förstås rationaliseras.

På något sätt ligger det stor humor i att finnar skryter om sina skolresultat och tester, men ändå lyfter fram den fruktansvärda svenskan. Vad tror de resultatet blir av att svenskan försvinner? Kanske att finskan blir ett vetenskapspråk med än högre status?

Vad tror du, kommer finnarna att upptäcka ett 20-tal grundämnen, bara de slapp svenskan? Eller kan diskussionen egentligen handla om något annat?

Jag fattar överhuvudtaget inte vad det är du svamlar om. Kanske du skulle tänka efter en gång till då du nyktrat till?

Varken Finska eller Svenska kommer förmodligen någonsin bli globalt relevanta språk. Det är ett faktum. Bägge två är egentligen lika värdelösa från det perspektivet. Sen finns det ingen som hindrar en att tala Svenska i Finland. I Sverige (Tornedalen) har väl Finskan varit utsatt för utrotningskampanjer, men numera är det väl tillåtet att fritt använda Finska där (liksom i övriga Sverige). Vad mera är det du behöver?

Ingenting, jag tycker det är bra att man fritt får prata finska där, men befolkningen pratar meänkieli. Anar jag finsk nationalism i det att du inte nämner detta språk, eller är det svensk, då man kan ana att du vill ge mig en gåva - det att det är ok att tala finska i Sverige?

Vad tycker du egentligen om att det talas finska i Sverige?

Du vet vad du pratar om? Meänkieli är en dialekt av finskan såsom det talas i Kvenlandet men blandat med kökssvenska. En väckelsepastor hitta på att meänkieli (vårt språk) är ett eget språk. Pastorn har mycket färre följare än en tidigare väckelse-jesus.

Jag kan inte förstå varför språk ska få dela upp innevånare i samma stat. Även om jag är svensktalande, född och uppvuxen i österbotten så är jag fortfarande finländare i grund och botten. Hela språkdebatten har totalt spårat ur på grund av några orubblga punktknullare som inte kan diskutera och kompromissa (läs Sannfinländare och SFP). Vi har nog större problem att lösa i Finland än tjafs om gatuskyltar och skolämnen.

Vad sägs om vård på svenska? Är det värt att tjafsa om? Vad talar du om för kompromisser? Och om en stad heter Jakobstad eller Ekenäs så då heter den väl det? Nu har jag aldrig sett den diskussionen men om någon finner det värt att börja ändra på svenska namn till finska så finner jag det värt att bevara det svenska namnet. Hur kan man kompromissa där?

Låt oss betrakta två alternativ, baserade på fakta:

Betänk ett ögonblick hur det fungerar i Schweiz, där det finns flera (fyra tror jag?) officiella språk.

Tyska, Franska och Italienska är uppenbart de mest gångbara. (Den som vill klaga på att jag bortser från en viss folkgrupps rätt att synas och höras får skapa en egen tråd där det framgår att individer som kallar sig för någonting-med-"Drakula" inte är snälla mot alla människor även om man kan tro det vid första anblicken.) Men den uppenbara anledningen till att dessa språk nyttjas är att det finns ett gediget utbyte med grannländerna och det rör sig om väldigt många människor som deltar i handelsutbyte m.m. mellan länderna i fråga; de språk som avses talas också av ganska många människor i Europa.


När det gäller Sverige och Finland är inte utbytet lika omfattande och jag har aldrig hört något om att massor av svenskar åker till Finland på affärs- eller semester-resor (jaja, folk super sig fulla på finlandsfärjor, men nu syftar jag på handelsutbyte i den magnitud som förekommer i central-europa, för att jämföra med fallet ovan). Med tanke på att både svenska och finska är oerhört sällsynta språk i ett globalt perspektiv förefaller det ganska dumt att Finland ska hålla fast vid svenskan. Som svensk är du beredd på att behöva tala engelska i Finland, eftersom du inte förstår ett dugg av finska. Som finländare är du troligen tacksam för att svenskar är ganska bra på engelska. Som finlandssvensk sitter du med en variant av ett modersmål som är i minoritet i det land du bor i, medan det land som främst är associerat med ditt språk visserligen har tio miljoner innevånare (p.g.a. aktiv folkimport-politik) men det är fortfarande extremt lite i jämförelse med de språk som nämns för fallet Schweiz ovan.

Eftersom det kan bli jävligt komplicerat för Finland att erhålla mark uppe i Västerbotten och/eller Lappland från Sverige för att i sin tur ge bort en del av sin västkust till Sverige (som redan har problem med att försvara Gotland och därför knappast behöver mer otillgänglig landmassa att ta hand om) blir nog slutsatsen att om Finland lyckas komma överens med finlands-svenskarna så att de får emigrera till Åland under sociala och ekonomiskt gynnsamma former, så kan Åland återgå till Sverige medan Finland etablerar finska som sitt enda modersmål och lär sig förbannat stabil engelska istället för att traggla svenska genus-former som de rationella finländarna har lagt åt sidan. Det handlar troligen mest om att räkna ut hur lång tid det tar för Finland att få valuta för pengarna i sin "investering".

Om alla svenskar var tvungna att lära sig samiska så skulle nog en hel del människor bli skogstokiga; samiska är förstås ett ännu mindre språk än svenska men föreställ dig att tvingas lägga tid på att lära dig samiska, när den tiden kunde ägnats åt att studera ett språk såsom engelska eller tyska, som är användbart.

Säga vad man vill om Finland, men det är ju själva fan att de ska behöva trassla med svenska om det inte behövs. Det är någon slags gammal avdankad svensk stornationsagenda som dröjt sig kvar.

Alla humanistiska kontra-rationalister som tror att jag förespråkar folkmord får försöka läsa texten en gång till och försöka komma fram till att det knappast kan vara en dålig grej att ha _ett_ primärt språk i en nation samt goda möjligheter för ungdomar att lära sig internationellt användbara språk.