Citat:
Ursprungligen postat av
RudyardKipling
Jag håller med. Starka ledare omger sig med starka medarbetare. Trump verkar överlag ha tillsatt rejält med folk av det rätta virket.
Framtidens maktelit behöver komma från folket och inte från det befintliga etablissemanget eller dess avknoppning.
Jag tycker det är lite egendomligt att Sentio visar att SD stått still eller till och med tappat något sedan nov/dec 2015. Några av er säger att SD inte talar klarspråk för att röstmaximera men trots det tappar de. Beror det på att andra partier tagit tag i invandringsfrågan? Det låter märkligt eftersom SD sitter i det förarsätet med sina "44% tycker de har bäst invandringspolitik". Invandringsfrågan gick väl också upp som den högst prioriterade frågan för några månader sedan.
Jämförelsen med Powells Rivers of blood-tal och att det skrämde bort väljare går väl inte att göra riktigt idag eftersom situationen och omfattningen är helt annorlunda. Sonnenwende får gärna återkomma eftersom jag vet vi berörda detta för en tid sedan.
Powells tal skrämde inte bort väljare, tvärtom strömmade väljarna till både vad gäller stödet för honom personligen och till ståndpunkten att invandringen behövde begränsas. I Gallupen som gjordes efteråt tyckte 74% att Powell hade rätt, blott 15% var emot. Stödet för att begränsa invandringen steg med
8 procentenheter sen mätningen innan, stödet för Powell som ny partiledare utvidgades med 5 procentenheter. 69% tyckte det var fel att sparka Powell. I en Gallup året därpå utsågs Powell till Storbritanniens mest beundrade person, ett par år senare kunde han titulera sig Storbritaniens mest populära politiker.
Jag vet ärligt talat inte vad ni faktiskt diskuterar, men om Powells
Rivers of Blood-tal skulle vara något exempel på hur illa det går när man är offensiv istället för att sänka sig till politiskt triangulerande och falskspel så är det ett uselt exempel.
Nigel Farage säger mycket vettigt, men det här är trams. Hela idén om att man vinner genom att kasta alla principer överbord och istället jobba hårt med politisk triangulering är trams. Förtroende, äkthet och genuinitet blir allt mer hårdvaluta - mer så än när Powell höll sitt mycket lyckade tal. Falskspel och underdånig anpasslighet däremot dödar den värdefulla gräsrotsentusiasm som lyft SD dit de är idag. Och ens om det faktiskt vore så att "steg-för-steg"-metoden fungerade, så kan SD knappast sägas vara ett steg i rätt riktning längre. Först och främst skulle en sådan metod ändå någonstans förutsätta att man inte minerar vägen man tänkt ta steg längst - inget parti har gått så långt som SD i att fördöma och omöjliggöra att man tar steg mot en politik som ligger i etniska svenskars intressen. Inget parti har dödat tanken på att etniska svenskar alls ens existerar och har skyddsvärda intressen så effektivt som SD. Hade SD haft en genuin ambition att ta sig i den riktningen, och anpassligheten är bara ett verktyg för att kunna ta små steg ditåt, så hade man inte slängt minor framför sig. (och definitivt inte kontaktat EXPO för att få hjälp med det arbetet.)
Farage skyller Powell för att den liberala mediaeliten gick på offensiven. Som om de inte alltid hade funnit en ursäkt att göra det, allldeles oavsett hur underdånig oppositionen varit. Farage säger att ingen vågade tala invandringsrestriktioner efter Powell. Mycket möjligt. Skulden faller i så fall på de underdånig kräk som lät sig tystas och hunsas av den "liberala mediaeliten", den ynkliga "högeropposition" som sparkade och tog avstånd från varandra, trots att Powell uppenbarligen var påväg att vinna folket. Hade de istället stått på sig och seglat på det mandat de gavs av folket för Powells offensiva drag hade de inte bara kunnat revolutionera invandringsfrågan och utvecklingen utan dessutom krossat den "liberala mediaeliten". En elit som bara har makt sålänge vi väljer att underkasta oss den.
Inb4 "Men men men SVP..." (Partiet som växte mellan sina två val - 2010 och 2014 - med en tillväxtfaktor större än SD
någonsin haft i hela sin partihistoria.)