Citat:
Ursprungligen postat av
sm910dif
Powells tal skrämde inte bort väljare, tvärtom strömmade väljarna till både vad gäller stödet för honom personligen och till ståndpunkten att invandringen behövde begränsas. I Gallupen som gjordes efteråt tyckte 74% att Powell hade rätt, blott 15% var emot. Stödet för att begränsa invandringen steg med 8 procentenheter sen mätningen innan, stödet för Powell som ny partiledare utvidgades med 5 procentenheter. 69% tyckte det var fel att sparka Powell. I en Gallup året därpå utsågs Powell till Storbritanniens mest beundrade person, ett par år senare kunde han titulera sig Storbritaniens mest populära politiker.
Jag vet ärligt talat inte vad ni faktiskt diskuterar, men om Powells Rivers of Blood-tal skulle vara något exempel på hur illa det går när man är offensiv istället för att sänka sig till politiskt triangulerande och falskspel så är det ett uselt exempel.
Nigel Farage säger mycket vettigt, men det här är trams. Hela idén om att man vinner genom att kasta alla principer överbord och istället jobba hårt med politisk triangulering är trams. Förtroende, äkthet och genuinitet blir allt mer hårdvaluta - mer så än när Powell höll sitt mycket lyckade tal. Falskspel och underdånig anpasslighet däremot dödar den värdefulla gräsrotsentusiasm som lyft SD dit de är idag. Och ens om det faktiskt vore så att "steg-för-steg"-metoden fungerade, så kan SD knappast sägas vara ett steg i rätt riktning längre. Först och främst skulle en sådan metod ändå någonstans förutsätta att man inte minerar vägen man tänkt ta steg längst - inget parti har gått så långt som SD i att fördöma och omöjliggöra att man tar steg mot en politik som ligger i etniska svenskars intressen. Inget parti har dödat tanken på att etniska svenskar alls ens existerar och har skyddsvärda intressen så effektivt som SD. Hade SD haft en genuin ambition att ta sig i den riktningen, och anpassligheten är bara ett verktyg för att kunna ta små steg ditåt, så hade man inte slängt minor framför sig. (och definitivt inte kontaktat EXPO för att få hjälp med det arbetet.)
Farage skyller Powell för att den liberala mediaeliten gick på offensiven. Som om de inte alltid hade funnit en ursäkt att göra det, allldeles oavsett hur underdånig oppositionen varit. Farage säger att ingen vågade tala invandringsrestriktioner efter Powell. Mycket möjligt. Skulden faller i så fall på de underdånig kräk som lät sig tystas och hunsas av den "liberala mediaeliten", den ynkliga "högeropposition" som sparkade och tog avstånd från varandra, trots att Powell uppenbarligen var påväg att vinna folket. Hade de istället stått på sig och seglat på det mandat de gavs av folket för Powells offensiva drag hade de inte bara kunnat revolutionera invandringsfrågan och utvecklingen utan dessutom krossat den "liberala mediaeliten". En elit som bara har makt sålänge vi väljer att underkasta oss den.
Inb4 "Men men men SVP..." (Partiet som växte mellan sina två val - 2010 och 2014 - med en tillväxtfaktor större än SD någonsin haft i hela sin partihistoria.)
Powell was right, men vad hjälper hans växande stöd när hans linje föll platt under 70 talet? Storbritanniens system gynnar vinnaren i respektive valkrets.
För att egentligen påverka hade Powell behövt få med sig makteliten, det fick han inte, tvärtom.
Motståndet mot invandringen manifesterades istället hos NF och skinnbulor. Det stigmatiserande ett legitimt ifrågasättande av invandringen och dess konsekvenser. Istället pekades alla kritiker ut som facistnazister, med hänvisning till NF och gapiga skinnbulor.
Samma här med SVP och SMR, de skadar snarare än hjälper, fördröjer snarare än skyndar på.
SVP är en liten sekt, om 500 blir 1500 i en myrstack med miljoner? Vilken inverkan har det?
SD bör tuffa till sig och kräva att lag och ordning upprätthålls och de ekonomiska incitamenten reduceras kraftigt för asylturister. Repatriering av bidragsmigranter är nästa steg.