Citatet från näst sista stycket visar hur lite flera mediakanaler, i detta fall DN, förstår det hela dvs inte förstår. Stora delar av media har bristande förståelse för hur försvars- och säkerhetspolitiken fungerar precis som stora delar av våra politiker. Ofta tror jag dessutom att media har ideologiska skygglappar där man vägrar inse att säkerhetsläger inte nödvändigtvis måste bli till den rosaskimrande dröm som målats upp av politiker och ideologer under främst 1990-talet. De två orden "historiens skräphög" visar i detta fall tydligt hur mycket önskan DN-redaktionen väger in mot realistiska analyser. Media är en del av Dårarnas paradis
Det är möjligt att denna sorts säkerhetspolitisk utpressning borde befinna sig på historiens skräphög - men är den inte där. Här framkommer liberalernas oförmåga att skilja på är och bör i ett pinsamt tydligt ljus. De är helt odugliga på att förstå och agera efter verkligheten, utan ser hela världen genom sitt liberala filter, vilket blir förödande, särskilt som det är liberalerna som i praktiken utformar svensk säkerhetspolitik.
Svensk media är i sanning en väsentlig beståndsdel i Dårarnas Paradis.
Den svenska bristen på säkerhetspolitisk förmåga börjar uppfattas utomlands och uttryckas därtill. Vårt land har genom sin synnerligen ansvarsfulla politik blivit en fara för sina grannar - sina vänner - på ett sätt som är exempellöst under 1000 års historia. Vad som nu håller på att ske är att grannländerna långsamt närmar sig ett läge när de för sin egen skull måste göra något åt Sverige.
Citat:
Sverige har slutat att bidra till säkerheten i Östersjöområdet och ses alltmer som ett militärt vakuum. Orsaken är att Sveriges försvar nu är så svagt att det verkar destabiliserande, enligt en finländsk expert.
Den varningen ger forskaren Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors. I en kommentar från institutet skriver han att Sveriges säkerhetspolitik tidigare värderades positivt och var ett bidrag till säkerheten kring Östersjön. Men nu talar omvärlden allt oftare om Sverige som ett säkerhetsvakuum.
”Ett land som i århundraden har bidragit till regional säkerhet har på minde än ett halvt årtionde blivit en konsument av säkerhet”, slår Salonius-Pasternak fast.
Under kalla kriget hade Sverige ett starkt neutralitetsförsvar. Ännu på 1990-talet hjälpte Sverige de baltiska länderna att bygga upp sina försvar. Men 2013 är det svenska försvaret i kris – samtidigt som Östersjöområdet i år varit scenen för fler stora militärmanövrar än någon annanstans på jorden, konstaterar han.
Detta duger inte! Ett av världens rikaste länder håller på att bli ett form av säkerhetspolitiskt fattighjon som förväntar sig säkerhetspolitiskt socialbidrag från sin grannar.
Vad som behövs nu är två saker samtidigt; en omfattande återupprustningsplan och en sanningskommission om hur säkerhetspolitiken kunde gå så överstyr. Ända från 1968 till idag behöver det undersökas vilka som varit ansvariga i militärledning, massmedia och politiken. De skyldiga måste naglas fast och försvaret måste återskapas från grunden, helst med helt andra män i ledningen som inte är infekterade.
Den svenska bristen på säkerhetspolitisk förmåga börjar uppfattas utomlands och uttryckas därtill. Vårt land har genom sin synnerligen ansvarsfulla politik blivit en fara för sina grannar - sina vänner - på ett sätt som är exempellöst under 1000 års historia. Vad som nu håller på att ske är att grannländerna långsamt närmar sig ett läge när de för sin egen skull måste göra något åt Sverige.
Detta duger inte! Ett av världens rikaste länder håller på att bli ett form av säkerhetspolitiskt fattighjon som förväntar sig säkerhetspolitiskt socialbidrag från sin grannar.
Vad som behövs nu är två saker samtidigt; en omfattande återupprustningsplan och en sanningskommission om hur säkerhetspolitiken kunde gå så överstyr. Ända från 1968 till idag behöver det undersökas vilka som varit ansvariga i militärledning, massmedia och politiken. De skyldiga måste naglas fast och försvaret måste återskapas från grunden, helst med helt andra män i ledningen som inte är infekterade.
Artikeln är bra. Notera dock vad som står i sista två styckena där Karin försöker försvara utvecklingen i Sverige genom att vinkla och skifta fokus:
Citat:
- Vi stärker nu försvarsförmågan och ökar förbandsanslaget med 1,4 miljarder de kommande fyra åren. Försvarsmakten genomför flera övningar på och över Östersjön där bland annat Finland deltar. Sverige är det land som har mest militär flygaktivitet över Östersjön, av samtliga Östersjöländer, säger Karin Enström och tillägger:
- Vid årsskiftet stödjer Sverige, Finland och Norge tillsammans Island med luftövervakning. Det är ett exempel på hur vi samarbetar med andra länder - helt i enlighet med vår säkerhetspolitik. När jag förra veckan träffade Natos generalsekreterare tackade han för Sveriges bidrag i Nato-ledda insatser och i organisationens utvärdering av vår försvarsreform ges den gott betyg.
Att glida på sanningen:
De flesta vet nog att de 1,4 miljarderna inte är 1,4 miljarder utan en omallokering av medel dvs det är i alla fall inte 1,4 miljarder som tilldelats extra utan betydligt mindre. Och de pengarna går dessutom till panikåtgärder till personalpengar. De allt mer föråldrade och ihåliga materielsystemet har fått mindre pengar, trots Gripen E, som inte var efterfrågad av FM.
Att skifta fokus (till trams som inte har med verksamhet i eller runt Sverige att göra samt att förvandla en politikers uppskattande till försvarsgaranti, som alltså inte gäller. Se samma generalsekreterare och Norska uttalanden tidigare i försvarsdebatten):
Att övervaka Islands luftrum, som befinner sig åtskilligt ut i Atlanten har inget med Sverige eller Östersjön att göra. Sedan vill Karin få ett uppskattande från en generalsekreterare att verka som någon sorts försvarsgaranti och/eller ersättning för ett försvar. Det är bara skiftning av fokus och vinkling samt glidande på sanningen.
Det kommer inte hända något i försvarsfrågan eller säkerhetspolitiskt. Trots alltså att även säkerhetspolitiskt går det idag dåligt för Calle, Ukraina och andra forna sovjetrepubliker. Vissa tror på fullt allvar att läget är som under 1990-talet då politiken vunnit över militära medel. Det kommer dessutom sannolikt fortsätta eftersom politikerna av idag inte vill se något annat. Dels av ekonomiska skäl och dels av interna maktskäl dvs de har större betydelse. Att verkligheten inte fungerar så, vill de inte fatta, vilket i grunden beror på bristande intellektuell spänst bla.
__________________
Senast redigerad av Moltke 2013-11-30 kl. 10:29.
Flygverkstaden på F 17 i Blekinge läggs ner på grund av besparingar. Ett fyrtiotal anställda berörs av beslutet att tre flygverkstäder i Sverige ska bli två.
Samtidigt bygger F 17 ut. Strukturförändringar är vad som är bakom att verkstaden läggs ner på F 17. Verksamheten kan mycket väl öka framöver. För övrigt ligger F 17 inom porté från Kaliningrad. Större verkstads och depåverksamhet borde nog strävas att lägga utanför portén.
Samtidigt bygger F 17 ut. Strukturförändringar är vad som är bakom att verkstaden läggs ner på F 17. Verksamheten kan mycket väl öka framöver. För övrigt ligger F 17 inom porté från Kaliningrad. Större verkstads och depåverksamhet borde nog strävas att lägga utanför portén.
Och vad spelar det för roll, det svenska flygvapnet klarar inte ett dygn av krig då man inte har basförband eller vapen.
Jävla jönserier, lägg ned skiten.
Calle förnekar sig inte. Hans utrikespolitiska modell håller på att motbevisas genom att Ryssland idag anför riktning och agenda. Det enda Calle kan göra är då vad Calle gör bäst. pratar utan medföljande innehåll. I detta fall riktas fokus bort från sakförhållanden, som i artikeln nedan, eller tänjande på sanningen pga egen inkompetens. Till saken ska sägas att svensk säkerhets- och försvarspolitik styrs från finansdepartementet vars planer inte kan anpassas som något så banalt som en ändrad säkerhetspolitisk omvärld.
Försvarsmakten kommer varken i dag eller de närmaste åren att kunna nå upp till de krav på insatsverksamheten som riksdagen och regeringen har beslutat. Det saknas både tillräckligt med personal och materiel, skriver Riksrevisionen på sin hemsida. Det är slutsatsen i den granskning om försvarets förmåga som riksrevisionen presenterar i dag.
Det var knappast överraskande, men förmodligen viktigt för att få problemen uppmärksammade.
Hur länge skall denna cirkus tillåtas fortsätta? Riksrevisionen visar svart på vitt att Försvarsmakten i princip inte kan lösa några uppgifter. 40 miljarder för vad? Inte ens 2000 man kan man kontinuerligt hålla i insatser.
Hur skall vi ansvarskännande medborgare agera nu? Hur skall vi kunna agera på ett demokratiskt vis för att få till stånd en förändring när alla partier haft sina tassar i syltburken och skapat eländet?
Det kan vara värt att lägga till dagens beskrivning i SvD om den dysfunktionella försvars- och säkerhetspolitiken. Ur artikeln är kanske detta det mest centrala. Kortfattat beskrivs politiska lögner och definitionsglidningar med avsikt att hindra svenska folket från att inse hur det ligger till. Omvärlden förstår dock. Tragiskt är dock att riksdagen förmodligen skulle säga ifrån kraftigare om de var tillräckligt insatta. Samtidigt ljuger regeringen när de påstår att materiel som avses användas i krig eller krigsliknande miljöer, kan anskaffas på mycket kort tid. Politikerna vill på detta sätt få kontroll på försvarsutgifterna genom att sas kidnappa "definitionen" och "kunskapen" om hur detta fungerar. FMV, som vet betydligt bättre hur det fungerar har inte i sitt regleringsbrev att ljuga och dess anställda får ej heller betalt för att ljuga. Det gäller dock inte våra ansvariga politiker som i försvars- och säkerhetspolitiken förvandlat lögner och nedtystanden till en huvuddisciplin.
Regeringen vill ständigt framställa försvarsreformen som en framgång. Förvarsmaktens mantra har blivit: ”vi klarar våra uppgifter” medan riksdagens med dess försvarsutskott är de sista som får reda på fakta. Bristerna hålls hemliga för svenska folket och medierna. Riksrevisionen har mandat att kräva besked. Detta är den första oberoende granskningen av hur Försvarsmakten lever upp till regeringens och riksdagens samtliga krav på förmåga att genomföra insatser hemma och ute i världen.
Dessutom gör regeringen och dess myndigheter helt olika tolkningar av verkligheten. Enligt regeringens besked till Riksrevisionen är bristen på försvarsmateriel inte något problem eftersom materielen går ”snabbt att anskaffa vid behov”. Men enligt Försvarets materielverk är beställningstiderna ”minst ett och ett halvt år och många gånger längre än så”. Det blir ett ofruktbart ställningskrig mellan politiker och myndigheter som träter om vem som har rätt medan de som riskerar livet för Sveriges skull – officerare, soldater och sjömän – står utan livsviktig materiel den dag det behövs.
Antingen måste nu försvarsanslaget höjas rejält, eller också får riksdagen i nästa förvarsbeslut 2015 sänka ambitionerna.
Nu framförs oron för det svenska säkerhetspolitiska vacuum som de senaste decenniernas regeringar har skapat, av det förr så välrustade Sverige. På högsta nivå, Finlands president, uttalar sig så stark man kan politiskt, utan att utdela fysiska örfilar.
Citat:
Sauli Niinistö är orolig. Han ser ett Ryssland som håller på att glida ifrån västvärlden. Västvärlden har också anledning att själv se sig i spegeln, säger han – och hoppas samtidigt på utökat försvarssamarbete med Sverige.
– I Sverige är diskussionen livlig. Jag har noterat att många verkar vilja gå in för ett försvarssamarbete med Finland och de övriga nordiska länderna. Det är intressant. Jag ser mycket fram emot att åka till Sälen på Sveriges traditionella säkerhetskonferens den 12 januari dit även statsminister Fredrik Reinfeldt är på väg.
Ni följer noga med den svenska försvarsdiskussionen?
– Ja, det gör jag. Jag vill veta vad man säger och tänker inom den svenska diskussionens kärna.
Utskällt och utskrattat - det är den internationella bilden av det svenska försvaret.
Nu framförs oron för det svenska säkerhetspolitiska vacuum som de senaste decenniernas regeringar har skapat, av det förr så välrustade Sverige. På högsta nivå, Finlands president, uttalar sig så stark man kan politiskt, utan att utdela fysiska örfilar.
Utskällt och utskrattat - det är den internationella bilden av det svenska försvaret.
Citatet "– Ja, det gör jag. Jag vill veta vad man säger och tänker inom den svenska diskussionens kärna.", dvs man följer den svenska diskussionen och den dysfunktionella politiken krig säkerhets- och försvarspolitiken. Det betyder till stor del att man följer sidor som denna och de bloggar som finns kontra politiska uttalanden, som ju ofta har lämnat nästan allt att önska.
PS, att fundera på i detta sammanhang. Har inte politikerna på området blivit försiktigare med vad de säger? Jag tänker då främst på Karin E och Cecilia Widengren. De kan beslås med lögner tidigare men numera är de snarare tysta. Har de månne insett att de tappat huvuddelen av sin trovärdighet när inte längre världen går att beskriva enligt eget gottfinnande?