Citat:
Spänningen och trycket i Knutbysekten pyser sakta men säkert ut. Det låter som ärtsoppa utan ärtor i mina öron, så i rimlighetens namn borde kanske församlingens existens som vi lärt känna den redan vara historia? Här har man stått i gapet, fastat, dansat sig in i trance, tuktats i Bibelskolan, levt i celibat, varit livrädd för ledarna i plogen - till vilken nytta? Ingen alls om man tillämpar sund logik, utom möjligen lärdomen att man aldrig mer kommer att försätta sig i en liknande situation igen enligt principen "bränt barn skyr elden".
Borta är medlemmarnas skräck och respekt för ÅW. Borta är deras tvångsmässiga prat om ”Hur SYND det är om Åsa/Tirsa!” ÅW:s dyrt betalade skräptavlor plockas ned från hemmens väggar.
Medlemsmän reser sig efter förnedring och rädsla för UF:s stränga blick och raseriutbrott. Borta är den sjungande UF med karismatiskt slitna anletsdrag, snäva skinnbrallor, långa lockar och hemliga närmanden. Borta är den förälskelse och åtrå som UF väckte i sektens kvinnokollektiv.
Borta är också den ”vetenskapliga” uppmärksamheten från professorerna Liselotte Frisk & Susan Palmer. Dessa damer har påstått att Knutby filadelfia bildat En Ny Religion. För medlemmarna gällde det att dölja verklighetens tomhet, dra upp mungiporna och verka andligt lyckliga.
Borta är de slutna tisdagsmötena när Knutbys vimsige gud gav order till församlingen. Via ÅW och UF utspydde guden elakheter och krävde ändringar och gratisarbete.
Så vad finns kvar när guden, bruden och stand-in-Jesus är borta?
Kvar finns vänskap medlemmar emellan. Men de närgångna kropp-mot-kropp-kramar som ÅW påbjöd upplevs idag som pinsamma. Medlemmar skäms över att i åratal ha underkastat sig diverse fånigheter. Lika genant är det att ha bevittnat vännernas lydnad. Så folk i församlingen håller sig som på avstånd från varandra. Söndagsmötet på nyårsdagen var inställt. Pastor PeGe befann sig i Göteborg och varken KiWi eller lurifax-Östby syntes till.
Med andra ord goda nyheter härifrån
