24 år gammal okysst oskuld

Ja, jag hoppas att jag är det, verkligen.


När inte pappa är i Uppsala så gör jag det, ja. När han är i Uppsala så brukar han dock gå dit tillsammans med mig, men jag behöver inte ha honom med.



Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra i Stockholm.


Ja, jag har gått till studentnationer själv.


Det räcker inte.



(suck) Okej, det kanske jag kan göra. Jag kan inte säga när det kommer att hända, dock. Det kan jag bara inte.


Jag gillar verkligen att du förolämpar dig själv. Det besparar mig besväret!



Jo, jag vet det, och jag är tacksam till alla som försöker hjälpa mig. Jag blir bara så ledsen när jag läser det de skriver om hur jävligt mitt liv är, för jag vet att de har rätt (till stor del)!


Tack.


Okej. Troligtvis så kan jag göra det. Min personliga tränare kan säkert lära mig hur man ska göra.


Okej, så fram till början av februari, då.


Okej, just nu gör jag så att jag:

1. Kör uppvärmning på CrossTrainer
2. Styrketränar med maskiner
3. Äter 1 700 kalorier per dag (utom på lördagar)

Min plan var att först gå ner i vikt och sen bygga upp mina muskler...men det kanske inte är rätt tillvägagångssätt? Borde jag fokusera på att bygga upp mina muskler med hantlar, skivstång etc.? Hur ska min diet se ut då? Ska jag även käka typ kvarg, PWO, BCA? Nåväl, tränaren kan säkert berätta det här för mig...

Förresten, vad menade du med "Man styrketränar alltså hårt och äter ännu mer protein än när man ligger på kaloriöverskott, just för att minimera muskelminskningen"? Vad betyder det?


Okej, jag kan skriva ner det bland anteckningarna i min mobil. Jag kan ju knappast spela in samtalet...


Ingenting. Jag ska göra det, men jag vet inte vilka andra ställen jag ens kan gå till. Jag lämnade in till ICA och Kjell & Company, men Claes Ohlson och Akademibokhandeln hade inte plats. Vart mer kan jag gå, till Willys?


Därför att jag snart ska bo ensam.


Därför att det är nödvändigt. Jag klarar inte av det annars.


Här förstår jag inte vad du menar att jag ska göra.


Det beror på att jag själv är frustrerad.


Jag tänker inte resa till Danmark eller Tyskland själv. Inte en chans.

Och jag har helt enkelt ingen lust att sticka till Stockholm just nu. Det får vänta.


Nej, det är inte omöjligt, och nej, det kommer jag inte att säga.


Hur fan ändrar det på det faktum att jag inte kan komma på något?


Spelar ingen roll. Inget kan rättfärdiga det hon sa till mig. Inget. Fattar du? Men jag har ändå förlåtit henne.


Jag ska försöka.


Ändå inte samma sak.


Jaha, har de sagt allt det där då, menar du? Inklusive att jag är självcentrerad, framstår som onaturlig, har dåligt kroppsspråk etc.? Jag vet för fan inte vad jag ska göra åt min röst eller allt det där andra. Seriöst, hur kan jag nånsin ändra på det?

Du har inte gett mig några som helst förslag på hur jag ska kunna ändra på det. Den enda slutsats jag kan dra av det är att du bara vill att jag ska må skit. Grattis, du lyckades med råge.


Förklaringen är att jag har litat på att DV och MISA ska ge mig ett jobb, samt att jag inte har vetat hur man söker jobb själv, samt att jag inte ens har vetat vad det finns för städfirmor, samt att jag hellre skulle knäcka min jävla nacke med en snara än att jobba som städare. Är det tillräckligt med förklaring?


Vad med är det jag behöver jobba med, då? Och hur lång tid kommer det att ta?


Jag vet vilka som är troll och vilka som faktiskt vill hjälpa mig, men grejen är den att även de som försöker hjälpa mig gör mig jävligt ledsen.


Jag tror aldrig någonsin att jag skulle kunna fråga henne det rakt ut, nej. Däremot ska jag fortsätta träffa henne, och så småningom så kommer hon säkert hem till mig och vice versa. Då kanske jag kan prova på mer saker. Men nej, det där tänker jag aldrig fråga henne.

Hon har haft sex förut, föga överraskande. Hon är en tjej som ser bra ut, så då spelar det ingen roll att hon har Asperger. Jag har inte den lyxen.


Ja, men jag vet ju fortfarande inte hur jag ska äta, och så har jag ju inget gymprogram för det ännu. Jag ska snacka med den personliga tränaren så fort jag får träffa henom.


Jag ska ge den några chanser till, men jag ska seriöst överväga att lämna tråden.


Lista ut vadå själv? Varför är det oroväckande, och vad är "det"? Du måste vara mycket mer tydlig än så här, är jag rädd.

Du ska få ett tips av mig: kolla upp folkhögskolor. I synnerhet sådana som är inriktade på estetisk verksamhet. Dels eftersom dina gymnasiebetyg skvallrar om att du är begåvad inom området och dels eftersom du verkar ha ett stort intresse för bland annat musik, bild, film/teater, och dessutom har författardrömmar. Att gå från noll till hundra och börja plugga heltid på universitetet i höst låter ärligt talat som en extremt dålig idé. Jag tror inte riktigt att du är införstådd med hur otroligt mycket självständigt arbete det kräver, så att gå på folkhögskola som är relativt kravlöst kanske skulle säkert vara en bra mjukstart för dig för att få upp lite studievana igen.

Dessutom så bor man ihop med dom andra eleverna, vilket kommer vara till din fördel rent socialt. Du kommer ha folk omkring dig hela tiden, vilket innebär en massa social träning, vilket du behöver. Det är dessutom betydligt enklare att bli "en i gänget" där och inte hamna utanför som det nog lätt kan bli på universitetsnivå om man är lite avvikande.

Ta upp det här med folkhögskolor med din studievägledare och habiliteringen och be om mer information. Under tiden så googlar du själv fram så mycket info du bara kan. Klarar du inte den enkla uppgiften så är du helt körd från universitetsstudier, då det är enormt krävande vad gäller självständigt arbete och informationshämtning.

En bekant har gått på en folkhögskola i Bohuslän som han var väldigt nöjd med som heter Billströmska. Den tror jag skulle kunna vara något för dig. Sök på den, men även på andra. Och nej, jag tänker inte länka, även om jag skulle kunna göra det. Det här är träning för dig.


Fel svar! Det korrekta svaret är att du inte har försökt tillräckligt på egen hand, utan har istället ständigt förlitat dig på att andra ska göra allt åt dig. Det är en hemsk ovana, som du ska lägga av med. Det är inte omgivningens ansvar att ta tag i ditt liv, utan det måste du göra själv.


Fel, fel, fel.

Om min mamma (eller bror, kusin, kompis - vem det nu än kan vara) kommer på besök så tar jag hand om vederbörande, eftersom jag är värdinna och hon är min gäst. Min mamma - och alla andra föräldrar med utflugna barn - har garanterat samma inställning när deras vuxna barn kommer på tillfälligt besök. Man är då värd/värdinna, inte en dygnet-runt-vårdare till den besökande gästen, som dina föräldrar är till dig. Och du är för övrigt ingen tillfällig gäst i deras gem, utan gammal mossa som växt fast från golv till tak.

Att ställa upp för sina barn är inte samma sak som att vara vårdare och personlig assistent och finnas där dygnet-runt. Det ansvaret upphör långt innan man är myndig.

Men jag tror ärligt talat inte att vi kan få dig att inse skillnaden innan du flyttat hemifrån, om ens då. För dina föräldrar verkar lika ovilliga att klippa navelsträngen som du är...


Eftersom du har din aspieproblematik så är det förståeligt att det inte fungerar att göra allt på en gång. Men det är inte det vi säger. Och det är du själv som ständigt ältar att du "slösat bort" sex år av ditt vuxna liv genom att inte göra ett jota. Det går periodvis framåt nu, men vi får hela tiden pusha på dig för att du inte sa falla tillbaka till ditt gamla apatiska jag, som bara satt och väntade på att livet skulle börja utan att göra något för att komma framåt.

Många saker här i livet är hälsosamma att göra i sin egen takt. Men "när jag vill det", duger inte i andra, som t ex att avstå från "skitjobb" för att det inte är "roligt" och fortsätta gå på bidrag, när du själv känner att du kan arbeta - men bara med något som du tycker är roligt. Så fungerar inte vuxenlivet, tyvärr.


Läs igenom dina egna inlägg i tråden så kanske polletten trillar ner.


Nu, ja! Men det här drogs precis igång! Folk här har tjatat ett år om att du ska ta tag i det. Svinbra att det börjar röra på sig, men du kan lägga ner dina försök till historierevision, för så såg det verkligen inte ut för bara några månader sedan.


Men skit i det då och fortsätt leva ditt lowlife, så ska jag knulla skiten ur min karl under tiden och njuta av att ha ett sexliv. För det kommer du aldrig få om du fortsätter såhär.


Scrolla tillbaka i tråden så ska du se att flertalet användare kommit med flertalet förslag.


Om inte strävan att bli självständig är en tillräckligt stor anledning för dig att börja ta tag i ditt liv, så kan inte vi hjälpa dig mer. Det är den hårda sanningen. Då är du fanimig ett hopplöst jävla fall som kommer förbli kvar hemma i pojkrummet med högerhanden och en dassrulle (som mamma självklart köpt) framför datorn. Är det så du vill ha det? Eller vill du ligga? Facit: du kommer ALDRIG få ligga om du fortsätter vara den vuxenbebisen du är nu.

Förhoppningsvis så flyttar dom inte träffarna till Stockholm, eftersom du hellre sitter hemma än tränar på att ta tåget, så att du kan träffa en tjej vid en framtida dejt utanför dina hoods.

.

Du får väga fördelarna mot nackdelarna med att läsa tråden. Vinner nackdelarna så ska du absolut inte fortsätta läsa den.


Jag snackar om att du sållat rätt friskt bland råden och valt bort i princip samtliga som vore en verklig utmaning för dig, till förmån för råd som antingen bjudit på minsta möjliga motstånd (som att börja använda hårvax - fast till och med det krävde iofs flera sidors övertalning!) eller sånt som du tycker är kul, som t ex att anmäla dig till kampsport (träning råkar vara något som du redan tycker är roligt). Det enda riktigt krävande jag kan komma på som du tagit dig an var att söka jobb på egen hand. Verkligen kudos. MEN... det gav du ju sen upp redan efter EN DAG!


Okej, så det är satt i sten och inget som går att förändra, eftersom dina föräldrar alltid gjort det hittills?Det är just därför du ska börja göra det, så att du lär dig. Det bästa vore egentligen om dina föräldrar gömde alla toarullar där hemma, för skulle du bli tvungen att börja torka röven med handen efter nummer två så kan jag lova att motivationen att gå och köpa den där toarullen skulle öka med 1000%.


Man söker inte jobb "när man känner för det". Eller åtminstone så gör inte vi vanliga, vuxna det. Men det har varit en intressant resa att få en inblick i hur det kan gå när man curlar sönder en vuxen människa som tillslut lyckas bli mer arbetsskygg än en somalier med etableringsbidrag.


Gissningsvis för att hon har en helt annan bakgrundshistoria än dig, som garanterat inkluderar en större dos självständighet än vad du har, för ingen arbetsgivare kommer anställa någon som behöver ha sina föräldrar på bluetooth för att lyckas genomföra sitt jobb.


Det är tur att du inte ska ligga inom den närmaste framtiden, för ingen tjej kommer vilja använda din kuk som en mänsklig dildo och föra den ut och in med sin egen hand så att du slipper pumpa själv...

Jag blir också rädd nu. För din skull. Skrev ett längre svar men ångrade mig och tog bort eftersom jag inte kan se hur det skulle hjälpa dig. NT's du träffar IRL kommer inte förklara sig. Allra minst tjejer som många gånger är extremt paradoxala. Så lika bra att du börjar öva nu direkt.

Gertrud1 skrev till mig att ni med AS kan lära er att förstå NT's manuellt. Mitt första och sista råd till dig är att ta reda på hur man gör det.

Ok du gör nog bäst i att inte fråga öppet. Enklaste om du vill ha henne i säng är att fråga om hon skulle vilja kolla på film tillsammans och så leder det ena till det andra. Men se för guds skull till att inte ha föräldrarna hemma. Hur är tjejen i övrigt? Är hon svinsnygg (7-8-9:a?), har mycket kompisar etc? Kul med en tjej-polare iallafall.

Folket som får dig att må dåligt (som ibland har rätt?). Se det som motivation till att göra saker. För att du inte vill befinna dig i samma situation om ett år. Jag menar, ur ditt perspektiv, det kan bara gå uppåt?

Jag skulle sätta mig ner och skriva följande.
-Hur vill du att livet ska se ut om ett år?
a) i bästa fall. Vad gjorde du för att komma dit?
b) i värsta fall. Hur hamnande du där? Vad ska du göra för att UNDVIKA att hamna i denna situationen.

Jag är fortfarande intresserad av att veta svaren på följande

Jag pluggar till civilingenjör, jag har en tentamen, vilket är samma sak som ett prov, (på universitetet säger man tentamen) på tisdag. Det har inneburit att jag måste plugga något som heter linjär algebra massor av timmar i streck, varje dag. Det är ingenting jag har lust med. Det är något jag behöver göra för att klara provet. Låt oss säga att jag inte hade något prov, inget datum. Utan istället hade jag bara en enda stor slutskrivning där ALLA kurser (fem år av heltidsstudier) betades av. Då hade jag inte behövt plugga idag, igår eller imorgon. Jag hade kunnat göra det precis när jag ville, men om jag hade gjort det hade det kanske tagit 20 år eller mer för mig att bli klar. Det är helt enkelt inte så ofta man bara "känner" för att plugga linjär algebra, termodynamik, flervariabelsanalys, hållfastighetslära osv (allt detta är kurser från civilingenjörsprogrammet).

Vad har det här med dig att göra? Jo, du har kanske ingen tentamen, inte ens något slutprov, men precis som att jag måste träna på linjär algebra (och massa andra saker) måste du träna på en mängd saker för att höja din attraktionskraft (kommer du ihåg att vi pratade om den innan?).

Om du bara övar, t.ex. på att resa självständigt, söka jobb, handla toalettpapper etc "när du känner för det" kommer det ta JÄTTELÅNG tid. De senaste fem åren som du menar att du slösat bort har ju du inte gjort såna här saker just för att du inte "känt för det".


Självcentreringen är typiskt för AS (men alla uppvisar den inte, även om Gertrud1 säger det) och du har visat den gång på gång i tråden.

Framstår som onaturlig gör de flesta som inte tränat bort ordentligt, vilket du inte har, detta har jag vittnen på. Kroppsspråket är en kvalificerad gissnings från min sida utifrån din diagnos och vittnesmål, jag är mycket säker på att jag har rätt.

Om du ska ändra på det måste du arbeta med det, även när du inte har lust (som jag med linjär algebra).



Jag har gett dig massvis med förslag i tråden. Självständigheten har du fått förslag på, där en övning har varit att handla kläder och en annan att åka till Mall of Scandinavia och sedan Stockholms Central. Vidare förslag på det har varit att du ska ta mer ansvar hemma och söka jobb osv.

Angående röstläge, informella samtalsregler och kroppsspråk så har jag länkat dig till habilitering som sysslat med det, jag har föreslagit att du ska ta upp frågan med din kusin (om du tror att hon kommer vara ärlig), vidare har dansen och kampsporten varit tänkta för att utsätta dig för sociala situationer så att du kan få öva på detta. Vad mer? Jo, jag har länkat dig flera böcker som tar upp just kroppsspråk och informella samtalsregler, om man inte gör rätt med dem framstår man som konstig.

Jag har vidare bett dig lägga upp en video på dig själv när du talar för att faktiskt kunna avgöra om röstläge är ett verkligt problem. Vem man söker sig till om det är så vet jag inte, kanske en logoped? Många med AS talar också mekaniskt, vilket en logoped kanske kan hjälpa en med också.

Det är helt enkelt inte sant att jag inte försökt hjälpa dig med de här problemen, men det finns liksom inte en magisk sak jag kan säga och så försvinner dem.
Då tar vi det igen. Utöver kläder + träning, vilket blivit mycket bättre, så är det din faktiska situation (arbetslös, boende hos förälder), hur osjälvständig du är (kan inte åka tåg själv, handlar inte själv, kan inte gå på möten själv osv, klarar sig inte utan föräldrar) och det sociala samspelet (informella samtalsregler, kroppsspråk, ögonkontakt, röstläge osv).

Det jag tycker att du ska göra är att läsa de böcker som riktar sig mot aspergare som jag länkat. Där ska där tänka på de övningar/tips som kommer och försöka använda dem i sociala situationer. Du kan även diskutera dem och öva med din kusin, psykolog, pappa osv. Öva, öva, öva. De får inte vara rädda att säga när du gör fel heller (men de ska så klart berömma dig när du gör rätt också!). Det är dock du som måste börja, det är du som måste läsa böckerna och ta till dig tipsen och tänka på dem och sen säga till din kusin "du, jag har läst det här i den här boken för de med aspergers, kan inte vi öva på det?". Kanske måste du tjata.

Du kan även ta hjälp av de kurserna habiliteringen har, jag har länkat innan. I allt detta finns det inte så mycket mer vi flashbackare kan göra, då detta kräver direkt feedback. Någon måste liksom vara med dig när ni tränar (men du kan så klart träna själv också).

Självständigheten kan vi hjälpa dig med genom att ge dig "uppdrag". Det är saker du ska göra. Detta ska vara saker som vanliga vuxna människor kan och som du förväntas kunna. De kommer inte vara "roliga" eller något du "har lust med", utan sånt man ska kunna. Det kan t.ex. vara att ta tåget till Stockholm, tvätta dina lakan, planera en middag där du väljer maträtt, handlar ingredienserna och tillagar den själv, betala en räkning osv. Normala saker som du inte kan men måste kunna om du ska vara en självständig vuxen. Ju snabbare du kan göra uppdragen ju mer självständig blir du. Det är inte hela världen om det är något du redan gjort eller kan, då repetition är bra.

När jag kom in i tråden i augusti tror jag så började jag tjata om hårvax. Tänk om du då direkt hade testat det? Säg att jag då börjar tjata om att handla kläder själv, tänk om du sagt "fine, jag gör det imorgon". Jaha, då hade vi varit inne på den här resan som vi tjatar om nu, säg att du då åkt med din kusin direkt, två dagar senare åkt själv till Solna, och tre dagar senare till Stockholms C och glidit runt. Då hade jag sagt "shit, bra jobbat, vill du åka till Linköping och gå på studentfest så är du välkommen! Jag bjuder in dig!". Så efter två veckor hade du kunnat vara på väg till Linköping och gått på studentfest, helt själv. Kanske hade det inte gått så fort, kanske hade du behövt göra fler resor till Stockholm etc för att känna dig säker på resandet, men alltså, om det ändå hade gjort såna här "uppdrag" snabbt så hade du vid det här laget gjort en massa saker som du säger att du inte kan.

Om du blev bättre både självständigheten (du hade blivit bättre på att gå utanför din comfort zone och improvisera) och sociala så hade jobbsökande etc också blivit mycket lättare, och att flytta hemifrån.

Jag kan aldrig lova att du kommer få ligga. Det kanske aldrig någonsin händer. Men om du började öva på de här sakerna och gjort det jag föreslagit i högt tempo hade du garanterat blivit mer liggbar. Din attraktionskraft hade ökat. Jag kan aldrig veta hur mycket, eller om det hade varit nog.

Hur lång tid det ska ta beror ju också så klart på hur mycket du är redo att jobba på det. Om Solna, Stockholm eller planera och tillaga en maträtt är "aldrig" eller "när jag har lust" kommer det ta jättelång tid.

För flickvän finns det lite mer du måste öva på. Alltså hur tvåsamheter fungerar, du är som sagt rätt egocentrisk och tänker mer på vad folk kan göra för dig än vad du kan göra för dig själv eller andra. Men detta är kanske inte det viktigaste just nu.

Jag har nu sagt vad jag kan erbjuda (ja, utöver lite stilråd och träningsråd). Take it or leave it.

Jävla trams i denna tråd. Köpa kläder, träna kampsport bla bla... Du lägger ju energi på helt fel saker och kommer stå och trampa på samma plats om ett år, garanterat. AS sitter i hjärnan och jag kan garantera dig att majoriteten av alla aspergare inte är ensamma pga kläderna. Du kan inte ta bort din Asperger men du kan jobba mot de problem som aspergern för med sig.

Sup dig lagom berusad och gå ut på puben och prata med så många tjejer du kan under kvällen. Även om du inte kommer in i några trosor, så kan det faktiskt vara trevligt att bara sitta och prata skit med någon tjej på fyllan. Men framförallt är det utvecklande för dig personligen.

Herregud, Markunator! Nej, nej, nej. Lägg ner! Tjejen är INTE intresserad! Det här har vi hjälpt dig reda ut tidigare. (För jag antar att det här är samma aspergertjej som du berättat om vid flera tidigare tillfällen och publicerat en chattkonversation från?)

Nytillkomna läsare av tråden som har missat inledningen bör definitivt inte uppmuntra några ytterligare raggningsförsök från Markus sida, då hon tydligt klargjort att hon inte är intresserad av honom och verkar väldigt besvärad av att han inte ger sig.

Markunator - du har fått din första vän, vilket är fantastiskt. Vårda den vänskapen, acceptera hennes nej, och gå vidare. Du kommer paja vänskapen totalt och skrämma bort henne som vän om du inte backar.

PS. Chattkonversationen finns på sida 24, i inlägg #286 för den som betvivlar ointresset...

(FB) 24 år gammal okysst oskuld

Kanske har tjejen några andra polare med asperger som hon kan introducera dig till? Kanske t.o.m sätta upp en blind-date. Fråga din tjej-polare om hon kan fixa en date med någon av hennes vänninor och ha första dejten hemma hos dig.
Fixa lite mat, vin (viktigt! Markus, vet att du inte dricker, MEN om det hjälper dig att få sex kanske du kan ta ett glas?) och en bra film.

Vad är anledningen till att du inte dricker? Tror du hade mått bra av lite öl. Nervositeten släpper.

Jo, det går. Att man först måste banta och SEN styrketräna är inget annat än en seglivad myt. Det du ska göra är att styrketräna hårt och ligga på ett kaloriunderskott (1700 kcal, som du gör) och se till att få i dig cirka 2 gram protein/kg kroppsvikt. Nu minns jag inte vad du väger, men visst var det 85, där någonstans? Då räknar du 85 x 2 = 170 gram protein.

Alla människor har ett basalt energibehov, dvs. hur mycket energi (antal kalorier) som man gör av med i total vila. Även om man bara ligger platt på rygg i sängen en hel dag behöver kroppen fortfarande energi för att du ska andas, hjärtat ska slå, hjärnan fungera etc. Detta räknas ut via en formel baserad på längd, vikt och kön. Här http://www.kalkylator.org/bmr-kalkylator.php har du både ditt BMR (Basal Metabolic Rate) och ditt energibehov med aktivitet inräknat också.

Varför snackar jag nu om detta? Muskelmassa ökar ditt basala energibehov, muskler "kostar" energi för kroppen.

Jag styrketränade också i maskiner i början. Det ger inte mycket imo. Be den personliga tränaren som du ska ha på gymmet att visa dig styrketräning med skivstång och hantlar. Då framförallt knäböj, marklyft, bänkpress, militärpress, skivstångsrodd och chins. Det finns många styrketräningsprogram på internet, bl.a. här: http://www.styrkelabbet.se/traningsp...for-nyborjare/

Kvarg är äckligt och PWO är lite näring men mest koffein. Skit i det.
Om du har svårt att få i dig tillräckligt med protein om dagarna (170 gram ungefär) så köp proteinpulver och drick en proteinshake om dagen.

Det som jag tror att Imiron menade är att du äter mer protein när du ligger på ett kaloriunderskott jämfört mot när du ligger på ett kaloriöverskott (då man ofta kostar på sig mer kolhydrater och fett), detta gör att man tappar mer fett och mindre muskler vid en viktnedgång. Ligger man på ett kaloriunderskott och inte ser till att få i sig tillräckligt med protein så kommer man tappa mycket mer muskler.

Tveka inte att fråga om något är oklart med det jag skrev ovan.

Bra där!

Koncentrerar dig på en sak i taget, det kommer vara en stor omställning att flytta.



Vilket är fantastiskt tycker jag

Helt rätt.
Det som folk inte vet, är att om man har någon form av problem så tar allting väldigt mycket mer energi. Det som för andra går som en dans kan för dig vara som ett maratonlopp. Bara du känner hur mycket du klarar och orkar.

Jag ser ingen anledning att skälla på dig för du gör ju saker.
En ung frisk människa utan funktionshinder som har varit isolerad kanske behöver öva på att åka tåg bara för tågåkandets skull. Om man har det som dig så får man ta en sak i taget. Och fokusera på det viktigaste först.

De menar att du tycker synd om dig själv, men jag har aldrig sett dig ömka dig själv.


Som jag tolkar det så hetsar folk dig till att bli mer självständig, men när jag läser det du skriver så är du ju redan där. Dvs du behöver ju inte oss. Vad du skulle behöva är mer riktiga vänner. Vänner som förstår hur det är att vara du.



Det här är lite som flashback är tyvärr. Oavsett vem som ber om hjälp så kommer en bunt människor och invaliderar dig, dvs talar om för dig att du inta skall känna och tänka som du gör, utan du skall tänka och känna och vara på ett annat sätt (enligt dem) Jag tycker att det är bra att du står på dig.
Ingen av oss är du, ingen av oss vet dina svårigheter och därför kan ingen av oss säga vad du skall tycka ock känna eller göra.

Du har pratat om att du vill ha ett riktigt liv. (jag har för mig att du använde ordet riktigt?)
Jag tycker du är på god väg.
Du har din lägenhet på gång
Du har plan för hur du ska studera och jobba.
Du har din kusin, och du har din tjejkompis.
Inget säger att det inte kan blir flera kompisar.



Kom ihåg att det är ju bara du som kan bestämma vad som är riktigt för dig. Andra kan ju inte göra det. (jag menar säga åt dig saker som du inte vill eller ser någon mening med) Jag tycker att det är bra att du står på dig, du är inget lydigt barn, utan vuxen och du tänker själv.

Om du vill bli bättre på att prata med tjejer så finns det en grundregel, och den kommer du ha lite svårt för, men öva.
Tjejer gillar att prata om sig själva.
Därför får du vara lite nyfiken och fråga om saker.
Vara vänligt intresserad, även om du inte ser meningen med det.
Gör ditt bästa att komma ihåg viktiga saker.

Det är viktigt för oss tjejer, för det är så vi skiljer på dem som bryr sig om oss på riktigt och de som bara vill använda oss.

Igen KlausSteins fråga är bra.


Om jag ska översätta, så är det så att när man mår dåligt, så mår man bara väldigt dåligt och vet inte exakt varför. Då kan det kännas som flickvän är det största problemet, men om man tänker på det en stund och får andra frågor (sådana som KlausStein ställer) så kan man komma på saker om sig själv, och inse att det man behöver kanske är något helt annat, om man mera vet vad man behöver så är det lättare att formulera frågor runt det, och därmed lättare att till slut ordna det för sig själv. Och upptäcka att - livet känns mer okey.

Ofta jämför man sig med andra och tycker att man inte räcker till, eller duger. Men man måste jämföra med sig själv, vart var jag igår? Vart är jag idag. Och som jag sade det går framåt för dig.
Ingen får allt det den vill ha, men en vinnare gör det bästa av sin situation och det har du klart och tydligt visat att du gör. Det kommer ordna sig för dig.

Jag vet att det är svårt att slita sig från tråden, men jag säger som jag sade förut. Om det är någon som får dig att må bättre i tråden, skicka pm till dem. Prata med dem.
Sortera bort alla människor som dömer dig. Ingen har rätt till det.

Får jag fråga vad det största problemet med att göra saker själv ligger i?
Är det för att du inte vet hur?
Att det är skrämmande?
Handlar det om att vara ensam?

Du skrev att du aldrig har kunnat göra saker på egen hand.
Fast du har ju gjort en massa på egen hand på sista tiden

Jag tror att du kommer kunna göra mer och mer, sånt du är motiverad för.