Bostadsbubbla i Sverige?

Nåja, det handlar mest om att jag svarar människor som är vilsna i den komplexa verkligheten. (Som tidigare kunde gå till kyrkan på söndagarna och låta prästen leda dom i livet).

Inte så att dom blir så mycket gladare av mina svar. Det förutsätter bevars ett visst mått av förmåga att ta in information. Och jag har ju en tendens att hålla mig till fakta i stället för metaforer.

Skillnaden mellan Nord och Sydkorea är ett bekymmer för välfärdskramarna. Och det är ett nöje för mig att påtala att att man på sikt får mer genom att snika till sig mindre.
Det blir ett visst mått av störning i deras primitiva "jag ska ha"-maskineri.

Men nu är du off topic så det bara stänker om det. Du har tagit intryck av highbanker som mest bara ger sig på person.

Så till topic:

Tada: http://www.di.se/nyheter/experten-svensk-bostadskrasch-kommer-men-drojer/
Ser ni rubriken: Experten: Svensk bostadskrasch kommer.
Häften av er får väl erektion iaf. Och så börjar det vattnas i munnen på alla fyndköpare (vars agerande just kommer att förhindra att fynd uppstår).

Sedan kommer vi till ingressen:
Eh?
Men det är det här jag påtalar. Ni läser bara rubriken. Och så såg ni att det tom var en expert som uttalat sig.

Men sedan fortsätter det väldig bra:
Precis den retorik som varje bubbelpratare förstår sig på. Detta är den faktanivå som Cervenka och liknande experter har borrat sig ned i. Inga detaljer är för obetydliga att analysera, och redogöra för.

Ja, växande obalanser är ett problem. Det är som mellan Nord och Sydkorea (He he).
Sydkoreanerna borde verkligen ta och socialisera ekonomin så dom får det sämre och inte orsakar så stor obalans mot Nordkorea. Sydkoreanerna har helt missförstått vad som är viktigt.

Men visst har han rätt. Om vi hade en 1700-tals självhushållningsekonomi med en brunn på gården i bästa fall och inte ens assets som utedass, så påverkas vi inte så hårt av en internationell lågkonjunktur. Vi är så att säga avskärmade från den. (Och alla varor som den erbjuder också).

Lånar Fastighetsbolagen för mycket?
Igår gormande Regeringen om att bankerna var för restriktiva med utlåning.
Åsikterna/insikterna går isär.

Experten har tydligen inte förstått att staten bestämt att det skall vara så. Ja, det är inte lätt att vara expert. Då måste man hålla reda på saker.

Jag antar att vi hade tillväxt under Ullas tid och likaså nu under Kalles tid.

Under Ullas tid hade vi hög inflation som åt upp lånet och under Kalles tid
knappt någon inflation alls som gnager på lånet.

Visserligen får Kalle större reallöneökning än Ulla.
Det kanske gör att det blir ett nollsummespel på
långsikt.

Ett annat exempel jag tänker på att skillnaden i pris
mellan bostadsrätt och småhus har minskat kraftigt
T.ex.När min egen Morsa Sålde sitt hus kunde hon
ha köpt 6 likadana bostadsrätter som hon köpte 1 av.
Om hon hade sålt samma hus idag hade hon fått 2
bostadsrätter.

Hen har många märkliga inslag i sin debatt, och jag orkar inte gå in på alla tokigheter.

Bla trodde Alpha att man kunde smeta ut Sveriges samlade förmögenhet (som smör på en macka) på hela befolkningen, och så skulle det bevisas att vi alla har en härlig buffert, som bostadsmarknaden skulle krascha.

Sanningen är att ett fåtal har massor av stålar i madrassen, och påfallande många har inga alls ... och de ekonomiskt utsatta kommer att dra med sig de bättre bemedlade, i värsta fall ...

Jag trodde att Alpha var seriös ett tag, men nu har jag upptäckt vilken flummare hen är ...

Bostadsbubblan går fö inte att mäta exakt (vilket Apha tror), och gick den att mäta exakt skulle den kunna hanteras mkt bättre. Man kan se tecken, symptom, och ja, man kan känna på sig saker, och ens magkänsla kan vara en utmärkt kompass ...

Och ekonomi är inte vetenskap; ekonomi är en märklig blandning av politik, psykologi, matematik och sociologi, och även luttrade proffs erkänner att de inte har full överblick. Vi har helt enkelt konstruerat så stora och komplexa penningsystem att vi bara kontrollera dem till hälften.

Och missuppfattningen att ekonomi är en vetenskap är ett stort problem för en debattör som Alpha. Hen är fånge i en pseudoförståelsebubbla som inte går att slå hål på ...

Det är bara att ge upp ...

Att diskutera med Alpha är som att diskutera en annalkande storm med en meteorolog .... man springer in och skriker "Det kommer en storm!", och meteorologen fnyser: "Vad vet du om väder, har du mätt stormen eller ...? Vet du hur man mäter vindar? Nej, just det ... det finns ingen storm ..."

Ung så är det ...

Fö undrar jag vad du tycker om 2016 och prisutvecklingen ... det har skett en viss stagnation i storstäderna ("kräftgång", "rörelser i sidled" och "lugnare period" säger diplomatiska mäklare ...), och jag tror att vi kommer att se fortsatta rörelser i sidled under nästa år ....

Och jag tror att vi ser små tendenser till en riktig nedgång ... och när man säljer pyttesmå LEGO-hus för 3 miljoner och låter folk sova i pyttesmå källare, då anser jag att spekulationen närmar sig sitt slut ...

Men såhär har man ju sagt förut ...

Vad tror du?

Har du gett upp försöken att tyda framtiden?

Jag brukar läsa dem när jag har tid och ork. Dels är han väldigt icke-PK (på Flashback är det ju PK att år ut och år in förvänta sig att bostadskraschen kommer snart) och dels så beskriver han det synsätt som jag antar att de flesta ledande ekonomer och politiker har. Om sen det synsättet är rätt eller fel kan ju diskuteras (uppenbarligen) men det är bra för tråden att några försvarar/förklarar rådande paradigm för oss som tror vi har rätt men som än så länge har haft fel.

Jag tror förresten att vi får en pyspunka från och med tidig vår 2017.

Parasitbubblorna

Storstädernas överhettade, spekulativa bostadsmarknader är inte bara bubblor - de är parasitbubblor.

Den märkliga bostadsmarknaden börjar bli kontraproduktiv, och den stjäl pengar och energi.

Nu börjar man få svårt att locka fräscha företagare till storstäderna också, eftersom nykomlingarna helt enkelt inte har nånstans att bo ...

Medan vi frenetiskt stoppar in låtsaspengar i odynamiska luftprojekt (läs: övervärderade spekulationsobjekt i form av bostäder) står vi i vägen för ungdomar, ny arbetskraft, ny intelligens, kreativa företag och dynamik ...

Energitransporter, bilar, elektronik, utbildning och sjukvård är exempel på dynamiska grejer, sånt som är vettigt att stoppa in pengar i ... övervärderade spekulationsobjekt är däremot återvändsgränder.

Att en missbildad hobbitbostad i Gamla stan i S-holm går för 2.5 miljoner är inget att applådera. Det har inget med en sund ekonomi att göra. Att man pumpar in 100 miljoner i forskning som ger oss nya, svinbra grejer, som kan göra livet bättre för människor om 50 år (eller tom 100 år) det är något att applådera

Fö håller storstäderna på att tömmas på akademiker och kulturarbetare, och detta bör ju verkligen vara ett bekymmer ... den frihet som marknadsliberalerna babblar om är helt fiktiv, och vi ser nu en våldsam likriktning ... skådisar, kulturforskare, musiker, fritänkare, författare och konstnärer pressas bort från stadskärnorna, och överallt ser man samma övre medelklass ...

Det sker inte bara en ekonomisk utarmning (i marknadens namn). Vi ser också en social och kulturell likriktning utan motstycke ....

Alltmedan bubblan växer ...

Jag bifogar en gammal länk: https://www.svensktnaringsliv.se/regioner/stockholm/bostadskollaps-ger-farre-jobb_606261.html

I skuggan av bubblan håller den ekonomiska återväxten på att frysa inne ...

Vilket i sin tur påverkar ekonomin för de bostadsägare som tycker att de cashat in och sitter säkert ... medan man filar på sin låtsasförmögenhet vittrar den sociala och ekonomiska plattformen runt omkring en ...

Men vem bryr sig om återväxt, nya kunskaper och ny dynamik när kontoutdraget ser fint ut ...

Kontoutdraget är ju det enda som räknas, världens nav.

Ska bli spännande att se hur många år av amortering och ränteavbetalningar den så kallade "nya ekonomin" klarar av samtidigt som man ska dra Sverige framåt som real samhällsekonomi.

Svårt att kombinera en rekordhög amortering när BNP-utvecklingen är svag samtidigt som skatterna måste höjas för att "säkra" den generella välfärden. När hela den ekonomiska utvecklingen finansieras med låga räntor som urholkar sparande och avkastning i pensionsfonderna så är det uppenbart för fler och fler att "pensionsräddandet" och välfärdsarbetet för framtiden är rena rama reptricket. Men det ser ju ut på pappret som det händer någonting konstruktivt och det kanske är en tröst kommande två mandatperioder?

Själv var man med och såg hela 1990-talets företagarhaveri från första parkett. Konkurserna stod som spön i backen och företagare höll inne på krediterna gentemot varandra. Personligen hade jag tur att rätt folk fanns i nätverket. Vi får se denna gång hur solidariskt samhället är.

Att stadskärnorna befolkas av samma folk visar att slopandet av fastighetsskatten inte skapade någon "klassresa" där fler äger sitt boende. Visserligen fick folk några år i solen och access till den globala ekonomins läckerheter men någon långsiktighet fanns det inte i det hela.

Räkningarna finns kvar men krediten är rätt lång. Det ska vi inte glömma! Vi kan förhala det genom att först skära ner på det oväsentliga, sedan det väsentliga och slutligen sätta svagare människor på bar backe för att pressa räntorna till det yttersta.

Nyliberalism har väldigt lite med marknadsekonomi och industriell kapitalism att göra. Den insikten kommer fler att få framöver.

Ursäkta att jag klippte bort det mesta av ditt inlägg men tänkte kommentera det där med magkänsla.

Köpte min första bostadsrätt i slutet av 80-talet.
Den kostade ungefär en årsbruttolön, magkänslan sa att det här är nog inte bra, det går åt skogen.

Andra bostadsrätten köptes 1990, magkänslan var OK trots att den kostade 1,5 bruttoårslön.
Sedan dök marknaden.

Men när priserna var som lägst 1994 så bytte man upp sig till ett hus för två årslöner. Återigen var den oroande magkänslan där. Det var väldans svårt att bli av med lägenheten men det var bara att anpassa sig till marknaden och sälja för 45% av inköpspriset.

Magkänslan nu är ju att det är väldans dyrt, dock har logiken tagit över mer och mer ju fler år som passerat. Logiken säger något annat än magkänslan.

Jag bifogade en illustrativ länk, men den såg du kanske inte, och jag vill också hänvisa till egna iakttagelser.

Jag har bott centralt (och på ett femtontal adresser) i G-borg och S-holm, och jag har under 20 år sett den icke-kommersiella eller mindre kommersiella alternativscenen (kulturcaféer, teatrar, musikhak, antikvariat osv) tyna bort ...

F.ö. går det ju att räkna (som vissa debattörer älskar att göra), och kulturarbetare och akademiker och närliggande alternativmänniskor saknar i 99% av fallen (när de behöver köpa lya) medel för att ta sig in på bostadsmarknaden i stora stadskärnor eller nära stora stadskärnor ... enda räddningen är arv och rika föräldrar, men försvinnande få skådisar och konstmusiker och författare kan etablera sig på storstädernas överhettade marknader ...

Du kan ju själv räkna. En aktiv, ambitiös svensk kulturarbetare (tex en författare) tjänar ung 20 000 i månaden (genomsnittlig inkomst i författarförbundet är det iaf), och har dessutom ojämn inkomst, och många författare och andra kulturpersoner kombinerar tillfälliga jobb, stipendier osv ... fina böcker och scenprojekt blir det ... men att buda på en lgh är rena skämtet, självklart.

Lägg dessutom på dyra utbildningar och tunga studielån (och 1-3 barn), så kapsejsar bostadsköpet redan på ritbordet.

Människor som lever på kulturbidrag, forskarpengar, stipendier och små löner (som kommer från teatrar, blygsam försäljning, ströjobb osv) är chanslösa, självklart. Spekulationen är helig, och det gäller bara att riva åt sig så mkt man kan, och det är förvånande att den etiska diskussionen är så liten i Sverige ...

Är det detta samhälle vi vill ha, där stora samhällsgrupper trängs ut från storstäderna, och där tom normalinkomsttagare med prickfria bakgrunder och finfina referenser (tex jag själv) är chanslösa, och allt som liknar alternativkultur trängs ut bort ...

Och nu säger en pissliberal att man får skylla sig själv om man lever för och av kultur.

Men nån måste ju skapa, om vi inte ska leva i en mental öken, och det är för j-a synd att skapandet inte går ihop med någon bostadspolitik i hela Sverige just nu ...

Och allt detta jag skriver har att göra med bostadslånebubblan, för det är spekulationen och det billiga lånen som skapar det osunda drivhusklimatet, som i längden skadar både kultur och ekonomi.

Bostadslånebubblan har blivit ett riktigt monster, som måste kollapsa ... och antingen blir det pyspunka eller totalkollaps, katastrof ... men jag vet fan inte om pyspunka är tänkbar ...

Den här bubblan är för stor för en mjuklandning.

Det kommer att säga pang

Ja, det är en rimlig gissning. Vi får se hur stor skillnaden mellan krasch och pyspunka är. Olika människor kommer att få olika problem. Smärtan blir ojämnt fördelad. Och rimliga frågor till Svensson är just nu: "Ärligt talat, har du skött detta? Har du sparat, eller har du konsumerat bort alla marginaler? Litade du på banken, eller fattade du att banken inte är din vän?" Osv osv ... när pyspunkan (eller kraschen) kommer får alla visa korten, och vissa kommer såklart att ha gjort bort sig totalt. Den ekonomiska intelligensen är mkt ojämnt fördelad i riket ... och det är lite synd, med tanke på alla miljarder vi har pumpat in i våra luftslott Diverse utfrågningar (man har frågat många människor vilka buffertar de har osv) ger ju oroande resultat ... vilket inte förvånar mig ... vi konsumerar ju som om det inte fanns nån morgondag, tror att 0-räntan är normal osv ... jag tror att den mänskliga faktorn fäller hela skiten.

Jag förstår vad du menar, och tycker inte att man ska fega. Livet tillhör de modiga, alltid, men det finns ju också en gräns för osäkerheten. Jag skulle gärna köpa bostad, men eg skulle jag köpa när som helst, bara inte nu.

Just nu räcker inte logiken till. För en normalinkomsttagare är det svårt att göra en vettig kalkyl, och om man som jag har liten löneutveckling, kräver man ett logiskt, läsbart läge. Just nu är läget inte stabilt, logiskt och läsbart, vilket många ekonomer och politiker också säger.

Det finns osäkerhet inom landet, och det finns osäkerhet utanför landet ...

Dessutom ser jag så många tecken på överhettning och fartblind spekulation att jag blir helt matt ...

Nån skrev nyligen att vi kommer att få ett bostadsöverskott efter kraschen, och det stämmer.

Men det är bara ett av problemen ...

Nu blir det lite knepigt att få ihop det här.
Om du antar tillväxt så stiger lönerna. Och därmed produktionskostnaden. Och därmed pris på befintliga bostäder.
Jag har lite svårt att se att Kalle då inte får en värdeökning på sin villa.

Om det dessutom var stark inflation under Ullas ägande så blir det som du säger att inflationen så att säga amorterar lånet. Dock så åker Ulla på att betala den "amorteringen" i form av högre nominell ränta.
Om Kalle har 0-inflation under sin tid så betalar han lägre nominell ränta men får då ingen amortering. Kalle kan då antingen lägga de pengarna på amortering eller köpa värdepapper.
Värdepappren kan han sälja sedan när han köper Ullas villa, och behöver därmed låna mindre, eller inte alls.

Min uppfattning är att föreningarna satt på mycket större del av lånen förr.
När jag köpte (för länge sedan) kostade bostadsrätten bara en halv årslön (brutto). Däremot var månadsavgiften hög. Sammanlagt blev detta dyrare än att bo i en HR. Tvärtemot hur det är idag.
Det där var en HSB-lägenhet och dom gjorde nog på det viset för att inte insatsen skulle bli så stor att den blev ett hinder.

Under åren jag bodde där så steg inte månadsavgiften. (Troligen hade man tagit väldigt långa lån). Men inflationen dundrade på, så alla andra priser/avgifter i samhället steg. Det gjorde att priset på min BR steg eftersom det nu rymdes mer ränta för jämförbar boendeutgift.

Den


och den!