Religion - en mentalsjukdom

Att allt kom ur inget utan någon anledning låter bättre då eller? Klart som fan det finns något större, en drivkraft till allt. Naivt att tro att det vi känenr till är allt.


Mycket vis kommentar min vän.

Håller med om en mening, nämligen att det är "naivt att tro att det vi känner till är allt". Då borde det mest logiska vara att säga "jag vet inte", istället för "en gud gjorde det".
I övrigt håller jag med om att religion inte är en mentalsjukdom, men att för vissa blir det "för mycket".

Existens definieras av dess dikotomi. Jag talar om det som skulle kunna finnas, så att det motsatta kan finnas, annars hade vi inte haft en referenspunkt att spegla sig själv i? Vem är bakom ögonen?

Ja, spekulera kan man ju alltid. Problemet är att folk har väldigt specifika spekulationer om gudar och dess viljor. Dom vill även att andra ska tro lika, ofta till den grad att dom "tvingar" sina barn att tro lika.
Så frågan är, var går gränsen till att detta kan kallas mental störning?

Var går gränsen till att en autistisk Savant med schizofreni som bara kan räkna matematik dock rent perfekt till gränsen av "Guds tankar", kan kallas mental störning?

Ingen aning.

Mentalt feluppfattad föreställning om att färdighet i matematik eller matematiskt sinne, är detsamma som "perfektion" , du behöver isf precisera vad precision är, att någonting enbart synkar?

För det synkar rätt ofta med i en helmassa betydelser på alla möjliga plan och göromål ...

Eller att matematiskt stämmande ekvationer som räknas ut av individer med matematiskt sinne, öht skulle att göra med allmängiltig perfektion ovh därifrån sägas ha en-guds-närvaro, att resonera så är ofärdigt slarvigt obh ignorant .. samt djupt ohälsosam, ja rentav sjukt förrvriden uppfattning om människans mening och mål, inte är raket ut i rymden mer "gudlig" än det mer normala bondförnuftet, att förstå bibeln som ett litterärt skapat verk av mänskliga individer.. som gav namn åt allt.. och i egenskap av att ha levt före oss, hann sätta namn på det-okända.. som i nutid inte längre omnämns att vara guds verk längre, t.ex .. att kunna räkna är inte längre sett som gudomlig förmåga, läkare haar också mist gudomlig status, om än de har hög status så inte längre vandrande gudar utan i starkt behov av bl.a sjuksköterskor och annan personal, utan den sammansatta kompetensen, t.ex att instruera savanten om hur man klär på sig och klär av sig kläderna.. eller assistenter funtomkring som förklarar vad man kan äta och vad som är helt oätligt, så är minnescentrat inte mycket värt att ses som gudomlig egenskap att ha, så fort det sätts i relation, kan det vara låggradigt och starkt hindrande förmågan att agera sammansatt dugligt.


men att en räkneoperation kan beundras, javisst.. men den ska tillämpas också så när rsavanten ska omvandla talen till reellt användningsområde så tar det stopp och den är istället olycklig, nu 'rä olycklig och mentalt sjuk inte heller sysnonymt.. men den kan bli så asocial att den blir i någonmening rubbad, med mindre den får massivt sociala insatser till funktionellt leverne bland folk.
D.v.s . ingen prefektionistisk egenskap att ha alls, att råka ha mattesinne, eller med tonsinne kunna komponera fantastiska verk,, men ändå vara sinnesrubbad.




Ohälsosamt på en skala av grader.. att försöka beskriva perfektionism så isolationistiskt, för det skulle betyda att alla med redan måttliga mattesvårigheter (en överväldigande majoritet har dessa svårigheter och behöver mkt mkt träning i abstrakt matematiskt-teoretiskt tänkande) skulle behöva kategoriseras som guds-oönskade-barn, en ditt sätt att fråga... men utgångspunkten att en som räknar felfritt, därmed är-i-kontakt-med-gud (vad nu gud, för det första.. öht är...)

Religion är en mentalsjukdom som enbart kan botas med Guds närvaro.

Ja, på tal om perfekt matematik i mix med Gud enligt min nuvarande spontana förståelse: Gud är matematiskt korrekt när han skapade universum matematiskt korrekt. Skulle något inte stämma så skulle universum inte finnas till eller fungera korrekt. Om en människa skulle få en portion av Guds sinne så skulle den människan tänka matematiskt korrekt.

Det där var rätt enkelspårigt tänkt o sagt, om man säger så.

Om möjligt, enfaldigare än religion i sig.

Hur vet du att universum fungerar korrekt?
Tänk om det var meningen att det skulle finnas liv på alla planeter, och Gud klantade till det rejält?

Visst var det. Det är också meningen med mina nuvarande inlägg, att dem ska vara enkla att förstå. Det ska vara enkelt och sant. Detaljer behöver vi inte gå in på. Den stora enkla bilden är vad som tar oss vidare. Men du får välja att vara fast i alla oändligt antal detaljer medan jag (och om möjligen andra kommer efter) fortsätter vidare.

Vidare till vad?

Den mentalsjukdom som är religion handlar just om föreställningen att det finns något annat att fortsätta till, att gå vidare till. Det finns saker vi kan bygga upp, en framtid som vi kan skapa oss, men när vi gjort det kommer det fortfarande att vara här. Inte där, inte någon annanstans eller i någonting annat. Utan här.