Inte en dag för tidigt ställer någon den avgörande frågan i SvD, den som jag också ställt i åratal bl a på Flashback - vad är det som skall försvaras egentligen och varför det?
"Förr fanns ”folkhemmet”. Men vad är det som idag förklarar idén med vårt land och varför vi ska hålla ihop?"
Ja, det kan man onekligen fråga sig. När de svenska regeringarna i decennier främst varit till för alla utom för Sverige och svenskarna, så blir det just inte så mycket fundament kvar att bygga sammanhållning på.
Citat:
För en svenskspråkig men utomstående observatör av ett Sverige i förändring där etniciteten ersätts med ett bredare mångfaldsbegrepp uppkommer frågan var den idé finns som bär upp det svenska samhället. Det finns en löst formulerad generell idékatalog om mänskliga rättigheter, gendermedvetenhet, hållbar miljö, och allas rätt till offentlig service.
Citat:
Det gamla ”folkhemmet” som en gång var den stora nationella berättelsen som fick dem från Ljusnarsberg, Lindesberg och Fredriksberg att inställa sig som skyttesoldater till repetitionsövningar har försvunnit och för en utomstående är avsaknaden av en ny funktionell nationell berättelse som övertygar uppenbar.
http://www.svd.se/vilken-berattelse-ska-halla-samman-sverige/om/sakerhetsradet
För de politiker som ånyo tänker sig att med plikt skriva ut svenska ynglingar till krigstjänst, med de förhållandevis lätta umbäranden som fredstjänsten kräver och de betydligt större uppoffringar som kriget bjuder, så är en sådan berättelse av avgörande betydelse. Att försvara islamister, terrorister, hedersmördare, kommunister, miljöpack och EU:s rätt att förbjuda vapenägande är knappast något som kommer att frammana någon nationell hänförelse och stridsvilja. Knappast de mänskliga rättigheterna eller folkets rätt att vart fjärde år välja vilka partier som skall bli beroende av MP-samarbete i Riksdagen är heller några institutioner som direkt visat på oundgängliga värden att försvara.
Samtidigt så gör svensk kulturelit sitt bästa för att undergräva landets försvarsmöjligheter. Det är nog bäst att militärt utrymma Gotland, och behövs det militär där så får den absolut inte vara Natos, eller ens svensk. Möjligen skulle rysk militär kunna ta de miljöansvar som är av nöden, så att inte Apollofjärilen kommer till skada.
Citat:
Man har helt enkelt lämnat in en överklagan där man på punkt efter punkt ställer frågor om hur den verksamhet som bedrivs är förenlig med FN´s konvention om mänskliga rättigheter. Man frågar också om det alls är förenligt med bygglagen att inte med säkerhet kunna ge garantier om vem som kommer att basa för verksamheten i framtiden. Detta eftersom avtalet med Nato från den första juli förra året ger militäralliansen möjlighet att etablera baser på Svenskt territorium. Men den mest intressanta juridiska frågeställningar och det starkaste kortet i överklagan är Apollofjärilen.
Och nu, jag vet att detta är en historia som, om den kommer till deras kännedom, liberala ledarskribenter, kommer älska att håna.
http://www.st.nu/kultur/stina-oscarson-fragan-ar-vad-vi-ska-forsvara
Stina Oscarsson är lyckligt lottad, ty hon oroar sig bara för hån från liberaler. Det visar verkligen behovet av mer konservatism. Då hade hon fått verklig anledning att oroa sig, ty då hade sådana lömska figurer som jag drivit igenom förändringar i Lagen om offentlig anställning, att människor med tvivelaktig nationell pålitlighet inte skall kunna ha anställning bekostad av skattemedel.
En sak är uppenbar - svensk kulturelit är inte nationell tillgång. Det är inte August Blanch som dominerar idag, inte ens Wilhelm Moberg.